Feministmamman får en uppenbarelse

Jag var medveten om hur könsrollerna påverkar våra barns möjligheter att få leva sina liv fullt ut.

När mitt barn föddes, tänkte jag, skulle det få välja fritt. Alla val skulle vara möjliga. Inga förutfattade meningar och förväntningar skulle tvinga in den nya människan i livsval den inte själv fått göra.

Så kom jag hem till min pappa. Och vi gick upp på vinden. Jag hittade en hel del till nya lägenheten där jag och bäbin skulle bo. Och titta! Där i ett hörn står det pyttelilla sminkbordet min ena syster gav den minsta när hon var jätteliten! Det vill jag ta med! Sa jag.

”Jag tycker inte han ska hållas med smink” svarar min pappa.

Och plötsligt öppnar sig en krater framför fötterna på mig.

Att fostra ett barn genusfritt är en omöjlighet. För det är inte tillåtet att klä en pojke i klänning och ge honom ett sminkbord. Det förstår tom jag. Och då spelar det ingen roll att flickorna tillåts ha jeans, klättra i träd och spela hockey.

Annonser

april 27, 2008. Etiketter: , , , , . Uncategorized.

8 kommentarer

  1. momenttwentytwo replied:

    När min systerdotter nyligen lärt sig att gå lät vi henne go all out i en leksaksaffär. Hon hade aldrig varit den där bebisen som alltid hade rosa på sig eller så eftersom hon ärvt de flesta kläder från flera olika barn i släkten var hon relativt neutral. Vi lät henne gå för sig själv utan att ingripa – och då gick hon självmant till allt som var färgglatt, glittrande och glatt.

    Intressant va?

    Moment 22 – http://www.momenttwentytwo.wordpress.com

  2. meknow replied:

    Moment:
    Jag förstår nog inte. Ett barn som just lärt sig gå föredrar saker som är ”färgglatt, glittrande och glatt”.

    Ja? Det gör väl barn i den åldern? Pojkar som flickor? Gör man inte alla barnleksaker glatt färgglada?

  3. meknow replied:

    Jag har annars inget problem med att människan är ett djur som alla andra. Väldigt få djur saknar uppdelning av vissa beteenden mellan hanar och honor. Att elefanthanar ska vilja para sig med hanar och att honorna ska ge ungen mjölk, är ju inget problem.

    Man ser på manskroppen att den, statistiskt fördelat, har något mer muskler och är större än kvinnans kropp, men också att starka kvinnor är starkare än svaga män.

    En del skillnader finns där redan från början, andra skapar vi kulturellt. Tex det där med tårar: att gråta har varit föbehållet enbart männen i vissa kulturer, etc. Kvinnor bär nästan alla tunga bördor i hemskt många kulturer. De anses väl tåligare. I europa var kvinnor veka och klena för 200 år sen – men bara om de var överklass. Arbetarkvinnor behövde man inte bekymra sig om. De var väl inget hot mot makten? En kvinna med tillgång till utbildning och pengar hade varit värre, så det gällde att få dem att förstå att om de tex studerade skulle deras livmödrar förtvina av brist på blod, etc.

    Även om varenda unge HELT utan den socialicering vi startar omedelbart vi vet ungens kön, ÄNDÅ valde traditionsenliga leksaker, skulle det inte ändra det grundläggande: Allt måste värderas lika, oavsett vilket kön man är född med.

    Lön ska vara lika.
    Rätten att välja liv ska vara lika.

  4. momenttwentytwo replied:

    håller helt med dig,och vad jag menade var kanske inte att hon var en toddler som ostadigt gick runt och klämde på random grejer utan att hon (1,5 år)drogs till det där typiskt glittriga/tjejiga istället för det som pojkar ”typiskt” brukar leka med – dvs grått/blått/hårt/tufft… Var antagligen lite otydlig där…sorry.

  5. meknow replied:

    Mm, gissade det, men är det inte en åldersgrej? Inte ger väl nån en GRÅ skallra till en ettåring? Inte finns det väl så många bebisleksaker som INTE har de sk pedagogiska klara lackfärgerna (läs gamla trogna BRIO etc), utom de alternativa åt Montessorihållet?

    Har könsfärgerna hunnit ända ner till skallrorna nu?

    Om man släpper in en slumpmässigt vald ettåring väljer den nog inte svart/rökfärgat oavsett ålder?

  6. momenttwentytwo replied:

    sist jag kollade använde inte ett och ett halvt åringar skallror, men då jag inte har barn själv och du verkar vara en expert på området så borde jag nog poängtera ytterligare – det var bara en intressant observation.

  7. meknow replied:

    Förlåt. Jag menade inte att verka besserwissrig. Jag har glömt massvis från småbarnsåren.

    Men jag har velat en hel del kring feminismerna.
    Särart – att skillnader finns men är bra och att man inte ska anser sämre för att man är olika, tenderar att hamna i biologism, att allt bestäms av en magisk biologi som kultur inte rår på. De läskigaste avarterna av biologismen hävdar ju tex att väldtäkter är en naturlig del i manliga genuttryck…

    Jag tror vi är olika. Men lika. Jag köpte under en peroiod nästan fullt ut att det BARA var fostran som skapade könsrollerna, eftersom de faktiskt sewr olika ut i tid och rum. Alla vet egentligen att vi har olika förväntningar på små pojkar än på små flickor.

    Jag försökte få orning på teorierna och vad det jag nog tycker egentligen heter, och frågade min vän trollhare. Han myntade ”lösgodisfeminist” (minns jag rätt? Visst var det du, Imme?).

    Det betyder att jag plockar valda delar bäst jag vill utan att bry mig om vilken påse den biten låg i…

    Jag är en fd biologistudent. När det är nåt jag inte förstår om hur människor fungerar går jag tillbaka till det basala att vi är djur. Det brukar funka rätt bra!

    Samtidigt var jag idealist när jag var liten. Jag söker fortfarande upp ”omöjliga” människor i en hopplös tro att det går att förändra genom att älska…

    Då vill jag tro att ett tittmyreprogram skulle kunna överbrygga nästan allt det som vår kultur präglat in i oss att barn / pojkar / flickor / kvinnor / män är och ska vara.

    Min poäng var nog egentligen en sorg jag kände. Att om jag vill få låta mitt barn växa upp alternativt betyder det att jag offrar det. En pojke som fostras genustillåtande i en omfattning omgivningen / kulturen inte accepterar råkar illa ut. Personligt. Därför kan inte den enskilde, ensam, förändra.

    I en hel massa länder går man ihop. Kvinnlig könsstympning är en sån sak som faktiskt här och var vänder, (folk vågar gå ihop och låta personliga ställningstaganden bli gemensamma så att de går att genomföra) och livet idag är en oerhörd skillnad från nåt sekel tillbaka. Ändå ligger trycket kvar. Pojken med sminkbordet i sitt lekrum är inte här än på ett tag.

    Men unisexmodet för de små är i alla fall tillbaks!! 😀

  8. momenttwentytwo replied:

    vi är på helt samma sida – och lösgodisfeminism….det gillar jag! Och som du misstänker tror jag också att det är väldigt svårt att förändra ensam, sådana saker förändrar sig ju inte över en natt, så kanske gör man sitt barn en björntjänst om man – som du säger – ”offrar det”? Det viktiga i så fall är att uppfostra barnet med bra värderingar, moral, etik och respekt så att han får ett bra baggage hemifrån som han senare kan smitta av sig på sina vänner o.s.v.

    Tack för bra inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: