Femtielva och tvåttisju: Logisk matte för kloka barn

Språk är kul. Men blir med tiden rätt obegripligt, ur logisk synpunkt. Som när tyskans ”ogräs” felöversattes till ”ont krut” i ordspråket att det inte lätt förgår. Eller stavningen, som ju kan verka helt uppåt väggarna, beroende på ens dialekt: ”Ö-ljudet stavas med ö, utom i körka och böxa, där stavas det med y”.

Siffrorna har namn: 0-9. Inga problem. Men talen. De kan vara knepiga att lära sig. Tretton låter som tretti. Och när man sen ska skriva 13 får man akta så det inte blir 31.

Så vi bytte ut namnen! Det gick mycket lättare då. Tiotalssystemet är ju så oerhört smidigt, bara namnen stämmer. Ett tvåsiffrigt tals namn talar ju om hur många tior, och hur många ettor det har: Sju-tio tre. Fem-tio sju. Logiskt.

Så vi gav alla talen deras logiska namn. Tio heter Etti (Ett-tio). Tjugo heter tvåtti (två-tio). Tretti är redan rätt, och att Fyrati blir långt att säga gör det naturligt att säga fyr-tio istället (kan uttalas förti). Liksom att åttati blir åtti, och niotti blir nitti. Tiotti heter titti, eller hundra. Vilket man vill. Det är ju samma sak.

Sen räknade vi med de ”riktiga talen”, som tvåttisju minus nolltifyra, och ”översatte” svaren till deras slarvnamn. Svaret, tvåttitre, kallas tjugotre.

Tabellerna var lite tunga att lära sig… Ettans och tians var ju enkla. Att dubbla ettans tabell till 2:ans var helt OK, och femmans tabell var ju bara att dela tians tabell med två. Sen är det de jobbiga kvar…

Men nians tabell är ju enkel om man har två händer: Lägg upp dem på bordet med alla fingrar synliga, och vik in det finger som är siffran du ska multiplicera nian med. Tex det sjunde fingret, för nio gånger sju. Nu står svaret på fingrarna: Till vänster om det invikta fingret står tiotalssiffran (sex fingrar) och till höger entalssiffran (tre fingrar). Sextiotre. Smidigt.

Elvans tabell var ju bara kul: 11, 22, 33, 44… En barnlek! Efter 99 kommer titti-tio: 110, och Elfti-elva: 121. Självklart.

Tolvans: Tiotalet plus dubbla entalet: Ettitvå, Tvåttifyra, trettisex, fyrtiåtta. Sen får man ta det i två steg: Femti-tio är ju sextio. Sexti-tolv är 72. Sjutti-fjorton är 84. Åtti-sexton: 96. Nittiarton: 108. Titti-tjugo: 120.

Trean och fyrans tabell fick vi traggla genom att hopp-räkna dem, 3-6-9-12-15… Ingen genväg.

Men sen blir det inte så många tal kvar att lära sig… Vet man bara att tex 7*9 och 9*7 är samma sak, så kan man ju redan nästan alla tal… Av sexans, sjuans och åttans tabell blev det faktiskt bara 6*6, 6*7, 6*8; 7*7, 7*8, och 8*8 kvar att traggla… Sen kunde hon alla ensiffriga multiplikationer… Att man inte kan ”rabbla” sexans tabell spelar ju ingen som helst roll så länge man vet svaren.

Om det blir svårare för ett barn med flera namn på talen, och ord som andra inte använder? Inte värre än att barnet använder det logiska ”gådde” men lär sig översätta till det ologiska ”gick”. En bekant hade en son som uttalade ”är” som ”e”. Helt följdriktigt undrade han: ”Var är nallen som edde här?”. Barn tycker om att tänka och tala logiskt, och förstå vad man ska göra. Och har inga större problem med att inte alla vet vad alla ord betyder.

 

 

Annonser

maj 10, 2007. Asperger, barn, hjärnan, lära sig, matematik, multiplikation, Neuropsykiatriska funktionshinder, siffror, skola, tabeller, tal, tänkande.

One Comment

  1. Mera matte! « Långsamma tankar replied:

    […] Jag skrev förut om bra sätt att räkna […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: