Som när morfar dog
Man vill ju vara frimodig och vidsynt. Och inte framstå som generad om man ser en handikappad eller en svart eller nån som ärnästan orimligt fet. Man vill ju inte vara en av de där som inte vet vart de skall titta. Man vet ju att man inte borde stirra, men inte heller vända bort blicken.
Man vill ju forma även sina barn till vidsynta och välinformerade individer.
Så, när man står där i badets omklädningsrum med sina tre ungar i åldrarna två till nio, och en tonårstjej som just klätt på sig sträcker sig efter sin peruk..
Då tittar man mot sin mellandotter och utropar:
-Tycker du det ser konstigt ut Felicia? Hon har en sjukdom. Som morfar hade när han dog.
Tonårstjejen råkar verkligen ha cancer. Och det är hennes femtonårsdag. Och det är den allra första gången sedan håret föll av för snart fyra månade sedan, som hon visat sig offentligt utan hår.
Hon simmade i badmössa, men vågade till slut fatta beslutet att ta den av sig. Vi var överens om att rätt få antagligen skulle stirra.
Att barn stirrar, kan vi förstå. Att dumma vuxna gör det, måste vi väl antagligen acceptera.
Men att vuxna kvinnor ska vara så urbota dumma att de pratar OM dig, 40 cm ifrån dig, och bankar in i dig att du ser annorlunda ut. Och har en sjukdom man DÖR av. På din femtonårsdag. Det är mer än hon orkade med.
Tack, kärringjävel, för att du väljer att utbilda dina insiktsfulla barn på offentlig plats. När de inte ens frågat. Det var den födelsedagen. Underbart.
april 26, 2008. Etiketter barncancer, tseende, peruk, simhall, oförstående, stirra. Uncategorized.
trollhare svarade:
Kärringjävel!!! *aggressiv*
april 26, 2008 at 10:33 e m. Permalänk.
meknow svarade:
Man borde inte svära. Jag borde vänt mig om och stoppat henne. Försökt få henne att fatta vad hon gjorde. Men tonåringen ville inte stanna såklart, och mamman babblade på om mediciner som fick håret att falla av, och min uppmärksamhet kändes mer viktig hos den utsatta än hos den obetänksamma. Nu efteråt önskar jag mig ett snabbare känsloliv som inte behöver dröja de där extra minuterna för att ta in vidden av sånt som händer. Så att min ändock relativt snabba tunga hunnit formulera de rätta orden redan på plats.
Men det är därför bloggen heter som den gör. Jag dröjer med att förstå och hitta orden, när det handlar om det viktiga i livet. Annars kan jag ibland tom vara lite fyndig, men inte såna här gånger.
Jag erkänner att min första önskan var att slå henne tillbaka. Hennes barn hade gömt sig i ett av skåpen, och jag stod ju där med vårt hänglås i handen. Tanken föll mig in att jag kunde låsa skåpet med barnet… hade det varit bara mammans kläder däri, hade jag kanske tom gjort det…
Barnet var ju lika oskyldigt till mammans dumhet som tonåringen. Men jag vill bara belysa hur helt irrationellt jag funkade – min hjärna hittade inget att säga. Sällan längtar jag hämnd, men jag ville att hon skulle fatta att det hon gjorde gjorde ont.
april 26, 2008 at 11:19 e m. Permalänk.
Prata med mig « Långsamma tankar svarade:
[...] 26, 2008 Om du läste det tidigare inlägget och undrar om det är tillåtet att titta och [...]
april 26, 2008 at 11:23 e m. Permalänk.
trollhare svarade:
Jag är också alldeles för trög för att kunna hämnas, annars hade jag görna gjort det åt dig…
april 26, 2008 at 11:27 e m. Permalänk.
Bimbo Boy svarade:
Usch! Jag hoppas att du sa åt henne. Så får det inte gå till. Men som sagt, säger man inte åt dem så lär de sig inget.
Tänker på er. <3
april 27, 2008 at 1:16 f m. Permalänk.
Konstiga människor « trollhare - av Trollhare Jesus Immanuel Brändemo svarade:
[...] en vedervärdig upplevelse i simhallen förklarar Minou skillnaden i att prata MED någon, mot att prata OM eller FÖR någon. [...]
april 27, 2008 at 2:15 f m. Permalänk.
punkfairy svarade:
Jævla idiot kärring. >.<
april 27, 2008 at 10:16 f m. Permalänk.
DrKotte svarade:
Så makabert vidrigt! Och det värsta är ju att personen säkert tyckte att hen var OTROLIGT vidsynt och fin! FYFAN!
april 27, 2008 at 5:25 e m. Permalänk.
pysan svarade:
Jag som sitter där själv.. i cancerhelvetet.. kan bara säga högt och tydligt: Kärringjävel..
Jag pratar om min cancer.. jag har chockerat folk med min cancer… och när jag var utan hår och hade peruken… Den gången var det de omvända.. fnittriga tonåringar.. som blev stumma när jag lyfte på peruken…
Fast jag har aldrig och kommer aldrig att prata om människor inför mina barn.. aldrig.. har en mamma som är så duktig på det.. att hon gör det för mig också… jag brukar lämna henne då.. jag går ifrån henne om hon börjar…
Och nu försöker jag lära min 15 åring hur man gör mot mormor.. för att mormor ska förstå…
Kram Pys
maj 23, 2008 at 5:06 e m. Permalänk.
Hon lever - hurra, hurra, hurra! « trollhare svarade:
[...] liv: En sjukdom som en väldigt stor del av de drabbade dör av. Och blev påmind om just det av en kärringjävel i simhallen, på sin [...]
april 26, 2009 at 4:25 e m. Permalänk.