Älskade kyrka, orkar du älska dina egna?

Jag levde i och med kyrkan från det att jag började som konfirmand. Såg den inifrån. Jag var en av dem som skulle representera det unga genom att engageras som ”gudstjänstvärd”. Jag var barntimmeledare en kort tid i en samarbetskyrka med EFS. Jag har varit med och lett konfirmandgrupper.

Men jag blev inte kvar. Nu är jag en gudstjänstskolkande passiv medlem som inte ens döpt mitt barn. Och, höll jag på att säga, tur är väl det…

Idag har jag nämligen två goda människor i min allra allra närmaste krets som givit allt de förmått i arbete inom och med kyrkan, och, nästan just därför, blivit behandlade som nåt katten inte ens brytt sig om att dra in…

Alla arbetsplatser har sitt att kämpa med. men ändå undrar jag om inte platser med religiösa eller psykologiska eller andra ideal kan bli etter värre…

Man säger ju att både präster och psykologer är kårer där en mycket stor del sökt sig till utbildningarna för att de mått dåligt. Rysligt dåligt. Grubblerierna kring Gud, ondskan, människors konstiga och ibland sjukliga beteenden. Tvivel, hos dem som söker sig till teologin. Rädslan för de egna spykiska symptomen och önskan att få hjälp hos psykfolket…

Så samlas de, och man har, i just kyrkan då, höga ideal. Som man samtidigt förklarar att ingen kan leva upp till. (Det är ju därför Jesus behövde dö, ju). Man har tanken om förlåtelse och försoning, att placera ovanpå de vanliga döda anställda. Man ”behöver” ju inte prata ut om saker: man kan ju förlåta och glömma…

Lägg därtill till att det är diskriminering att kräva att utlysta tjänster ska besättas av folk med viss trostillhörighet. Att man gärna anställer personer på lönebidrag för att det är billigast så, och man därmed gör en Gudi Behaglig Gärning. Utan att man har kompetensen att hantera deras personliga svårigheter. Så de anställda är en brokig skara, och har sina tjänster som jobb. De ska inte vara extra goda. Men lagom fromma. Åtminstone utanpå.

Till chef sätter man en person som aldrig sökt sig till ett arbete som chef utan som vill berätta om Gud, eller göra gott, eller kanske nåt mindre lovvärt, vad vet jag. Men det är inte självklart att man som präst har chefsegenskaper.

Så lägger vi till att det i mycket även är en administrativ verksamhet, som ska styras politiskt… Och att de som jobbar länge, oavsett var, ofta blir trötta, lite resignerade och uppgivna…

In kommer nu den relativt unga, nyanställda. I första fallet heter han M. Han har jobbat ideellt hela sitt liv. Han vill. Han kan. Men det blir för mycket. Genom att vilja, och vilja att andra ska vilja, blir han ett arbetsmiljöproblem. De anställda upplever det som kritik, blir stressade, mår dåligt.

Han stängs ut.

Detta var i Göteborg, och för ganska många år sedan.

Högre upp i landet jobbar E som församlingspedagog. Hon blir älskad av ”sina” barn. Grupperna växer så våldsamt att de som tar emot statistiken ringer och dubbelkollar… Tom tonårskillarna i orten blir engagerade, och deltar i kyrkans verksamhet.

Så kan det ju inte få fortsätta…

Nu är hon också klassad som arbetsmiljöproblem. Ovälkommen. Detta är i nutid.

Mellan dessa båda utslängda goda krafter har säkerligen fler råkat ut för samma sak, och på många olika platser. Det är slöseri på mänskliga resurser. Självklart är det inte unikt för kyrkan. Självklart tystas och kvävs goda krafter inom varje mänsklig verksamhet.

Man önskar bara. Liksom… Kyrkan. Avbilden av Guds kärlek till sina människor…

Innan jag slutade vara församlisk, citerade jag:

”Det finns ingen fullkomlig församling. Det slutar den vara så snart du går med…”

Mer friskvård åt Svenska Kyrkan, för deras skull som arbetar där, och för dem de är satta att tjäna.

Annonser

april 15, 2008. Etiketter: , , , , . Uncategorized.

4 kommentarer

  1. meknow replied:

    … och om man ska tro ryktet får kyrksyster (http://blogg.aftonbladet.se/13059/) inte vara diakonissa längre, i praktiken, för att hon skriver en blogg där kyrkans budskap når ut och läses och kommenteras och diskuteras.

    Tänk om de hade samma möjlighet att sitta med när andra anställda diskuterar i andra forum, på bussar etc. Vilken lycka. Då skulle kyrkan snart inte ha några anställda kvar…

  2. meknow replied:

    Vill citera kyrksysters inlägg från 2007:
    http://blogg.aftonbladet.se/13059/perma/408832/

  3. kontakt replied:

    Själv har jag mött mer ondska i form av mänsklig ynklighet i aikidovärlden, än överallt annars tillsammans. Aikido, ”den harmoniska kraftens väg” med målet att omintetgöra striden och ge den ett harmlöst slut där ingen kommer till skada.

    Jag tror det ligger mycket i att miljöer med höga ideal på sätt och vis är högriskmiljöer. Tänk att ideal ska vara så farliga… borde det inte vara tvärtom? Tänk om lagom är bäst, vad gäller ideal att leva upp till?

  4. Dikt – Vad är då en ”Gud”? – Präster drabbas av psykisk ohälsa | Vetenskapliga partiet replied:

    […] Sån tro den är passé Det kan vi alla se Bänkar gapa tomma Tomma fromma lomma […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: