Dresscode med våldtäktsindex
Svenska amnesty har just släppt sin rapport om vad svenska folket tycker om väldtäkter. Det som uppmärksammas i medierna, tex aftonbladet är att så många anser att kvinnor bär ansvar, framför allt om de klätt sig “utmanande” eller “hånglat”.
Jag skulle önska att dessa personer fick sätta sig, tex ihop med en modereporter, och göra en mer exakt beskrivning av den utmanade klädseln. Det kanske finns en skala för vad som utmanar, och hur mycket?
Då kunde vi ha den bredvid varningar för pollen, tex. “Idag finns höga halter björkpollen, och våldtäktsfri kjollängd är 420 mm från midjan”. Så kan man ju justera det, utifrån väderlek (shorts är ju mindre utmanande en varm sommardag) och senaste mediedrev (omedelbart efter brutala överfallsväldtäkter är folk mindre benägna att skuldbelägga kvinnor).
Jag har skrivit om hur svårt jag tycker det är att kunna bedöma klädseln man får ha i Sverige. Vem avgör?
Men i Indonesien gör man det tydligt och bra. Man föreslår att kvinnor som ska markera att de inte är prostituerade ska bära ett hänglås på byxorna. Det vore väl en bra idé? Fast, tvärtom. Vi sätter hänglås på alla. Och så hämtar man gemensamt ut varandras nycklar hos en myndighet när man är ense om att man vill ha sex med varandra. Som en sorts kontrakt.
Trist bara om man ångrar sig innan man ska till. Man har ju skrivit på att den andre får ha sex med en. Så om det senare visar sig vara en elak jävel man bara vill slippa, kan man glömma sin rätt att gå. Är personen rasist? Spelar ingen roll, du skrev på. I förväg. Är det en psykopat, trevlig när ni mö ttes på festen, men nu märker du att det fanns både en Dr Jekyl och en Mr Hyde? Spelar ingen roll.
Ett sånt kontrakt finns redan, anser en stor del av svenska folket.
Om en kvinna har hånglat med en man måste hon nämligen ha sex med honom sen. Om han vill. För om man hånglat kan man inte bli våldtagen. Tycker de.
Jag och min vän Imme myntade en gång begreppet tvångstäkt. När inte din sk partner behövt ta till fysiskt våld, men du ändå inte haft ett fritt val. Jag tror begreppet behövs. Jag har skrivit av mig om hur svårt det är för dem som blir utsatta av någon de lever med eller är ihop med här och vet att jag inte är ensam om mina upplevelser.
____________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, utmanande, klädsel, ansvar, skylla sig själv, hänglås, kyskhetsbälte
Sötsug
På sylt med sötningsmedel står:
“utan vanligt socker”
På sylt med strösocker står det
“med naturligt socker”
Det naturliga sockret är såklart fritt från kemikalier och annat farligt, och det vanliga sockret är såklart sånt som man får karies av och som innehåller bara tomma kalorier man får blodsockerblues och blir fet av.
Sån tur att samma strösocker fått olika namn på de olika förpackningarna så man vet vilket av det man äter!
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om strösocker, kalorier, försäljningsargument, konsumentinformation
Prata med mig
Om du läste det tidigare inlägget och undrar om det är tillåtet att titta och fråga:
Här kommer en situation från strax innan!
Skalliga tonåringen sitter i bastun, med sitt ärr tvärs över skallen. Badmössan är alltså precis nyavtagen. Och det börjar klia i ärret. Men om man kliar “tillbaka” känner man inte att man kliar när ens känselnerver är av runt ärret. Så man kan inte bli av med klådan!
När vi diskuterar det, flikar kvinnan på bastutrallen ovanför oss in nåt om hur ärr funkar generellt, med känsel och så. Och nåt om sitt kejsarsnittärr. Vi samtalar en stund om hur solkänsliga ärr är: kan man sola första året?
Det var TREVLIGT. Det är alltså ett samtal. Där tre människor pratar med varandra. Inte en föreläsning om en annan människa. Medan den står där och ser och hör dig.
De flesta människor tycker inte om att bli pratade OM. Eller FÖR.
- “Dricker han kaffe?” - “Ja, det gör han. Med två sockerbitar”
Sånt frågar, och svarar, folk om andra som faktiskt står precis där och hör och kan tala för sig själva. Jag gör dig till ett det. Du finns inte längre. Du har ingen talan. Och i förlängningen egentligen inga egna upplevelser och känslor. Eller rättigheter.
Barn med Asperger.
Jag har bestämt mig för att börja skriva lite små texter kring aspergerföräldraskap, mest typ, tricks som funkat och inte funkat.
Men det blir på engelska.
Om ni vill läsa den finns den här:
Språklösa barn har lyckligast föräldrar.
Linnea, vi kallar henne så, hade en ganska grav hörselskada. Den hade nyss upptäckts, och Linnea skulle få en av specialplatserna för barn med särskilda behov.
Personalen var ganska glada. Barnen med särskilda behov var ibnland rätt resurskrävande. Ett barn skulle sondmatas genom knapp i magen. Ibland fick man barn i rullstol. Det var väldigt olika, men resurserna man fick var samma oavsett. Så det var praktiskt med en flicka som bara hörde dåligt.
Linnea KUNDE höra. Lite. Och hon KUNDE prata. Nu vid tre års ålder sa hon “mamma”.
Jag som vuxit upp med dövvärlden nära mig, hade läst om de döva barnen på Manilla. Hur teckenspråket undanhölls dem. Hur man lät barnen sitta på händerna för att hindra dem att använda “åtbörder”. Och vilken enorm skillnad det blev näår man gav barnet rätten till ett språk. Att förlora rätten och förmågan att uttrycka sig är så stort att det inte går att med ord beskriva. För den som berövats dem.
Så, nu var jag ju spänd på att se hur man skulle hjälpa Linnea, här på dagis. Det skulle gå bra, sa personalen. De skulle få utbildning i teckenspråk!
Och så går tiden. Linnea fyller år. Jag vill säga grattis. Hur säger jag grattis till henne..? Frågar jag. De vet inte. OK, men hur tecknar ni “Linnea” då?
Hon har inget tecken.
Flickan har alltså inte ens ett eget namn på sitt språk. Inget hon själv kan uttrycka. Hon kan som sagt säga mamma. Och numera även “nej”. Och, ja… det kommer man måttligt långt på, vid tre års ålder…
Jag undrar hur det går med teckenkursen. De har haft ett par gånger nu?
Njaaaa…. Det var ju bara varannan fredag. Och den senaste gången, du vet, Maggan skulle ju fylla 50. Så de skulle ju åka och köpa tårta. Så de hoppade över den gången…
Nu kan jag inte hålla mig.
Ni menar att hon ska klara sig utan språk tills ni lär er teckenspråk? Med max en timme i veckan?
Personalens logik är ofelbar: Det är ju inte bra om hon lär sig för fort. Hennes föräldrar har ju just fått reda på att hon inte hör. Det är ju inte bra om hon lär sig teckna före sina föräldrar…
Jag gläds åt argumentet. Låt oss använda det för att stoppa alla flyktingbarn från att gå i svensk skola. Det är ju inge bra om de kan mer svenska än sina föräldrar…
barnsliga könsroller à la tittmyran
Under min dotters tidiga dagistid var jag mycket medveten om könsroller och om hur vi tidigt lär våra barn hur de ska leva upp till dem. Jag hade läst reportagen från förskolan tittmyran. Och om hur man där filmade och analyserade sitt arbete med barnen: när man såg sig själv på film blev det så uppenbart, det man gjorde…
Hur barnen bemöttes med helt olika krav och helt olika språk, både rent verbalt och kroppsligt. Att man kunde motverka det aktivt. Om man har pojkar och flickor vid samma bord, servar flickor pojkar. OPojkar ber inte om nåt, för flickorna läser av dem och förstår vad de menar. Om pojkarna hamnar vuid ett eget bord tvingas de lära sig två saker:
- Man måste formulera sig, och be om nåt för att få det.
- Man behöver hjälpa andra att nå det de inte når själva.
Och flickorna får äta i lugn och ro.
Att göra aktiva gruppuppdelningar för vissa saker stärker alltså jämställdheten, för att man tvingar bort den annars automatiska rollfördelningen.
Jag var eld och lågor: Vi kunde ändra tingens ordning, redan nu, skapa en ny generation däer alla fick samma chanser (fick vara sig själva helt ut) oavsett vad man råkade ha för fortplantningsorgan!
Så jag frågade. Om man hade funderat på att jobba lite efter ett sånt koncept. Men det behövdes inte, sa fröken. Vi jobbar redan jämställt. Vi behandlar alla barnen här lika, oavsett om de är flickor eller pojkar.
Och så vänder hon sig inåt samlingssalen, till sin kollega, och ropar:
“Kan du släppa ut killarna på gården så de inte har sönder för tjejerna när de ska lägga pärlplattor!”
Vägen till syndarns hjärta går genom magen.
Har jag sagt att jag älskar rester?
- Jag älskar rester!!!!
För rester betyder i det här fallet helt ny- och omsorgsfullt lagad mat, som blir över vid min kompis Pias bibelstudier. De träffas hos hennes familj på söndagarna. Och så äter de. Och varenda gång har hon eller hennes man kommit förbi oss med det som blivit över.
Vi kan slå oss ner vid ett bord och äta lagad mat. Som nån annan både tänkt ut, handlat, lagat, och diskat undan efter.
Jag vet inte om du som läser inser vidden av det i vissa lägen i livet.
Mat är kärlek, när den levereras vid dörren med en kram och goda ord av nån som orkar visa i handling att de finns med oss.
________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kärleksgärning, matleverans, omsorg, Pia Lind
Köpa sig lycklig
Pengar kan inte köpa lycka, påstår de.
Men pengar kan köpa ett dygns vistelse på ett av de små paradisen på jorden, dit jag fick ta min dotter och hennes pojkvän, mellan två jobbiga cytostatikabehandlingar. Där vi fick ett eget rum i en liten japanskt inredd svit. Med choklad på kuddarna. Och ett eget japanskt bad, med hett vatten porlande ur ett trärör från väggen. Inrett med natursten uppvärmt med golvvärme. Där man inte behövde bry sig om att man har tappat håret och har missprydande ärr.
Träpallar att sitta på för att genomföra den traditionella japanska tvagningsceremonin: Tvätt med frottetvättlapp med ställets egen tvagningstvål, små cirklande rörelser mot hjärtat. Med regelbundna översköljningar av hela kroppen med varmt vatten ur ett laggkärl av trä. Så meditativt… Första gången tvättar man kroppen, nästa gång själen…
Och badet är sedan så varmt att man får ha en handuk urvriden i kallt vatten runt huvudet, medan man sitter där och ser ut genom den glasade väggen ut mor naturen, helt skyddad från insyn…
Och sen en Teppanyakimiddag, vid egen stekhäll där Tim, mästerkock, lagar en fyrarättersmiddag inför ögonen på oss, så att tom grönsaksvägrarpojkvännen njuter av allt det som serveras, med flamberingar som kastar skyar av eld mot taket, och en frukostbuffé med allt man kan önska… Mat som gör det möjligt att äta trots att man inte brukar ha nån matlust under behandlingen. Hon började tom att gå frivilligt, medan vi var där, och värken i benet släppte.
Jo, pengar kan definitivt köpa förutsättningar för att få uppleva ren ogrumlad lycka, som en oas i en vardag som nästan nöter ut oss.
Så, se detta som ett tack, ni som är med och skänker till ideella organisationer. Från oss som just nu fått ta del av det. Och till er företag som är beredda att sponsra såna som oss.
Jag borde inte ha reklam med i min blogg, men det hjälps inte: ni som läser detta förstår var vi varit ändå…
__________________
Läs även andra bloggares åsikter om yasuragi, vila, rehabilitering, lycka
Jag var en konstig mamma, del 1: graviditet.
Man kunde inte undgå att märka att jag var en konstig mamma.
Först ville jag ha inte ha en corionvillibiopsi gjord på bebin (fostret hette det, jag vet..). Det är en sorts fosterdiagnostik. (De hade ju hittat en avvikelse på ultraljudet. En som ofta förknippades med trisomi i generna, ni vet, som i Down, eller två andra tillstånd där barnet oftast dog tidigt.)
Bara för att jag var rädd att mista henne. Bara för att jag läst mig till att risken för missfall ökar om man gör såna prover.
Risken var ju så liten. - Hur liten? - Väldigt liten!
Och ÄNDÅ tackade jag nej… Konstig mamma.
****************
Sen ville jag ju få gå förberedelsekursen inför förlossningen redan INNAN bebin skulle födas. Den skulle vara klar först veckan före beräknat datum. Själv är jag född 4 veckor i förtid. Min kompis födde sin son 12 veckor prematurt. Sånt händer faktiskt.
Barnmorskan blev kränkt. De visste faktiskt vad de gjorde. Om jag fick börja nu, skulle jag ha glömt allt när det var dags! Man är faktiskt olika mogen och mottaglig under olika tider… Då skulle de vara tvugna att repetera inför förlossningen. Dubbelarbeta, för min skull…
Och även om jag trodde att jag skulle fixa det (vilket hon inte trodde), kunde de ju inte starta en hel grupp mammor så tidigt.
Jamen, försökte jag. Jag menar inte att alla ska börja tidigare. Bara släpp in mig i en grupp som startar nu? Det gör inte mig det minsta att de är längre gångna än jag..? Men det gick inte. Såklart.
Så jag gick en privat kurs. Med hela par, utom jag. Där mycket gick ut på att förklara att pappans jobb var lika viktigt som mammans, under förlossningen. Där nästan alla övningar skulle göras i par. (Jag var alltså ensamstående - pappan tänkte för säkerhets skull inte erkänna faderskapet).
Så jag tänkte att det ändå var bra att mödravårdens kurs snart skulle börja. Tills jag förstod att jag blivit struken. Jag hade ju pratat med dem om att gå den privata kursen. Då kunde jag väl inte gå hos dem också. Konstiga människa.
**************************
Innan jag gav upp om min mödravård trodde jag på fullt allvar att föräldrar är man två om att vara. Och jag trodde föräldrautbildningen var just det - en förberedelse på föräldraskap. Inte en teknisk genomgång av bedövningsalternativ.
Så även om pappan inte ville ha med mig att göra, tänkte jag att det vore bra att även han fick förbereda sig. Gå kursen. Fast utan mig. Jag visste inte då att han tänkte förneka faderskapet.
Barnmorskorna förstod ingenting. Skulle pappan gå kursen? Kallas till en egen kurs? Det måste jag väl förstå att det inte gick. Konstig mamma.
Framför allt kunde man ju inte kontakta honom. Då kanske hans omgivning fick veta att han väntade barn… Vilken oerhört integritetskränkande handling…
_________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om pappakurs, jämlikhet, fosterdiagnostik, mödravård
Kräftfest för alla i området!
En kompis berättade just om sin ovilja att delta i den “trevliga höjdpunkten” att gemensamt städa den gemensamma gården - de bidrar gärna med annat, men trådgård är inte deras grej… Påminner om basar-bakar-maffians attacker varje år om man har barn för vilka det skall samlas pengar…
Men det inspirerade mig till att delge denna berättelse från min nuvarande hyresgästförening!
Det vankades augusti. Sommarens “grillfest för hela familjen” hade aldrig blivit av. Så nu skulle det bli kräftskiva! Klockan 19 på lördag! Föreningen står för kräftorna, du för drickat! Anmälan är inte nödvändig, men hör helst av dig så vi vet hur många vi blir, och hur mycket kräftor som ska köpas in!!
Duktig som jag ibland är ringde jag och anmälde två. Varav jag som deltidsvegetarian inte tänkte äta kräftor. Vilket kompenserades av att dottern, ca 12, älskar dem.
Nästa dag ringer ordföranden…
Hon behöver förklara ett och annat för mig, nämligen. Det stod ju kräftskiva! Då måste jag väl fatta att man inte kan ha med barn?! Folk kommer ju att dricka sprit! Och sen var det orättvist för de andra barnen, som leker på lekplatsen bredvid, de får ju inga kräftor!! Och så kommer kräftorna inte räcka - de har ju redan köpt in dem…
Men… säger jag. Jag behövde ju inte ens anmäla oss? Och jag betalar väl lika mycket i medlemsavgift som ni andra? Jag som tycker det är konstigt att folk ska dricka sprit kl 18, bland barnen på lekplatsen, och som inte fattar varför inte de andra barnen också skulle kunna få kräftor om detta är ersättningen för en familjefest, är tydligen ute och cyklar.
Ni kan väl komma på julfirandet istället.
Efter mycket om och men ringer hon och meddelar att hon nu (suckande) ordnat bordsplaceringen så vi sitter bredvid Gustavssons. Som inte super. Så vi får väl komma då, om vi prompt måste…
På festen dyker det upp ungefär fem familjer. Så kräftorna räcker. Men det intressanta, när jag pratar med familjerna, är att två av dem är såna som inte längre bor här. Döttrar till lokala hyresgästföreningens ordförande. Med familjer. Inklusive barn. Som visserligen äter varmkorv, men ändå.
Och efteråt går kvarvarande oöppnade paket med smör ost och kakor till dem som hjälpt till. Dvs ordföranden med familj, och tre till.
Mm. Att vara ordförande kan vara ett billigt sätt att ordna kräftskivor till sin släkt. Synd bara att det finns dumma grannar som aldrig fattar vad man säger.
_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om grannsämja, kräftskiva, barn, sprit
