Språklösa barn har lyckligast föräldrar.

Linnea, vi kallar henne så, hade en ganska grav hörselskada. Den hade nyss upptäckts, och Linnea skulle få en av specialplatserna för barn med särskilda behov.

Personalen var ganska glada. Barnen med särskilda behov var ibnland rätt resurskrävande. Ett barn skulle sondmatas genom knapp i magen. Ibland fick man barn i rullstol. Det var väldigt olika, men resurserna man fick var samma oavsett. Så det var praktiskt med en flicka som bara hörde dåligt.

Linnea KUNDE höra. Lite. Och hon KUNDE prata. Nu vid tre års ålder sa hon ”mamma”.

Jag som vuxit upp med dövvärlden nära mig, hade läst om de döva barnen på Manilla. Hur teckenspråket undanhölls dem. Hur man lät barnen sitta på händerna för att hindra dem att använda ”åtbörder”. Och vilken enorm skillnad det blev näår man gav barnet rätten till ett språk. Att förlora rätten och förmågan att uttrycka sig är så stort att det inte går att med ord beskriva. För den som berövats dem.

Så, nu var jag ju spänd på att se hur man skulle hjälpa Linnea, här på dagis. Det skulle gå bra, sa personalen. De skulle få utbildning i teckenspråk!

Och så går tiden. Linnea fyller år. Jag vill säga grattis. Hur säger jag grattis till henne..? Frågar jag. De vet inte. OK, men hur tecknar ni ”Linnea” då?

Hon har inget tecken.

Flickan har alltså inte ens ett eget namn på sitt språk. Inget hon själv kan uttrycka. Hon kan som sagt säga mamma. Och numera även ”nej”. Och, ja… det kommer man måttligt långt på, vid tre års ålder…

Jag undrar hur det går med teckenkursen. De har haft ett par gånger nu?

Njaaaa…. Det var ju bara varannan fredag. Och den senaste gången, du vet, Maggan skulle ju fylla 50. Så de skulle ju åka och köpa tårta. Så de hoppade över den gången…

Nu kan jag inte hålla mig.

Ni menar att hon ska klara sig utan språk tills ni lär er teckenspråk? Med max en timme i veckan?

Personalens logik är ofelbar: Det är ju inte bra om hon lär sig för fort. Hennes föräldrar har ju just fått reda på att hon inte hör. Det är ju inte bra om hon lär sig teckna före sina föräldrar…

Jag gläds åt argumentet. Låt oss använda det för att stoppa alla flyktingbarn från att gå i svensk skola. Det är ju inge bra om de kan mer svenska än sina föräldrar…

Annonser

april 23, 2008. Etiketter: , , , , , , . Uncategorized.

4 kommentarer

  1. kontakt replied:

    Jag förmodar att det här är en gammal historia, alltså inte från i år? Annars måste det ju finnas folk i organisationerna för hörselskadade som kan hjälpa till att ryta.

  2. meknow replied:

    Jag lurade i mamman att flickan behövde ett språk, och de bytte till en språkförskola med teckenspråk. Vi tappade kontakten, men jag har aldrig varit så glad över att nån slutat i en skola än då.

    Händelsen är från 1996-97.

    Men just nu åär nog diskussionen oerhört livfull: Cochleaimplantaten ställer till oro för de döva. Om de barn som ”skulle” blivit döva nu implanteras och i stället blir hörselskadade – dör hela dövkulturen då?

    Man har ju byggt upp en identitewt med ett helt eget språk, som saknar motstycke, och egen kultur. Man har på samma sätt som andra små och illa behandlade grupper skapat en sorts egen ”black is beautiful”. En del fasar för den dag inga döva mer finns. Det finns en jättefin dokumentär om det svåra valet: att sätta sitt barn i en dövklass eller en hörselträningsklass för barn med cochleaimplantat.

    Men att sätta ett barn som ännu inte kan varken teckna eller höra eller läsa läppar i en helt obegriplig miljö, utan stöd, finns det nog ingen som skulle förespråka. Utom personal som då kan slippa byta blöjor på ett spastiskt barn istället…

  3. kontakt replied:

    Oron för att cochleaimplantaten kommer att innebära att gruppen döva försvinner måste väl ändå vara överdriven? Inte är det väl alla som kommer att höra med implantat? Men ja, oron för den egna gruppens försvinnande är tankeväckande. Det finns paralleller till en del handikappgruppers inställning till fosterdiagnostik.

  4. pl replied:

    (apropå CI (CochleaImplantat)) CI i all ära …men går den personen till badhuset kan personen inte använda CI:t (”Vatten, i ett badhus? …jo, det är så det funkar.”)

    Det ultimata vore ju hörselträningsklass, för barn med CI, där teckenspråksundervisningen var 100% integrerad…
    (men verkligheten är sällan ultimat).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: