Cellmatris och plastikkirurgi – hela våra kroppar

Idag råkar jag ramla över en ”gammal” nyhet jag missat. En ovanligt glädjande sådan!

Människor som mist delar av kroppen vill man gärna skära i, för att rekonstruera på bästa möjliga sätt. Oftast blir effekterna rent otroliga, när man jämför ”före” med ”efter”. Plastikkirurgins mer ursprungliga funktion, att skapa eller återställa funktion och normalitet (snarare än idealkroppar) gjorde mig lycklig när jag var liten och råkade hitta en bok skriven av en plastikkirurg hemma hos min farmor och farfar.

Jag måste ha varit ”halvstor”, för jag minns att jag kunde läsa, men att jag samtidigt inte kunde förstå allt det som stod. Jag fick gå till farmor och fråga specifikt om ett fall kirurgen beskrev, för av nån anledning beskrev han aldrig VAD det var han återskapade. Men rätt detaljerat HUR. Farmor läste det, och svarade med flit nåt rätt intetsägande, och först som vuxen har jag lärt mig fatta att det man bara kallar ”organ” hos en man, utan närmare bestämning, inte kan missförstås. Det är ju organET. Det som ”gör mannen till man”.

Så, i brist på’hjälp att förstå, satt jag där länge och klurade. Han gjorde en tub, och vände den halvvägs ut-och-in, och jag funderade kring tarmar och annat, utan att komma närmare gåtans lösning.

Hursomhelst var texten i boken oerhört bra. Han beskrev hur människor med vanställda utseenden fick nya och bättre liv, men inte bara det. Han berättade också om den man som, när allt var klart, tog sitt liv. Han hade orkat så länge han hade nåt att kämpa för. Men när han nått bergets topp, fanns inget mer att kämpa för. Den bilden stannade hos mig.

Han berättade också om sin gamla granntant, vars utseende fick folk att rygga och barnen att ropa ”skatan” efyter henne. När han väl hade kunskapen och resurserna, kontaktade han henne och erbjöd sina tjänster Pro Bono (gratis, på hederlig svenska). Hon var tyst länge, och sedan avböjde hon. Hon var skatan. Det fungerade, och hon ville inte ändra det. Han var en klok person, som kunde respektera att människor har och gör olika livsval.

En del i mig ville få finnas med i detta – att ge människor nya möjligheter att nå dit de behöver i sina liv, även rent fysiskt. Så även fortsättningsvis sög jag åt mig småbitar av information kring plastikbehandlingar.

En av dessa bitar var en artikel om en man som ”behandlade” barn med Downs syndrom, genom att minska tungans volym. Med alltför stor tunga blev talet svårare att framställa, för barnet, och förstå, för omgivningen. Men den stora och oväntade effekten var att de opererade barnen fick mätbart högre intelligens än de obehandlade!!

Det är vårt fel. När vi ser ett barn med halvöppen mun och lite udda utseende stämplar vi genast på en stor mental varningslapp: utvecklingsstörd. Och då låter de flesta aktivt bli att se barnet. Och tilltalar man det gör man det med förförståelsen att ungen inget begriper, och helt utan förväntningar på att barnet skall kunna och vilja saker. Ett barn som ser mer normalt ut erbjuds en helt annan omgivning.

Hej, säger folk. Ser du katten därborta? Det är en siames va? Kan du räcka mig tidningen är du snäll. Och det är den interaktionen som skapar människor.

Senare i livet läste vi om amfibiernas enorma förmåga till regeneration. Det vet alla: Kopparödlan som släpper sin svans för att komma undan rovdjuret, och hur den sedan växer ut igen. Och det var ungefär då jag hörde om det där med fingertopparna.

Ett barn som mister yttersta leden av fingret har nämligen, ju yngre desto bättre, förmåga att återbilda sitt finger! Inklusive nagel. Bara man låter bli att skära för mycket. Låt den vara, helt ifred, håll det bara rent, så läker kroppen sig själv.

Och det är precis det vi nu lyckats utnyttja. Och som nu finns på film på internet: Även för vuxna kan man med extrakt av svinblåsa erbjuda cellerna en god regenerativ miljö där alltså en fingertopp även på en 62-åring kan växa tillbaka.

Att jag sedan som vuxen gärna hade velat arbeta med protesteknik, med proteser som styrs av vilje- / tankekraft via tex myoelektricitet, är kanske inte förunderligt. Och att den enda protestillverkning jag varit aktivt involverad i, är föreningen KIMs projekt för att förse män som skadat, fötts utan, eller på annat sätt behöver rekonstruktion av ORGANET, känns som en rätt kul blinkning till den där allra första läsupplevelsen hemma hos min farmor.
________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

maj 1, 2008. Etiketter: , , , , , , . Uncategorized.

9 kommentarer

  1. trollhare replied:

    Wow! Det låter alldeles för bra för att vara sant. Frågan är när det går att få organ att växa som aldrig funnits där tidigare? 😉

    Fast at sätta igång celltillväxten låter farligt ju…

  2. kontakt replied:

    Jag kan ge en liten föreläsning om extracellulär matrix, vilket är vad det heter på svenska… om det efterfrågas. Annars tränar jag på att hålla min stora käft.

  3. meknow replied:

    Kontakt:
    Gör det, snälla!
    Sånt här är spännande. Är det ett sätt att tillsätta tillväxtfaktorer på samma sätt som när man får nerver att växa, och som när man försöker odla urinrör?

    Vi har ju sett försöken att odla tex öron, och att det funkar rätt bra? Bereätta!!!

  4. kontakt replied:

    Hmm, det behöver nog inte bli så långt.

    Vi kan börja med att konstatera att extracellulär betyder att någon finns utanför cellerna. En människokropp, liksom övriga levande organismer, är som bekant uppbyggd av celler. Cellerna i sin tur tillverkar och utsöndrar byggstenarna till den extracellulära matrix som omger dem. Vävnader vars funktion kräver fasthet och stadga – bindväv, senor, brosk – innehåller stor mängd extracellulär matrix, men mindre mängder finns i alla typer av vävnad. Jag kan rekommendera artikeln på engelska Wikipedia, som nästan alltid är bra på biologiska/medicinska ämnen.

    Att det är tillväxtfaktorer man i det här fallet är ute efter låter högst rimligt. Cellerna kan använda matrix som ett sätt att styra sin egen funktion och tillväxt, genom att tillverka signalmolekyler (såsom tillväxtfaktorer), utsöndra dem och låta dem fastna i det omgivande matrixet. Där kan de ligga och stimulera den cell som tillverkat dem såväl som någon cellkompis bredvid.

    Att man använder extracellulär matrix just från urinblåsa hos gris låter lite förvånande. Jag skulle tänkt mig att andra typer av celler vore mera rika på tillväxtfaktorer, men men.

    Odla öron? När var hur och varför? För mig låter allt det här som ganska mycket science fiction.

  5. meknow replied:

    Tackar!

    Att jag valde att skriva ”matris” var en överdriven vurm för att använda svenska termer. Men jag hade fel:
    Svenska biotermgruppen (http://www.tnc.se/bioterm/index.html) skriver:

    matrix eller matris?
    Datum: 2002-09-20
    Fråga: Det engelska ordet matrix översätts ibland med matris och ibland med matrix. Beror det på slarv, eller gör vi skillnad mellan matris och matrix på svenska?
    Svar: Vi gör skillnad på svenska. Inom biologi och angränsande områden används matris när det är fråga om en bakgrund mot vilken något annat beskrivs eller analyseras. Det kan t.ex. vara blodet när man undersöker ett läkemedel i ett blodprov, eller rutmönstret på ett mikrochips. En matrix är däremot en biologisk struktur i sig själv (om än en grundstruktur, en bakgrundsstruktur), t.ex. extracellulär matrix eller broskmatrix.

    Fråga: Heter det på svenska extracellulärt matrix eller extracellulärmatrix, eller är bägge OK?
    Svar: Ingendera, faktiskt. Det heter extracellulär matrix, alltså med n-genus.

    Man lär så länge man har internet! 😀

  6. meknow replied:

    Varför man ska odla ytteröron? För att folk ibland föds utan, och kroppseget material är bäst! Och att det gör rejält ont att få material taget från en plats på kroppen för att bygga upp nåt på en annan plats…

    En trevlig plastikkirurg, Gunnar Krats, intervjuas rätt sakligt på http://www.lio.se/templates/NewsPage.aspx?id=12937
    om bla spraybar egen hud, urinrör för hypospadi, och öron!

    ”Nya ytteröron
    Genom att odla broskceller blir det till exempel möjligt att skapa nya ytteröron till patienter. Under hösten startar en studie där patienter som fötts utan ett av sina ytteröron ska få ett nytt.

    – I det fallet gjuter vi av det friska ytterörat, spegelvänder det och fyller gjutformen med en broskcellslösning. När cellerna har odlats och bildat formen av ett ytteröra placeras det på patienten och kläs med hud. Till en början kommer vi att använda den hud som redan finns på plats för att få kärlsförsörjningen att fungera.”

    Just öron har jag en bra annan länk till, med bildexempel. Det är en protesexpert i USA, som tidigare jobbat för spionage med maskering, som gör silikonproteser – just för att de man gör med annat än kroppseget brosk ofta blivit så dåligt. Postar den med om intresse finns!

  7. kontakt replied:

    Det var nog faktiskt jag som ställde den där frågan till Svenska Biotermgruppen, en gång i tiden.

    Silikonöron för att maskera folk! Mer och mer science fictin blir det… jatack, posta gärna länken.

  8. meknow replied:

    Oki!

    Robert Barrons hemsida ligger här:
    http://www.prosthesis.com/

    Bilderna på rekonstruerade öron ligger på
    http://www.prosthesis.com/surgery.htm
    Observera att de ligger ”neråt”: varje patients slutresultat med silikon är den nedersta bilden.

    I sverige har vi också både fula hårdplastproteser med ok funktion och extremt snygga funktionella proteser. Vi kontaktade http://www.anaplastik.com när vi i KIM ville ha teknisk hjälp.

  9. kontakt replied:

    Odlas de där öronen i labb och sätts sedan fast, eller gör man dem på plats?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: