Getostsidyll

Det fanns en tid…

Då små barn på sjukhus var stilla i sina sängar. Sen kom föräldrarna på besök. Efter varje besök blev barnen otröstliga. De grät. De saknade mamma och pappa och det välbekanta.

Ledsna gråtande barn kan ju aldrig vara bra. Så besöken drogs in. Nu blev barnen så snälla så snälla. De grät inte längre.

Och när de kom hem igen till slut var deras själar ärrade. Mamma och pappa var borta ur deras unga själar. Deras stora trygghet. Barnen var likgiltiga, eftersom den stora separationen trasat sönder deras livsviktiga och lyckliga första symbios.

Under samma tid togs de nyfödda genast från sina mödrar. En outbildad mamma kunde ju inte ta hand om något så bräckligt som en baby. I rader av lådor låg barnen och tränade sina lungor, för det hette så när de skrek, tills de stadgade fyra timmarna gått och den omyndigförklarade mamman fick tillåtelse att på nåder mata den lilla nya människan.

Men det var länge sen. Mamman ska idag binda sig tätt tätt till sitt barn. De separationer som är nödvändiga kortas ner så långt det går. Och mamma och pappa ska självklart inte sluta hälsa på. Barnets minne och hopp får inte släckas.

Men jag glömde…

Om man inte föds i människohamn till en människofamn. Om man är en liten killing. På en liten vacker gård med frigång och gröna ängar, frisk luft och foder, och allt borde varit gott.

Då är ju naturligtvis bindningen till skada…

Mitt förra favoritmejeri, som gjorde ekologiska fantastiska jämtländska getostar, förklarar på sin hemsida varför de inte längre är krav-märkta. Det handlar naturligtvis om ekonomi. Men också om att få tänka på djurens bästa.

Som de små stackars killingarna. Som EU och KRAV tycker ska få vara en tid hos sina mammor.

Både kor och getter föder helt naturligt så att mödrarna kan slicka och ge di. För att göra separationen mellan mor och avkomma så känslomässigt skonsam som möjligt, innan modersbanden blir för starka, så förs de nyfödda efter ett dygn över till väl halmade boxar, där de därefter utfodras med nappflaska.”

Vilken tur för mamma get. Vilken tur för liten killing. Att någon tänker på deras känslomässiga väl och ve. Att de slipper vara hos sin mamma och utveckla modersband. Lyckliga tysta djur i den idylliska sommarhagen.

Annonser

april 11, 2007. djurskydd, getost, utopi.

2 kommentarer

  1. Getostidyll « trollhare replied:

    […] trollhare The bunny, the myth, the legend « Miraklet från Sandviken Getostidyll april 11th, 2007 Måste bara få tipsa om Minous fantastiska blogginlägg. […]

  2. Lisalill replied:

    Ett mycket bra och tänkvärt inlägg.
    Ha en skön dag!
    kram
    Tackar trollhare för att jag hittade dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: