Att döda det förflutna

I många år hade Lena en syster.

Systern orkade inte längre. Hon tog hon sitt liv. Från den stunden upphörde hennes liv.

Men det var bara framtiden hon var tvungen att välja bort. Det liv hon dittills levt hade inte varit förgäves. Att hon funnits hade berört. Det som varit lämnade hon kvar. Sina spår i världen. De minnen hon skapat i dem hon mött.

Lenas systers pappa…

Låt oss säga att han inte tog hennes liv: Inte det som skulle komma. Han var inte den som ändade det.

Men han tog det liv som varit. Förintade hennes existens ut tillvaron. Aldrig någonsin sades ett ord. Aldrig skrattade man åt de goda minnena. Aldrig grät man över de onda. Aldrig talade man om det svåra: Om varför det hände. Om hur det gick till. Om vad man borde gjort. Om vad man borde sett. Om vad man inte kunnat…

Lenas syster hade plötsligt aldrig funnits.

Hennes pappa tog det liv hon själv inte kunnat utplåna. Genom sin tystnad.

Annonser

april 15, 2007. död, självmord.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: