Det finns en utbredd, och befogad, rädsla för att bli etiketterad. Bedömd och kanske dömd på förhand. Ålagd egenskaper och åsikter man inte alls bekänner sig till.

Men när det gäller sjukdom och funktionshinder, tänker jag på mina kläder…

Jag tittar på tvättrådet. Vad tål plagget för behandling om jag skall kunna använda det och hantera det utan att skada det? En hjälpfull instruktion.

Om du är hörselskadad ser jag till att du kan se mitt ansikte när jag talar. Om du inte ser mig ser jag till att du vet var jag finns, och är lyhörd för vad du vill ha hjälp med, och vad som kränker dig.

Tvättas i 40 grader. Självklart kan jag köra dig i 90 grader, men jag kan inte vänta mig att du ser likadan ut efteråt..

Om jag förstår att du har autism, kan jag anpassa mitt sätt, och då är du inte längre handikappad. Om jag vet att du är allergisk kan vi festa på mat vi inte blir sjuka på.

Jag hatar att folk blir bedömda utifrån förenklade mallar, men jag uppskattar anvisningar om hur jag ska göra. Kör på höger sida i trafiken, men här får du inte köra alls. Instruktioner, anvisningar.

På mig står det :

Asperger! Se upp för begreppsförvirring, orden kanske inte betyder samma sak för oss båda. Var beredd på helt nya okonventionella perspektiv. Ha förståelse för att jag kan bli oerhört trött mellan varven eftersom mitt liv är så intensivt. Och ta inte mina kommentarer som angrepp. Jag är en ärlig sort, och vill väl, men kanske inte förstår hur konvenansen förutsätter att jag borde bemöta dig för att du ska slippa tappa ansiktet. Men jag tränar..

Då kan du följa tvättråden på mig, om du vill, och jag funkar bättre. Eller skita i det, men då blir vår bekantskap svårare för dig att hantera.