Föreningsliv

Jag har varit medlem i en förening, sedan april i år. Det var… intensivt. Jag växte och gladdes och såg små plantor jag planterade växa.

Nu får den mig att gråta.

Människorna i föreningen är värda min kärlek, och föreningen var en stor del av mitt liv. Men de som bara valde att misstro, och ogilla, och leta konspiration, dränerade plötsligt min ork.

Gråt inte: Forska! Skrev vem-de-nu-va.

Nä. Gråt, du, lilla desillusionerade. Gråt. Det kommer en dag imorgon, men den som blivit sugen av nattens vampyrer behöver vila högt uppe bland träden. Vila och yla mot månen. Där faller mina tårar tunga som stenar och lämnar mitt inre ännu tommare än innan gråten tog form. Klamrar, gör jag, klamrar mig motträdets stam, vill inte, orkar inte falla. Ylandet är tyst för er som vandrar, stiger ordlöst ur min strupe.

Inte orkar jag ge upp.

Inte orkar jag lägga ner.

Men jag är sårad så långt in att jag inte fattar vad som hänt. Det var ju bara en massa tjafs?

Ja. Massa tjafs. Med betydelsen: Du svek, du gjorde fel, du dög inte, du tänkte inte, du skulle gjort mer, oftare, bättre..

Och plötsligt rämnar min av bipolaritetsdepp försvagade mur och jag faller… Inte så där vackert avgrundsdjupt, jag skrubbar mig snarare. När jag ser efter är det bara huddjupt.
Klart det kommer läka. Klart allt blir bra igen. Men aldrig riktigt. Min patetiska vurpa i gruse, som jag ser i klart perspektiv som ett intet, den stal min oskuld i just denna grupp. För denna gång var det ju just mig de bet. Och mina vänner.

Nej, det blir aldrig som det var.

Annonser

september 3, 2007. Uncategorized.

3 kommentarer

  1. trollhare replied:

    *kramar hårt och länge*

    Nej, det blir aldrig som det var. Men det blir bättre. Jag vill inte tro något annat.

  2. Fredrik replied:

    Jeg tror jeg er glad for at jeg har holdt meg unna en stund. Det kjennes ikke som noe jeg vil sette meg inn i.

    Ting kommer til å fikse seg. Vi visste vel egentlig at dette her kom til å skje?

  3. meknow replied:

    Mm.

    Klart att vi visste, och klart att det blir bättre. Redan precis nu har just de här vågorna stillnat. Men för mig som funkar rätt borderlajnskt är det den vanliga gången: Upptäckt, förälskelse, passion, besatthet, och sen TJONG! rakt in i förtvivlan när inte allt var som man hoppades.

    Och, där jag inom mänskliga relationer någonstans efter exets utträde bestämde mig för att undvika äktenskap och, då, alla andra liknande partnerrelationer, har jag redan gift mig med våran KIM. Som jag nog ska adoptera istället: Ett till bångstyrigt barn att hålla ordning på känns bättre än en partner! Hm… partner… *suger längtansfullt på ordet.* En riktig tvättäkta mänsklig partner… Det kanske inte är så tokigt att ha en sån..? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: