Motorik hos Aspiesar

(Detta är en del i en längre bloggtext om en föreläsning, som börjar här )

När Gunilla Gerland växte upp saknade hon nästan helt fallreflexer, vilket gjorde att hon ofta skadade sig. Det är ganska vanligt bland personer med Asperger. Hon hade också stora problem med det man kallar motoriska automatisering det vill säga förmågan att låta kroppen själv utföra motoriska processer. Alla människor måste under tidiga utvecklingsfaser använda sin hela koncentrationer till nya rörelser: kravla, krypa, gå, hoppa på ett ben, köra bil etcetera. Allt eftersom tar omedvetna delar av hjärnan över aktiviteterna, så att man har tid att tänka och fokuserar på annat.Detta är en av de delar jag tidigare inte hade förstått: att en så enkel sak som att stå och sitta kan vara något man har problem med att automatisera!
Gunilla blev som liten trött av att stå, gå eller sitta. Då hon var ett kreativt och begåvat barn hittade hon diverse ursäkter för att slippa detta och ansågs därför vara lat. Andra, säger Gunilla, får detta gratis från sitt nervsystem. De sätter sig ner, och sedan sitter kroppen där de satt den. Eller ställer sig upp, och behöver sedan inte tänka mer på sin kropp. En person som inte har automatiserat sittandet måste använda väldigt mycket energi bara till att sitta upprätt. I skolan händer det då att man till exempel börja glida ner över bänken. Självklart får man då tillsägelser: sitt ordentligt!

Detta är något jag känner igen oerhört starkt från både mitt och min dotters liv. Själv ”kan” jag inte sitta på en stol. Jag trodde att det handlade om hyperaktivitet – att inte kunna sitta stilla, snarare än att inte alls kunna sitta… Och att jag är slö, slapp, likgiltig och otränad… Och lat!

Under själva föreläsningen med Gerland, blev detta lika tydligt som vanligt. Andra jag ser omkring mig behåller samma position, mer eller mindre. Själv känner jag av mina ben. De gör ont! Jag kan inte behålla dem i samma position…

Helst skulle jag vilja lägga mig ner, men det fungerar inte av sociala skäl. Alltså försöker hitta sätt att förbli sittande på stolen. Enklaste är att sätta sig på en av fötterna. Friktionen mellan stolsdynan och foten håller då kvar foten som en bromskloss, som man kan lägga kroppens tyngd mot utan att ramla av stolen. Men då uppstår genast ett problem: man får inte lägga upp en fot på en stol om man har på sig en sko, av renlighetsskäl. Men man får inte heller ta av sig i en sko, på grund av risken att det då ansamlats otrevliga odörer i densamma. Nästa alternativ är att sätta upp foten mot stolen framför. Om man gör detta mycket diskret kan man hitta ett läge där foten återigen låser sig rent fysiskt, och kan bära kroppens belastning. Men det kan vara mycket svårt att hitta en punkt på framför varande stol i som det är okej att låsa fast sin fot mot, utan att störa grannen framför. Alltså börjar jag gunga, eller välja udda sitt vinklar.

Under pausen förklarar Gunilla för mig, att det även för andra än mig, ofta är lättare att hantera sin kroppsuppfattning, och brist på automatiserad motorik i kroppsställningarna, om man placerar kroppen asymmetriskt.

Jag har faktiskt hunnit undra flera gånger vad som är fel på mig, egentligen. Varför jag har så svårt att sitta upp! De lärde man sig ju redan vid sex månaders ålder…

Det jag däremot redan tidigare hade funderat på, är att skaffa en särskild bollsits. Jag har till och med en gång ansökt om en sådan, men ändå inte riktigt förstått att detta var ännu en funktion av Asperger och motorisk automatisering.

Med dottern är det exakt likadant. I hennes fall fick vi redan på dagis en sorts hobbydiagnos från personalen: Dottern hade ovanligt låg muskeltonus. Dagisfröken förklarade, att dottern kunde man aldrig sätta på en stol. Henne hällde man… Oavsett om det var samling, eget arbete vid ett bord, eller fri lek, var Rebecka uthälld som amöba, styrd helt av gravitationen, alternativt i ständig rörelse.

Alla i min dotters omgivning har sett henne vara uthälld över soffor, golv, skrivbordsstolar, och andra möjliga och omöjliga ställen. Man upplever det inte finns annat än leder i hela kroppen, som dessutom går att böja precis hur som helst. Vi är båda väldigt översträckliga, liksom min pappa och mina systrar.

Den läkare som diagnostiserade Tourette hos dottern, kommenterade redan då, i årskurs två, till hennes lärare att de här barnen inte behövde åthutas om de inte satte rakt på stolen – de får inte ont i ryggen om de inte sitter ordentligt! Men att koppla allt detta till automatisering var för mig något helt nytt som kanske kan bidra till en annan strategi än de jag använt tidigare.

För Gunilla Gerland, som fått ”tänka kroppen stående”, det vill säga använda en del av sin koncentration till att behålla kroppen i upprätt läge, är det viktigt att barn som har samma problem i dag inte förutsätts klara av sådant de inte har förutsättningar för. Under en persons första körlektioner (kör- som i köra bil, inte som i körsång), går det ofta åt så mycket energi, att de är trötta efteråt. Tanken att kunna köra bil och samtidigt hålla en konversation vid liv, verkar då fullständigt främmande. Att be ett barn med Asperger att sitta ordentligt, kan kräva så mycket energi av barnet, att det inte orkar fokusera sig på det barnet egentligen borde sysselsätta sig med. Att då tro att barnet saknar motivation för skolarbetet är såklart olyckligt. Det är en klart bättre lösning att ge barnet en riktig kontorsstol…

De flesta trivs mycket bättre med att ligga på mage på ett golv…

 

 

Annonser

maj 30, 2008. Etiketter: , , , , , , , , , . Asperger.

5 kommentarer

  1. trollhare replied:

    Jag har också tänkt mycket på det där. Går gör jag automatiserat. Stå still däremot, eller sitta, eller cykla… Att stå still är verkligen ursvårt. Jag dråsar jämt i golvet när jag diskar. Kanske är därför jag hatar det så mycket?

  2. Minou replied:

    Stå och sitta, här. Gå går bra om man inte går med nån utan simultankapacitet som måste stanna varje gpång de ska säga nåt… Så irriterande. Att göra en ”hinna se på de andre-paus” om man berör nåt viktigt är en sak, men för varje nytt uttaland? Då kreverar jag till slut!

    Mitt största problem med att gå var väl egentligen att det blev FÖR automatiserat. Benen gick till skolan, så jag tog med en bok och läste på vägen, och höll ögonen halvvägs mellan boken och gatan då och då för att kolla underlaget. Och då ägnar man inte omgivningen tillräckligt mycket uppmärksamhet. Så även utan bok, går jag ouppmärksamt. Som liten klev jag ut framför bilar.

    Jag går fortfarande in i folk för att jag gör som en del bilförare när de är nya:
    När de tittar åt vänster följer ratten med..

    I mitt fall tittar jag åt sidan, huvet följer med och halva överkroppen, men kroppen fortsätter framåt, in i folk, dörrar eller lyktstoplar. Numera sällan saker men desto oftare folk, mest i butiker. För många varor och skyltar, för svårt att veta hur man ska söka av allt visuellt, och lite för hög hastighet, ihop med att folk flyttar på sig. Donk.

    Det är faktiskt rätt trist…

  3. höftknas « web pages replied:

    […] höftknas Filed under: jobb, web log — pl @ 11:51 Jo, det är fortfarande strul med axlarna (& armarna & händerna), men det mer påtagliga för stunden är hö höft. Den gör ont då jag spänner “lyfta benet”-muskeln (muskeln på lårets fram-/ovansida) …nog så påtagligt då jag har en tendens att “inte sitta ordentligt” – vare sig det rör sig om det socialt hyfsat ok “lägga ena benet över det andra”, eller “foten på sätet och benet böjt upp framför kroppen” (jag har inte AS, men “det är ju så jag funderar lite“). […]

  4. Föreläsning med Gunilla Gerland 29/5 2008 « Långsamma tankar replied:

    […]  Gerland Pratade under föreläsningen om Motorik     […]

  5. drKotte replied:

    Grymt intressant. Ett barnvaktsoffer (då ca 7 år) till mig beskrev sin (allmänt sjövilda) bror på ett sätt som var så himla träffande: ”…och du kan ju läsa Mumin för oss sen, när NN orkar ligga still, he he.”

    För det var verkligen så att han behövde ORKA ligga still, fastän det låter jätteparadoxalt. Jävligt skarpt observerat av en 7åring, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: