Vardagsliv – dagbok

Åh, du —  njae, inte direkt ljuva, då, men — helt uthärdliga vardagsliv!! Välkommen in du oväntade gäst!

Idag har jag gjort riktig mat. Bacon med omelett till brunch, och upptinad tjälaknul med ris (även det ur frysen) med påssås (café de Paris) och hemkokt (av styvmor) röd vinbärsgelé.  Brunchen serverades med små blad av färsk örtkrydda, och omeletten innehöll ost (färdigriven cheddar från en ”färsk sallad-nachos-ost-tacosås”-påse från Ica, ratad av mina veganer). Således fick dottern prova på det som anses vara miniminivån i många andra familjer.

Hos oss brukar vi förenkla det till typ en sak i taget. Ni vet: Ska man äta potatis, då äter man potatis! Kokt, färsk, med smältande smör. Eller stekt, råstekt såklart, med lite lök med i pannan, och så salt.

Till detta vräker vi i oss frukt och grönt, men inte nödvändigtvis på tallrik. Man kan ju ta en halv gurka och äta med sked framför TVn. Eller äta tomaterna som om de vore frukt, de står som frukt i skål ju. Blomkålen är slut om man ska göra en sallad.

Och kött äter i princip bara sambon, så hon får ta det när och hur hon vill.

Men just idag, hamnade alltså hela tallriksmodellen just på tallrik, och det gjorde mig omåttligt stolt. Så otroligt bekräftande för min roll som mamma att servera en hel måltid på tallrik! Så trevligt det såg ut! Tror att jag kommer göra det fler gånger…

Tidigare i veckan gjorde jag en sån där ugnsgratinerad / rostad sak, diverse grönsaker, ffa sötpotatis, med lite olja och salt på, inne i ugn tills doftämnena kryper fram. Mmmmah! Jag har tom stekt pannkakor, nån dag, för mindre än en månad sedan. Börjar känna mig som en riktig… mamma.

Och just nu är jag inte ens ensam om bestyren. Dottern har börjat ta del i det hela. Vid  14 års ålder har hon insett en viktig del i hur man slipper kommunikationsmissar i städjobbet: Man talar om vad man har gjort. När hon fixatmed disken berättar hon det. Och, ja, ni ska veta vilken skillnad det nog skulle göra på känslan av oförorättelse i många hem… Man vet ju allt man själv gör, men det är ju mycket som inte syns om det blir gjort. Allt det som osynligen görs av den andre kan ju inte mätas mot det osynliga jag gör, för den delen vet jag ju om! Båda ser sin egen synliga och osynliga del, men bara den andres synliga resultat.

Tydligen ska män vara bättre tränade på detta. Jag har dammsugit nu sägs en man kunna meddela efter att ha gjort det klart och tydligt inför en kvinnas ögon, och ja, jag tror det är en god vana! Däremot att som jag hålla min omgivning informerad om att jag just är på väg till toa… det är bara befogat om man tex måste lämna ett samtal för ärendets genomförande…

Om man har ett barn lär man väl inte behöva tala om att man har städat, och när jag fixar i hennes rum är det oftast plockandet jag startar med och iom det syns det ju ordentligt att jag gjort nåt. Och belönar mig rikligen med tacksamhet, för likt mig älskar hon renplockade ytor, och likt mig drabbas hon av entalpins lagar. Materia söker oordning. Liv organiserar materia: bygger ihop lika klossar till molekyler och celler och växtlighet och djur. Men fysiken vill åt andra hållet. Vill att värme ska utjämnas. Och hamna vid sin lägsta möjliga energinivå. Kemin vill diffundera ut och blanda ihop tills allt är jämnt fördelat.

Hos oss råder fysikens och kemins lagar. Kläderna saknar det egna liv de skulle behöva för att samlas ihop och bilda snygga garderober. De faller lydigt till lägsta lägesenergi: golven. Allt annat strävar åt samma håll. Det är rätt fascinerande att se!

För att motverka detta krävs att vi tar av vår egen energi, tuggad mat ska bli elektriska impulset och ATP i celler och friktionsenergi och allt möjligt annat för att plaggen, böckerna, och allt annat ska kunna lämna viloläget och tillföras ny lägesenergi. MIN energi, märk väl. I dippen, när depressionen börjar smyga in sina tidiga ilar, då känns det verkligen att sakerna ligger där och väntar på att få just MIN energi för att hamna där de ska. Elakt av dem, tycker jag. Nåt borde de väl klara att fixa själva.

Annonser

september 9, 2007. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: