Äckelburgare eller räddavärldenmat?

Jag köper ibland korv till köttätardottern. Falukorv. Men eftersom billighetsbutiken jag besöker (Matöppet i Hässelby: trevlig, välsorterad på frukt och grönt, mysigt kaotisk) inte för den dyrare och namnskyddade varianten* tittar jag för skojs skull på innehållsdeklarationen på ersättnings- / lurendrejeriprodukten / bluffkorven ”Dalakorv”.

Jag börjar nästan skratta när jag läser det. Folk antar säkert när de köper korv att det finns kött i den. Det kanske det gör, men jag kommer inte så långt ned i listan innan jag ger upp. ”Fett, maskinurbenat brosk, mer fett, blodprotein, vatten, konsistensgivare, kryddor, mer fett, mer…” typ. Ja, ni förstår.

Äcklig billighetsmat producerad av slakteriavfall, kan man kalla det. Som man försöker sälja som om det vore ”fullvärdig mat”. Men sen tänker jag en gång till.

Om det inte vore för att man vill få konsumenten att tro att den äter nåt annat än den gör (dvs ”riktigt” kött), och vill få oss att betala mer än vad innehållet är värt, så är det ju faktiskt detta jag vill.

Jag önskar en mer indiansk tillvaro. Mer ursprunglig. Att varje gång vi dödar ett djur, fäller ett träd, eller planterar en åker, att vi då ser till att åtminstone använda det vi tar. Helt och fullt. Utan att hälften skall slösas och förspillas.

Sverige importerar och exporterar kött. Vi importerar ”finkött” och exporterar ”fulkött”. Världen svälter, och vi tycker att man ska slänga riktig, god, ätlig köttfärs ur kyldisken på ICA för att nån bestämt att den bara borde hålla ett visst antal dygn.

(Om hela den historien: Ica hade verkligen misslett konsumenter om hur gammal maten var, och det var fel. Men drevet gick vidare in absurdum: Ica var så elaka att de skänkte mat med datum över ”bäst före” till stackars hemlösa. Stackars människor. Som om det skulle bli bättre för stadsmissionens hungriga om butikens matgåvor försvann och istället går som avfall till förbränning. Som om alternativet vora att Ica tog av sina säljbara produkter och gav bort. Som om det vore Ica som tvingat på folk gåvor istället för stadsmissoiionen som dealat sig till att få ta lite av resterna från den rike mannens bord).

Nu diskuteras det om världens matproduktion ska kunna räcka. Med all rätt. Vi använder för mycket, då blir andra utan.

Om man då kan få ”äckligt slaktavfall” att både se ut som och smaka som riktig mat, och det tom har näringsvärden som motsvarar ”riktig” korv – är inte det då en del av räddningen inför framtiden?

Om vi vill slakta djur för att äta steken och filén, borde det väl vara vår förbannade plikt att först tugga i oss de delar vi nedvärderar innan vi har ihjäl nästa individ?

Så plötsligt ser jag med mer kärleksfulla ögon på den nyss så obehagliga varan i min hand. Hm. Nu kan jag tänka mig att låta dig stoltsera med namnet ”rädda-världen-korv”, istället, tänker jag.

Samma butik har det goda omdömet att göra annan sk äckelmat tillgänglig. Inälvsmat alltså. Sånt vi moderna rikemansbarn ratar. Här finns både Kosher och Halal, på gott och ont, och man säljer märgbenen till vovven och fårtarmarna till den klassiska rätten man åt hemma som barn. Njurar, hjärtan. oxsvansar och levrar säljs i en omfattninga jag aldrig någonsin sett på Ica/konsum. Vilken tur, tänker jag, att folk tar hit traditioner som värnar mer om strama resurser och kanske lär oss hur man lever när allt skall tas tillvaras. Så som vi borde leva.

Själv tänker jag trots min ”ahaupplevelse” inte köpa några större mängder räddavärldenkorv. Om jag ska äta nåt som ska se ut som korv men inte innehålla kött vill jag hellre att den är vegetarisk från början till slut. Vegetariskt är gott, etiskt, och nyttigt. Så varför döda kossan från början?

Men jag har ju tittat tidigare på den här problematiken med vad som kan ätas och inte, och funderat över problemet med marknadsföring:

Äckligt men näringsrikt slam kan maskar äta. De ombildar oerhört snabbt oätlig gegga till mask. Mask är nästan bara vatten och proteiner. Helt fenomenalt som berikningsmedel till tex barn som inte får tillräckligt med mat. Eller varför inte kroppsbyggare. Men det LÅTER inte så kul. Malda maskar är per definition äckelmat. Klart värre än ”maskinurbenad köttmassa” ur PR-synpunkt. Och om vi ger det ett tjusigare namn kommer nån göra en stor grej av det, och så blir det bojkott. Trots att det är en möjlig väg till snabb och billig proteinförsörjning för många.

Vi måste alltså få folk att fatta att om det smakar gott och inte använder alla jordens resurser, så är det helt okej med ”äcklig” mat.

Ett bra exempel på hur namn spelar roll är den relativt nya vegetariska produkten quorn. Om du gillar den men ogillar osmakliga namn kan det kanske räcka med att kolla upp vad biologerna kallar den utmärkta svampfamilj som den byggs upp av för att du ska sluta köpa den. Oavsett hur gott, billigt, lidandefritt och nyttigt det blir.

Utvikning: Quorn innehåller ägg – kan man be om specificerat frigående quorn? Om dottern vill ha grillkyckling – varför står det inte på broilers om de är lyckligt frigående? Är det bara äggläggarhönsen som behöver skydd?

****************

Världen har inte råd med att vår köttbit först, i ko- eller grisform, ska käka upp andras mat. (Fiskmjöl, hö, spannmål, plus allt det bränsle som går åt till att värma djurfabriken och transportera maten.)

Och att alla delar av kossan vi äcklas av sedan skall kasseras trots att de är fullt ätliga.

Att andra delar ska kasseras pga åldersnoja hos oss som måste läsa en siffra för att vi inte längre kan lukta oss fram till att mat är ätlig.

Och att vi sen tar så stora portioner att vi inte ens bryr oss om att äta upp ens den bit som till slut hamnade på vår tallrik. Utan slänger de sista 20 procenten av biffen efter allt den kostat världen.

 … då är det faktiskt dumt att mammor och pappor slutade säga:

-Ät upp maten – tänk på barnen i Afrika.

 

Fotnot:Korv
Färdigförpackad, blandad, svensk köttprodukt som innehåller minst 20 % kött ska vara märkt med uppgift om fetthalt i den saluhållna varan. Bestämmelsen krävs inte på produkter från andra EU-länder. Tidigare namnskydd för svenska korvar har upphört. Innehållet ska dock alltid framgå av ingrediensförteckningen. Mängdmärkning i procent ska finnas på köttinnehållet.
Falukorv finns kvar som namnskyddad produkt enligt särartsskydd inom EU.

Annonser

juni 15, 2008. Etiketter: , , , , , , , , . Uncategorized.

3 kommentarer

  1. trollhare replied:

    20% i Sverige, hälften i USA… Och då har de ju bara räknat med den maten som faktiskt räknas som ätlig. Nej, ska folk slänga mat kan de väl åtminstone slänga biodynamiska lokalodlade morötter? 😉

  2. kontakt replied:

    Jag förstår inte föraktet för ”dåligt kött” och inälvsmat. Jag tror det hör samman med det gamla föraktet mot fattigdom. Pölsa är exempel på en rätt som är till för att ta tillvara slakteriavfall. Kött, lever och slakteriavfall mals ner och blandas med korngryn och kryddor. När jag bodde i Sundsvall lagade min lokala ICA-butik jättegod pölsa som var rosa, inte grå som all annan pölsa man köper. I Stockholm har jag inte hittat någon butik som kokar sådan pölsa, men det finns säkert.

    Och ja, pölsa var fattigmat som ingen bättre bemadlad människa skulle släppa in i sitt hem. Förstås.

  3. En semla är en semla är en … fralla??? « Långsamma tankar replied:

    […] semla är en semla är en … fralla??? Jag har skrivit om namnskyddade matvaror tidigare, och just postat min första reklamation så jag kan lika gärna fortsätta, inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: