Närminne

Jag har ganska bra minne. Fast bättre långtidsminne än närminne. Gillade att försöka briljera med att lära mig saker utantill vid behov: så länge det var ord och text gick det bra. Ord stannar obehagligt länge kvar i mitt medvetande och fladdrar upp igen åratal senare, när otrevliga saker folk sagt borde få vila i frid i glömskans minneslund.

Men just nu har jag ett problem som är väldigt besvärande.

Jag pratar med min dotter. Hon säger nånting, tex: Ja men det har ju ingen betydelse eftersom det är först på fredag.

Och det är ett högst relevant svar. Men problemet är: Jag har ingen aning om vad frågan var!!! Jag ställde den, själv, för 6 sekunder sen, och den är totalt borta. Inte ens om jag tänker aldrig så intensivt kommer det tillbaka till mig och jag tvingas fråga henne vad det är vi pratar om…

Dessutom fastnar jag på orden. Upprepar första stavelsen ett tiotal gånger innan jag kommer igång med ordet och kan få det sagt. Och tappar ord helt.

Jahaja. Jag som senast igår sa till min läkare att jag var helt biverkningsfri efter 3 månader på den nya medicinen. Varför är det så svårt att se sammanhangen?

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

september 1, 2007. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: