Jag var en konstig mamma, del 1: graviditet.

Man kunde inte undgå att märka att jag var en konstig mamma.

Först ville jag ha inte ha en corionvillibiopsi gjord på bebin (fostret hette det, jag vet..). Det är en sorts fosterdiagnostik. (De hade ju hittat en avvikelse på ultraljudet. En som ofta förknippades med trisomi i generna, ni vet, som i Down, eller två andra tillstånd där barnet oftast dog tidigt.)

Bara för att jag var rädd att mista henne. Bara för att jag läst mig till att risken för missfall ökar om man gör såna prover.

Risken var ju så liten. – Hur liten?Väldigt liten!

Och ÄNDÅ tackade jag nej… Konstig mamma.

****************

Sen ville jag ju få gå förberedelsekursen inför förlossningen redan INNAN bebin skulle födas. Den skulle vara klar först veckan före beräknat datum. Själv är jag född 4 veckor i förtid. Min kompis födde sin son 12 veckor prematurt. Sånt händer faktiskt.

Barnmorskan blev kränkt. De visste faktiskt vad de gjorde. Om jag fick börja nu, skulle jag ha glömt allt när det var dags! Man är faktiskt olika mogen och mottaglig under olika tider… Då skulle de vara tvugna att repetera inför förlossningen. Dubbelarbeta, för min skull…

Och även om jag trodde att jag skulle fixa det (vilket hon inte trodde), kunde de ju inte starta en hel grupp mammor så tidigt.

Jamen, försökte jag. Jag menar inte att alla ska börja tidigare. Bara släpp in mig i en grupp som startar nu? Det gör inte mig det minsta att de är längre gångna än jag..? Men det gick inte. Såklart.

Så jag gick en privat kurs. Med hela par, utom jag. Där mycket gick ut på att förklara att pappans jobb var lika viktigt som mammans, under förlossningen. Där nästan alla övningar skulle göras i par. (Jag var alltså ensamstående – pappan tänkte för säkerhets skull inte erkänna faderskapet).

Så jag tänkte att det ändå var bra att mödravårdens kurs snart skulle börja. Tills jag förstod att jag blivit struken. Jag hade ju pratat med dem om att gå den privata kursen. Då kunde jag väl inte gå hos dem också. Konstiga människa.

**************************

Innan jag gav upp om min mödravård trodde jag på fullt allvar att föräldrar är man två om att vara. Och jag trodde föräldrautbildningen var just det – en förberedelse på föräldraskap. Inte en teknisk genomgång av bedövningsalternativ.

Så även om pappan inte ville ha med mig att göra, tänkte jag att det vore bra att även han fick förbereda sig. Gå kursen. Fast utan mig. Jag visste inte då att han tänkte förneka faderskapet.

Barnmorskorna förstod ingenting. Skulle pappan gå kursen? Kallas till en egen kurs? Det måste jag väl förstå att det inte gick. Konstig mamma.

Framför allt kunde man ju inte kontakta honom. Då kanske hans omgivning fick veta att han väntade barn… Vilken oerhört integritetskränkande handling…

_________________________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

april 19, 2008. Etiketter: , , , . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: