Lingua Franca

Jag är med i en nybildad förening. En svensk förening. En medlem lämnade föreningen eftersom hon bara talar engelska. Och det är ju inte så konstigt: Det kan ju vara svårt att förstå informationen när man inte kan läsa språket. Det som däremot förvånade mig var hur stark hennes reaktion var. Hon skrev en lång upprörd text om svensk extremism och fundamentalism. Bland annat fördömde hon svenskundervisningen för invandrare. Varför i all världen skulle de kunna svenska? När det finns engelska som de har större nytta av? Sverige är ju en så liten isolerad del av världen. Och rätt inskränkt.

Just den här föreningens syfte är såpass viktigt att det inte alls vore fel med internationella kontakter och samarbete. Självklart kommer vi då att kommunicera på alla upptänkliga sätt. I just de kontakterna. Men kvinnan reagerade över att inte allt som sas och skrevs översattes till det heliga engelska språket. Så nu funderar jag kring språk och kommunikation.

Engelskan är inte världens Lingua Franca – ett gemensamt språk som delas av alla. Världens kineser talar sina egna vitt åtskilda dialekter, men har mandarin gemensamt. Sydafrika förenar sina språkgrupper med afrikaans. Franska används i stora delar av afrika, tillsammans med andra mer lokala gemensamma inhemska språk, som swahili. Och engelska. I de flesta fallen har det inte varit ett fritt val: det kallas imperialism. Militära övergrepp mot folkgrupper, och införande av det koloniserande landets lagstiftning, förvaltning, och språk. Allt för att förenkla för de nya makthavarna. Det blev ju lättare så också, att få förbli i övertygelsen att de besegrade folken bestod av underlägsna naiva vildar som behövde patroniserande behandling. Det märktes ju på deras barnsliga och lite skrattretande språkbehandling. Länge predikades det i Sverige för allmogen på latin. Och koranen kan bara läsas på ursprungsspråket, anser en del.

I Sverige talas framför allt svenska. Men svenskan är ännu inte ett officiellt språk här – det ses som självklart och har därför inte fastställts juridiskt. 1999 antog Sverige en skyddslagstiftning för minoritetsspråken samiska, finska, och miänkieli (tornedalsfinska). De är därför officiella svenska språk. Talar man dem har man rätt att använda dem vid bland annat myndighetskontakter. 1981 fastslog riksdagen att teckenspråk är dövas förstaspråk. Men det är inte ett officiellt språk i Sverige.

Jag har ibland svårt att förstå en del språkforskares stora bekymmer över att enstaka språk till slut försvinner, när de bara talas aktivt av fyra personer. Är bevarandet ett självändamål? Om de människor som skulle kunnat lära sig det av sin farmor inte ser nyttan av det, eftersom de till fullo behärskar ett annat språk, skall jag då fördöma dem? Att däremot beröva någon deras eget språk är ett massivt övergrepp.

Samiskan togs nästan helt ifrån det samiska folket genom att deras barn tvingades till exklusiv svenskspråkighet i de svenska skolor de skickades till med myndighetstvång. Samma sak hände aboriginerna i Australien. Aboriginska barn tvångsadopterades fortfarande i nutid bort till vita engelsktalande par för att integreras. Och de dövas rika språk med egen grammatik, syntax och morfologi nedvärderades till ett åtbördsspråk, och döva barn tvingades sitta på händerna i klassrummen. De skulle talträna och lära sig läppläsning. Afatiker vet vad de tänker, men orden som behövs kommer ut fel. En del barn kommer aldrig att komma förbi barriären till ett talat språk.

Kommunikation är ett så grundläggande behov att vi försöker göra allt vi förmår. Blisstavlor med symboler till språkhandikappade. Talsynteser som läser upp det du vill säga. Barn till utlandsfödda har rätt till hemspråksundervisning eftersom föräldrarnas språk normalt är deras första, och kan behöva färdigutvecklas för att underlätta en effektiv och nyanserad språkanvändning. Och kan man inte svenska tillräckligt bra har man generellt rätt till tolkhjälp i officiella kontakter med tex sjukvården.

Jag gillar inte att någon blir utesluten ur en gemenskap av språkskäl. Jag sörjer över att många har svårt att tillgodogöra sig all information de skulle vilja. Men, nej… Att varje liten chattgrupp på internet skulle behöva tala uteslutande engelska, eller dubblera alla inlägg till engelska för en persons skull kändes orimligt.

Annonser

maj 1, 2007. förmågor, internet, språk.

One Comment

  1. Per-Åke Lindblom replied:

    Hej,
    vi har lagt ut en länk till det här inlägget på Språkförsvarets webbplats idag. Det finns inte en chans att vi kan få hela ditt namn, eller ditt verkliga namn, så att det blir ordning och reda i vårt författararkiv?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: