Dresscode med våldtäktsindex

Svenska amnesty har just släppt sin rapport om vad svenska folket tycker om väldtäkter. Det som uppmärksammas i medierna, tex aftonbladet är att så många anser att kvinnor bär ansvar, framför allt om de klätt sig ”utmanande” eller ”hånglat”.

Jag skulle önska att dessa personer fick sätta sig, tex ihop med en modereporter, och göra en mer exakt beskrivning av den utmanade klädseln. Det kanske finns en skala för vad som utmanar, och hur mycket?

Då kunde vi ha den bredvid varningar för pollen, tex. ”Idag finns höga halter björkpollen, och våldtäktsfri kjollängd är 420 mm från midjan”. Så kan man ju justera det, utifrån väderlek (shorts är ju mindre utmanande en varm sommardag) och senaste mediedrev (omedelbart efter brutala överfallsväldtäkter är folk mindre benägna att skuldbelägga kvinnor).

Jag har skrivit om hur svårt jag tycker det är att kunna bedöma klädseln man får ha i Sverige. Vem avgör?

Men i Indonesien gör man det tydligt och bra. Man föreslår att kvinnor som ska markera att de inte är prostituerade ska bära ett hänglås på byxorna. Det vore väl en bra idé? Fast, tvärtom. Vi sätter hänglås på alla. Och så hämtar man gemensamt ut varandras nycklar hos en myndighet när man är ense om att man vill ha sex med varandra. Som en sorts kontrakt.

Trist bara om man ångrar sig innan man ska till. Man har ju skrivit på att den andre får ha sex med en. Så om det senare visar sig vara en elak jävel man bara vill slippa, kan man glömma sin rätt att gå. Är personen rasist? Spelar ingen roll, du skrev på. I förväg. Är det en psykopat, trevlig när ni mö ttes på festen, men nu märker du att det fanns både en Dr Jekyl och en Mr Hyde? Spelar ingen roll.

Ett sånt kontrakt finns redan, anser en stor del av svenska folket.
Om en kvinna har hånglat med en man måste hon nämligen ha sex med honom sen. Om han vill. För om man hånglat kan man inte bli våldtagen. Tycker de.

Jag och min vän Imme myntade en gång begreppet tvångstäkt. När inte din sk partner behövt ta till fysiskt våld, men du ändå inte haft ett fritt val. Jag tror begreppet behövs. Jag har skrivit av mig om hur svårt det är för dem som blir utsatta av någon de lever med eller är ihop med här och vet att jag inte är ensam om mina upplevelser.

____________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

april 30, 2008. Etiketter: , , , , , , . Uncategorized.

4 kommentarer

  1. trollhare replied:

    Som alltid är du bäst ❤

  2. kontakt replied:

    Jag vill se en enkät om huruvida slarviga rånoffer bär ansvar.

    Det finns män som tycker att kontrakt är en bra idé, så hon inte ska kunna springa till polisen och falskanmäla honom. Man borde kolla upp vad presumptiva partners tycker om idén, så man kan dra om de faktiskt gillar den.

  3. Meilan replied:

    Ja, jag tycker en kvinna ska säga ifrån, hur ska mannen annars veta att hon (inte längre) är med på noterna. Problemet är bevisföringen. Ord står mot ord.

    Visserligen är det våldtäktsmannens fel, juridiskt och moraliskt, om jag blir våldtagen. Men jag föredrar att slippa bli våldtagen framför att få rätt i en rättegång. Alltså är det klokt att inte supa sig full och gå hem med okända män. Detsamma gäller rånoffer, super man sig full och viftar med plånboken så inbjuder man till det. Världen är full av tjuvar, rånare, misshandlare och våldtäktsmän.

    Man måste skilja på juridisk skuld och sunt förnuft.

  4. Anna Olsén replied:

    För en vecka sedan valde jag att inte bli inbjuden på en kopp kaffe för att det var en ensam man som bjöd – jag är fullständigt ointresserad av kläder och definitivt inte utmanande klädd, men har fått ”lära mig” att det kan räcka att man följt nån hem för att anses medskyldig om nåt händer.

    En bekant fick skylla sig själv, för att hon tagit buss istället för taxi, andra attackeras i taxibilar. Det är väl klart som korvspad att vi tröttnar på att bli offentligt anklagade när vi råkar ut för brott.

    För det finns inte ens en gräns för vad som ÄR fel beteende. Ibland räcker det att ha lett, ibland att ta en drink ihop, ibland att ha sovit i ett tält.

    Först när domstolar och media och enskilda slutar diskutera vad den utsatte (man såväl som kvinna) gjorde för att själv dra på sig brottet, kommer det finnas frihet – det kommer fortfarande finnas risker. Förövare finns det kvar lika många. Men vi kommer slippa leva med samhällspåtvingad skuld de gånger något händer oss.

    Alla som råkat ut för ett övergrepp skuldbelägger sig själva, och det hindrar läkningsprocessen. När då gärningsmän frias för att folk håller med om att det alltid är offrets fel, sitter folk fast i skuldträsket och läker inte. Och: eftersom vi redan vet det, minskar antalet anmälningar. Därmed finns förövarna kvar, och utsätter andra, och får ingen vård mot sitt beteende.

    Varje gång ett våldsbrott anmäls minskar farorna med att leva. Och varje gång en utsatt väljer att inte anmäla, ökar risken. Vi kan få fler förövare stoppade om ni stöder dem som vågar anmäla istället för att diskutera deras klädval, alkoholvanor och slampighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: