Får ett sexoffer gilla sex..? (Mycket lång)

Jag är inte ensam om det jag nu ska skriva om, och därför känner jag att jag vågar formulera mig…

Många är idag ytterligt frimodiga med att formulera sig kring sex: Sex i allmänhet, och sitt eget sexliv. Jag pratar själv en hel del om sex. Men jag har insett något som känns viktigt: Jag har svårt att prata personligt om mina BRA sexuella upplevelser.

I mitt fall har sex ända från början varit skadat, påtvingat, oönskat. Det blev en viktig del av mitt försvar mot övergreppen att inte tycka om sex i någon form alls. Det var inte bara mitt eget svart-vita tänkande det berodde på, tänker jag nu.

I diskussioner om vad som är frivilligt, och vad som rent juridiskt är tillräckligt våldsamt och plågsamt för att kunna straffas och benämnas våldtäkt, finns det svartvita graderingar. Högst smäller att vara liten, oskyldig, och försvarslös. I detta ingår, troligen i begreppet ”oskyldig”, att vara oskuld. Helst ska man vara flicka, män kan inte våldtas, annat än av andra män, men då smäller det högt i sig, förutsatt att offret inte själv är homosexuell.

Näst mest våldtagen anses man vara om man är icke-promiskuös. Om man lever i ett bra monogamt förhållande. Om förövaren är okänd, förstås. Förövaren måste vara nån du inte haft sex med. Och det är här det kommer in:

Sex i en relation, kan fortfarande inte riktigt ses som ett övergrepp. Särskilt inte mot en kvinna som tidigare haft sex med många. Särskilt inte om hon gillat att ha sex med förövaren tidigare.

Då är ju själva handlingen ”att ha sex med x” sanktionerad av offret. Har man haft sec med en person en gång, har man i princip skrivit på en in-blanko-check att hen får ha sex med en igen. Särskilt om man tyckte om det…

Om man sedan, trots att man blivit våldtagen, går tillbaka till samma person, får man skylla sig själv. Lever man i en relation där familjevåldet inskränker sig till psykiskt och sexuellt övervåld, har man inget stöd alls att vänta sig. Herregud… Man är ju dum i huvudet.. Det är ju bara att bryta med partnern.

Barn och unga som utsätts för sexuella övergrepp kan, självklart, råka ut för att kroppen vaknar till liv. Hjärnans system för att underlätta fortplantning stängs inte av fullständigt av att samvaron är påtvingad. En pojke som smeks under ett övergrepp kan få erektion. Det är inte konstigt. Det är fysiologiskt. Men effekten på ens psyke kan vara katastrofal. Skulden och känslan av att man inte själv gjort tillräckligt för att hindra övergreppet blir mångdubbelt större om ens kropp ”sviker”.

Jag tror att denna insikt, att man inte är ett ”äkta” offer för det som hänt om man kan uppskatta sex, bidragit till att jag inte vågat uppleva sex som något positivt. Då skulle varken jag eller andra godkänna min erfarenhet.

Idag kan jag se tillbaka på åren med återkommande tvångstäkter. Under de första åren var samtliga samlag påtvingade och oönskade. Efter en tid, jag var 16 år första gången, så jag tror jag var 17 år, upptäckte jag när jag var hemma, ensam, att min kropp gav uttryck för sexualitet. Mitt underliv började leva ett eget liv. Ville bli berört. Det gjorde mig arg och ledsen att det skulle vara så… Jag hade velat förbli asexuell, efter att tidigt ha bestämt mig för en typ av nunneliv. Som ju skulle vara så mycket enklare om man saknat sexuella behov.

Och att jag hamnade i situationer där jag kunde tvångstas, rent praktiskt, berodde, vilket jag ivrigt önskade förneka, på att jag, normalt och naturligt, började få en helt annan kroppslig medvetenhet och lust.

Att få kramas var skönt. Att bli hållen om. Smekt över håret. Närhet var inte farlig. Att sitta tätt ihop på hans säng, eller ligga med huvudet i hans knä, och bli smekt med varma fingrar över ansiktet…

Jag var i princip en vanlig tonåring. Jag ville inte veta det, men jag kände dragningen till det farliga sexuella, att få komma så nära att man i kärlek förenades till en enda själ, och i förlängningen en enda kropp. Men jag ville inte ha samlag. Och det är helt i sin ordning. Om jag varit älskad på riktigt hade min partner väntat in mig. Respekterat min önskan om att vänta. Istället utsattes jag för alla former av påtryckningar som kan tänkas ut…

Jag fick ge upp min oskuld relativt snart efter att vi börjat träffas. Och nästintill varje gång vi sågs, jag for dit varannan helg, slutade med att han genomförde ett samlag. Oftast först när jag somnat tillräckligt djupt för att inte kunna stoppa det. Efter att ha diskuterat varför han hade rätt och jag fel. I det oändliga. Tagit bibeln till sin hjälp. Och mina dåliga erfarenheter av en elak ingift kåt släkting, som tyckte det var OK att stoppa sin hand i mitt underliv när jag låg och sov… En gång räckte för att skada mig för en lång framtid, men inte all… Och resonerat kring hur han skulle ta sitt ansvar om jag blev gravid. Och hur synd det var om honom. Och hur jag inte kunde hävda att jag älskade honom annars…

Men det lömskaste, som satte djupast spår, var rättvisekriteriet.

Jag njöt ju av kramarna och smeket. Skulle jag då missunna honom det han njöt av? Det var moraliskt fel av mig att inte unna honom njutning om jag njöt…

Och då är vi tillbaka igen: Man får inte njuta av att ha sex om man lever med tvångstäkter…

Själv kunde jag inte uppskatta penetrativt sex eftersom hela min själ ropade att detta var något jag inte ville, inte kunde, inte fick. Jag hade oftast ont i ungefär tre dagar efteråt. Och låg där i ångest och försökte antingen fysiskt förhindra det som hände, eller bara hantera min ångest genom att trycka in naglarna i handflatorna eller så.

Vid ett tillfälle tänkte jag, logiskt, att om jag ändå skulle ha ångest efteråt, och det ändå skulle inträffa, var det väl bättre att jag försökte se till att få ut något av det för egen del. Jag gjorde vad jag kunde, men det hjälpte inte mycket, fick mig bara att känna att jag ytterligare sålt både själ och kropp i en slags prostitution.

Men detta var DÅ. Under de tidiga åren. Med tiden blev det bättre. Till att börja med blev jag ”skicklig” sexuellt. Jag insåg ju att det blev snabbare överstökat, och mindre av penetration, om jag kunde tillfredsställa honom utanför mitt underliv.

Det var en jobbig tid. Att dels bli framskickad till kiosken för att inhandla kondomer, fast jag inte ville ha sex… Han skulle ju inte lämna mig ifred om vi inte hade dem, så det var bättre att jag köpte dem, än inte. Men det var ju, i handling, ett medgivande. Man köper inte kondomer om man verkligen inte vill ha sex, såklart. I en normal värld. Med normala partners. Och att sedan vara duktig i sängen. Fortfarande hamnade jag i stark ångest. Särskilt efter den nästintill obligatoriska penetrationen. Ibland gled jag ner på golvet och satt där i fosterställning helt tyst nån timme, hopknuten, andra gånger, oftare, grät jag bara. Då kunde han bli arg, över att jag förstörde hans sexualitet… Självbilden mådde väl inte bra av att han tvångstog mig.

Han behöll och förstärkte sin oskuld i sammanhanget genom att även anklaga mig för att ”se honom som ett odjur”. Han skulle ju inte kunna njuta av att ha sex med mig om jag inte ville det, förstod jag väl? Trodde jag han var en maskin? Som bara var ute efter sex? Och han behövde tröstas, precis som vilken misshandlande partner som helst, som just slutat slå, och växlar från våld till vänlighet eller egen sårbarhet. Och skapar en sån emotionell förvirring att man till slut inte litar på sina egna sinnen och upplevelser.

Flera år senare förklarade han en av anledningarna att jag blev utsatt så ofta: Jag undrade varför han, om han nu inte kunde hantera att han blev upphetsad, kunde göra som andra: Vända sig mot väggen eller knata in på toa och klara upp det på egen hand. Hans svar kändes förödande:

-Jag trodde jag skulle sjunka i din aktning om du visste att jag onanerade…

Att det i efterhand blev svårt att minnas de gånger senare i vårt förhållande då jag kunnat uppskatta sex, är kanske inte helt konstigt. Det tar ifrån mig en sorts moralisk överlägsenhet som ”genuint offer”. Och ger den barnmorska rätt som tyckte det var BRA att han tvingade mig så jag kunde komma över min sexualskräck…

För jag kom ju över den…

Men först efter att ha fått den intryckt ända ned i minsta muskelfiber av upprepade påtvingade övergrepp. Trots det. Aldrig tack vare…

 

Men nu är min tid mogen att återerövra min sexualitet.

Ja, jag blev sexuell nån gång under åren med honom. Ja, jag lärde mig att sexuell beröring kunde kännas gott. Ja, jag har goda minnen av stunder intvålande varann i duschen. Ja.

Allt det är sant.

Och inget av det gav honom rätten att sätta sig över min vilja.

Och det jag gick igenom skall inte längre få styra min rätt att få våga njuta av det livet har att erbjuda av goda sexuella äventyr. På egen hand eller med andra.

Idag kan jag säga: Jag kom honom fysiskt nära därför att jag själv önskade fysisk, till och med sexuell, närhet. Men mitt förtroende missbrukades. Min kropp och själ blev kränkta.

Jag ville döda min sexualitet.

Och jag är glad att jag inte lyckades helt.

 

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

juli 26, 2007. Uncategorized.

22 kommentarer

  1. trollhare replied:

    ”Näst mest våldtagen…”

    Du är klockren, vet du det? Du sätter ord på mina tankar. Tack.

  2. punkfairy replied:

    i mangel på ord.
    ”wow”.

  3. jag replied:

    Jag kan inte annat än att stryka under föregående kommentar:

    WOW

    Det här borde bli tryckt på papper och ingå i all sexualundervisning.

    Tack för att du delade med dig och tack för att du gjorde det så bra!

  4. meknow replied:

    Jag:
    Tack för din kommentar. Det värmer. Tack för att du läser det jag skriver. Då betyder det något att det blir skrivet. Kram!

  5. kille replied:

    Whoa! Du är grym. Jag önskar alla offer kunde formulera sig som du.

  6. Unconditonal Love replied:

    Åhhh, hur kan människor göra så???
    Varför?

  7. see-but-dont-touch replied:

    Ingen människa har rätt att tvinga på nån sitt behov till sex. Att han gjorde så mot dig var fel och kommer alltid vara fel.. han gjorde det mot din vilja och räknas då som våldtäckt (sexuell misshandel).. var stark och kämpa för friheten *kram*

  8. Esbjörn replied:

    Gripande och välskrivet.

    Att detta skulle ingå i sexualundervisningen är inte en helt dum idé.

  9. Sanna replied:

    Jag vågar inte riktigt säga det jag eg. vill säga om den här texten, men jag kanske återkommer en annan gång när jag känner mig lite modigare. Fan vad bra du är, kan jag däremot säga nu på en gång. 🙂

  10. meknow replied:

    Tack!!
    … man vågar mer än man tror. Men man ska vara försiktig med vilka man lämnar ut sig inför. Var rädd om dig Sanna! *Kramar om*

  11. Mikusagi replied:

    Som tidigare sagts. Detta behövs i sexualundervisningen. Idag är vi så moderna att vi får lära oss i skolan att våldtäkter inte alltid sker i skogen, att det ofta är en vi känner
    men det pratas om släktingar och kompisar, aldrig om partners. Aldrig om någon man har haft (frivillig) sex med, eller kanske önskar ha sex med någon gång.

  12. Pling replied:

    Jag tycker som Mikusagi.
    Jag funderar på om jag kanske borde skriva ut den här texten och ta med den till skola. Fast sen slog det mig att det kanske man inte får, fast i och för sig så ligger ju texten på internet för alla som skulle vilja läsa den.
    Bra text. Tack för en bra upplevelse.

  13. meknow replied:

    Tack för alla snälla kommentarer!!!
    Ni är generösa.

    Jodå, vem som vill får ta mina texter. Jag skriver dem för min skull och i hopp om att de ska kunna vara till någon nytta för någon.

    Vill ni dela med er av dem är det ju bara bra, och väldigt smickrande, såklart!

    Om du vill ha nån sorts författarnamn eller nåt på din utskrift kan du låta den vara undertecknad med ”Anna”, som är mitt riktiga namn, och hemskt gärna en länk till sidan. Så kan jag svara om nån har nån fråga eller så…

    Anna

  14. Nika replied:

    Tack för en text om något jag känt mig så ensam om så länge.

  15. Anna pratar om det | Prata om det replied:

    […] Anna pratar om det: Själv kunde jag inte uppskatta penetrativt sex eftersom hela min själ ropade att detta var något jag inte ville, inte kunde, inte fick. Jag hade oftast ont i ungefär tre dagar efteråt. Och låg där i ångest och försökte antingen fysiskt förhindra det som hände, eller bara hantera min ångest genom att trycka in naglarna i handflatorna eller så. Det här inlägget postades i Blogglänkar. Bokmärk permalänken. ← Emil Åkerö pratar om det […]

  16. Oskar replied:

    blev både rörd och förbannad över detta, hur fan kan lagen sätta grader på våldtäkt?! om man haft sex ofta, är det då TILLÅTET för andra att våldta en?! Är det tillåtet att ens pojk/flickvän våldtar en för att man haft sex med dom förr!? SJUKT!
    och män kan visst bli våldtagna! vi får, som du sa, erektion även om vi inte vill det! om vi är fulla och någon utnyttjar oss, räknas inte det? det gör det om det var ombytta roller.
    får fanimej lust att gå ut och skjuta varenda man tills jag blir den siste……. sen hänger jag mig.

    • Långsamma Tänkaren replied:

      Oskar,
      Lagen SKA inte se olika på våldtäkt. Men den SKA gradera dem: Det SKA vara högre straff på värre och grymmare övergrepp, bla för att det ger utrymme för längre behandlingstid för sådana förövare.

      Lagen är rätt bra skriven redan, men ibland brister det i hur den tillämpas.

      Förr kunde man inte dömas för våldtäkt mot sin make / maka, men det kan man idag. Bra att det blir bättre och tydligare!

      Hoppas att du inte verkligen känner misströstan inför ”varenda man”. Det gör inte jag!! 🙂
      Män är fantastiska precis som kvinnor och alla de som inte riktigt hör till nåndera gruppen.

      De flesta människor man träffar är rätt ok, andra är helt fantastiska, och en del är självgoda egoister. Alla byter vi roll lite då och då, ingen är egoist alltid eller aldrig.

      Mitt budskap är mer: Våga ta dig själv på allvar och säga nej när det känns nej: En annans önskan är inte viktigare än din.

      Mannen i mitt inlägg var inget monster. Han trodde själv att han älskade mig. Eftersom vårt sexuella samliv skadade mig, men inte honom, skulle jag ha lämnat honom eftersom jag inte kunde få problemet att upphöra. Jag kunde inte, förrän många många år senare. Och: Det VAR inte för sent. Det är ALDRIG för sent att ta sig ur en destruktiv relation!

  17. j replied:

    Vad stark du är! Denna ”vinkel” (och förlåt att jag använder ditt liv som något man kan vinkla) behövs också! Det är en av de mest tänkvärda texterna jag läst.

    • Långsamma Tänkaren replied:

      j:
      Tack snälla för dina goda ord!

      Vinkla på du! 😉
      Mitt liv kan jag se på, halvvägs igenom det, och filosofera kring hur det blev som det blev utan att känna att jag behöver förstå eller försvara allt, eller ens kunna förlåta det. Jag vinklar det gärna själv så att ljuset faller in från olika håll för att begripa och beskriva, i hopp att jag, och kanske andra, kan hitta igenkänning i det svåra och energi att ändra det i våra liv som kan bli bättre och roligare!

      Idag har det gått ett bra tag sedan jag skrev texten, och jag mår bra i mig själv och i nästan alla mina relationer till vänner och familj. Men någon älskare verkar jag inte behöva än på ett tag! Av eget fritt val. Men jag ger mig friheten att välja annorlunda om jag får lust! 🙂

  18. Farbror Barbros Bror replied:

    Argh det blir så ensidigt!! Jag kan hålla med om man inte kan ”påtvinga en annan sin sexuella lust”, visst, men man kan samtidigt inte undanhålla ett behov från en annan. Om man inte kan tillfredställa sin partner vad är man då partner för, eller *åtminståne* ordna ngt sätt ens partner kan få utlopp för sina behov?

    Faktiskt kommer du med en bra punkt angående tabu mot Onani, vi män är ofta paniskt livrädda för att ens partner ska komma på att man Onanerar, för dom då ska se fröken höger som en älskarinna och akten som otrohet. Men i en situation som denna verkar det som fröken höger kunde varit en bra medhjälpare. Om man kunde ändra synen på Onani i ett förhållande skulle det kunna vara ett bra steg i rätt riktning.

    Behovet, för en man, att bokstavligen ”lätta på trycket” kan vara *oerhört* pockande och otroligt förblindande. Om han tillåts göra detta rent kroppsliga behov på annat sätt, kan nog mycket sånt här undvikas. När, tyvärr, normerna gör honom livrädd att göra just det, kan det bli såhär snett. D.v.s. när han tror att det enda stället hon kan tänkas det är ”ok” att han kommar är i henne, tja…. katastrof.

    Om vi slutar hymla om onani, och det rent *kroppsliga* behovet av utlösning, skulle det förenkla en jävla massa… tror lilla jag.

  19. Kristin Blom replied:

    Hej,

    Jag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i ”gråzonen”, precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan ”bra sex” och ”våldtäkt/övergrepp”, och i så fall hur.

    Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.

    Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.

    I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.

    Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?

    Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: kristinblomskriveromdet@gmail.com.

    Med vänlig hälsning

    Kristin Blom

  20. Långsamma Tänkaren replied:

    Kristin:
    Godkännes! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: