Hur Gud hör bön

De gånger jag berättar om dotterns cancer för vänner som har någon sorts tro, brukar de innan vi avslutar samtalet säga:
Jag ska be för henne
eller, alternativt:
Är det okey att jag ber för henne?

Det känns bra, i båda fallen. Det betyder: Jag bryr mig om, jag fortsätter tänka på er, jag vill er väl. Och Gud och jag är ju ense om att det oftast är bra att bra saker sker, och att vi vill dottern väl.

Men när jag vandrar runt på nätets hemsidor för de barn jag känner till som är allvarligt sjuka finns det något i detta som allvarligt stör mig: när vänner och bekantas erbjudanden om förbön inte anses vara nog.

Taceys mamma berättar att hennes epostbrev om förböner går ut till 200 personer. Och därifrån till ett helt oräkneligt antal ”Prayer Warriors”. Så det vore trevligt om vi alla kunde markera på den elektroniska kartan var vi finns, så man kan se hur stort lilla Taceys förbönsnät är. Förbön som kedjebrev.

Och en ung pojke, Jarrod, är allvarligt sjuk och ska opereras. Och pappan skriver: Vi måste få Jesus att förstå hur viktig Jarrod är, och hur gärna vi vill att han ska bli frisk. Så, man ber andra om förbön, och att de i sin tur ber alla de känner, som ska be alla de känner, att bönfalla Gud att låta Jarrod bli frisk. För vi måste vara många för att påverka Herren Jesus…

Och det är då jag börjar ogilla vad detta säger om bilden av Gud.

Den Gud jag vill tro på bryr sig inte om majoritetsbeslut och opinion. En gud som låter sig påverkas av namninsamlingar för att avgöra vem hon ska hjälpa, är en annan sorts Gud än hon som lyssnar på en enda ynklig stackare i nöd.

En Gud som sitter med sin måttstock:
20 personer? Ok, lite tröst då.
200 personer? Lite helande då.
200.000? Okej, då kan jag överväga att göra ett mirakel…

Jag tror inte att någon av dessa föräldrar faktiskt ser Gud på det sättet, men det är en obehaglig företeelse, detta. När man tex ber Gud låta de Amerikanska Soldaterna ha framgång och vara beskyddade, och ska mobilisera tillräckligt antal bedjare för att försäkra sig om vinst.

Handlar detta med prayer warriors om att man ser så många mörkermakter ha kontroll över världen att man behöver ett visst antal böner för att bryta deras gemensamma makt med motangrepp? Då går det att förstå, men gör återigen bilden obehaglig: då är igen Gud förbjuden att ingripa i den lilla stackarens öde om den inte är uppbackad av mäktiga förbedjare.

Jag tror på det gemensamma böner gör för medvetandet om sånt man behöver förändras av själv. Att be intensivt för människor som lider, kan göra en mer beredd att göra egna uppoffringar för de lidandes skull. Men alltför ofta blir det tvärtom: Jag har bett för barnen i Afrika och de hemlösa, så nu har jag gjort mitt. Mitt samvete är rent. Nu kan jag använda mina resurser till min lilla kärnfamilj och köpa lågprisvaror från Kina utan att behöva ha en klump i magen över hur arbetarna där har det. Jag kan ju be en liten bön…

Så jag är tacksam för de människor som antingen tänker på eller ber för eller på annat sätt förmedlar både till oss och de högre makter de lägger sin förtröstan hos, att de vill oss väl. Men jag kommer aldrig begära en andlig namninsamling för att göra just min dotter frisk.

Tack ni som bryr er om. Det betyder mycket. Och, ja, om hennes situation berör er djupt, och ni vill berätta för andra om den och uppmanar dem att be för henne: Det gör ingen skada! Men utgången av ett barns kamp mot sjukdom kan aldrig vara en fråga om vem som lyckas skrapa ihop flest supportrar. Bara finns där för oss. Det räcker. Långt.

Annonser

juli 5, 2008. Etiketter: , , , . Uncategorized.

6 kommentarer

  1. trollhare replied:

    När jag ser sånt försöker jag tänka rent pragmatiskt: Det där påverkar kanske inte Gud, men vetskapen om att det finns hundratals personer som ber för en kan göra skillnad. Som ett mentalt försvar.

    Jag är relativt sparsam med mina änglar, skickar dem inte kors och tvärs. De blir utbrända då. Och jag vet ju att jag inte kan nå R på något annat sätt, men med dig kan jag det. Och det är viktigare för mig att jag finns där och lyssnar och kramar om än bara i ord. Tror jag?

  2. meknow replied:

    Ja. Det gör stor skillnad.

    Jag har vänner som har vänner som har vänner som ber för att mitt barn ska bli friskt, och det gör mig rörd.

    Men att aktivt försöka nå 126.000 personer, eller 23.000 bönetimmar, för att kvantiteten i sig ska möjkliggöra bot?

    Ja. Även då spelar det för dem som ”lyckas” roll, på samma sätt som det spelar roll för dem som går ut och berättar i media. Man känner sig sedd, och inte lika ensam.

    Man får nog lite av känslan: Med så många som engagerar sig så KAN väl inget ont få hända..?

    Men jag tror inte att de barn som saknar röster för sin sak inte har samma förutsättningar att klara sig. Jag tror inte att Gud väntar med eventuella mirakler, och ger dem bara till dem som har stor publik.

    ..han helade mannen och sa: Berätta inte detta för någon…

    …står det i ett av evangelierna. En Gud som är beredd att hela i hemlighet är en rätt trevlig gud. En PR-strateg är inte fullt lika sympatisk…

    Så, jag tror mitt inlägg mest handlar om att jag tyckte synd om den stackars pappan. Att han inte vågade tro på att den Gud han lever för (han var mycket djupt troende) inte skulle låta sig bevekas bara av pojkens situation och familjens enträgna böner.
    Jag har inget emot att be för folk man bara läst om, men kan det verkligen vara så att Gud är beroende av det?

    Jag vet att en del tror så. Att det är ett arbete. Att det förändrar världens gång. Och varför inte? Men det är ofta så egna syften man vill mobilisera ”bedjare” för. Man är övertygad om att ens egen politik eller nation eller folkslag bör ha Gud bakom sig i konflikt med andra… Och ber för att Gud ska stå med en i en kamp som, såvitt jag kan se det, i sig är helt mot Guds vilja. Det känns så djupt fel när Hutuer och Tutsier dödar varann i Guds namn, när Amerikaner ska välsigna sina soldaters dödande, i samma namn, etc… Det råkade finnas såna böneämnen på samma sida som de två sjuka barnen…

    Jag funderar också lite på den katolska synen att man behöver hjälp av helgonen – deras böner når Gud bättre än mina egna. Det är samma tanke, men där gäller det rang eller kvalitet istället för kvantitet. Varför vågar man inte tro att Gud kan höra bara mig? Älskar inte Gud mig tillräckligt, för att lyssna?
    Jag tror att jag räcker, att du (vem du än är) räcker, att Gud räcker, om jag alls tror.

    Be gärna för oss. Skicka gärna änglar. R har fått en böneduk, och gillar idén, trots viss skepsis. Vi gillar allt ni gör. Det gör oss gott. Men om ni tror på Gud, gör henne inte till en räknemaskin. Det finns mer kärlek hos Gud än så…

  3. kontakt replied:

    Det finns kyrkor, även i Svenska kyrkan, där man kan lämna en liten lapp om något man önskar förbön över och folk kommer sedan att sitta i grupp och be om just detta. Jag har tänkt precis samma sak som du. Om gud bryr sig mera för att jag lämnat en liten lapp i en låda och folk som inte ens känner mig har utfört en mekanisk rit, vad är det för gud? Alternativt. Om jag har 100 vänner som ber för mig, varför ska det ge mig större chans att klara mig än den som har fem vänner?

    Å andra sidan är jag inte troende, och har inte rätt att uttala mig i de här frågorna.

  4. meknow replied:

    Fast där har du ändå en poäng, Trollhare.

    Om jag inte ens har fem vänner jag kan anförtro mig åt…
    Då är lappen i böneboxen något som gör att jag inte är alldeles ensam i världen…

    Och det finns något som är speciellt även med ”massverkan”.
    De flesta tycker att historier som den om flickan som efter Hiroshima och Nagasaki vek tusen origamifåglar ändå är vacker… Och det finns bönekvarnar att ”mala” fram sin bön om och om igen… I många typer av meditation upprepar man ett mantra, och många religioner har sina olika varianter av radband. Man vet, vetenskapligt, att dessa upprepningar försätter hjärnan i ett annat tillstånd, och att den då kan fungera på ett annat sätt.

    Själv använde jag en variant av det när jag hade ångest under värsta fasen av en depression för snart tio år sedan. Jag satt med enkla datorspel av patiensspel och körde dem tidvis större delen av natten. Då höll sig den delen av hjärnan som annars grävde och grävde nedåt i ångest, upptagen med att räkna ut var nästa mina fanns i MS-röj, eller motsvarande. Ingen risk att man tar till självskador om man sitter klistrad framför nåt som så starkt binder fast räkne- och analysdelen av hjärnan med ”bara en sista gång!”-tänket som sånt skapar hos såna som mig.

    Och under tiden flöt mitt medvetande runt, som om jag suttit i en zenmeditation, men det var ohyggligt lättare att uppnå detta framför en patiens än sittande stilla. Det hade aldrig funkat… Stillasittande med ett meditationsord, just när det kryper i hela kroppen på en av ångest? Och det kom upp saker i min hjärna, tankar likväl som känslor, som gjorde att jag fick koll. Förstod saker. Blev lugn. Och trött, av sömnbrist! 😉

    Så jag förstår dem som ber MYCKET. Jag minns när jag som ”nyfrälst” hade en ständig monodialog med Gud, framför allt när jag cyklade! Jag sjöng mest.. Hela tiden. Jag cyklade till aikidoträningen och talade och sjöng högt, improviserade saker, om mig, om livet, om allt svårt, om allt gott. Talade till mig själv i tredje person, ord av tröst och hopp. Om att vara älskad av nån som skapat allt och brydde sig. Jag unnar alla en sån upplevelse av gemenskap, tillhörighet och meningsfullhet. Det var det bästa som kunnat hända mig.

  5. Eva replied:

    Gud är god. Livet är inte rättvist men Gud är god, står det på en bok.
    Jag är kristen. Jag vet att Gud ingriper när jag ber i Jesu namn. Jesus har burit allt världens lidande på korset, så Han vet exakt hur du har det.

    Det står i Bibeln att inte ens en liten sparv faller till marken utan att Gud vet om det.
    Bibeln visar också att Jesus Kristus gjorde under och mirakel där tron flödade. Han drev ut demoner, vilket är lika välbehövligt idag men inte så bekvämt att erkänna för kyrkorna.

    I Jakobs brev i NT står att mycket förmår en ”rättfärdig mans bön”. Så är det, tror jag. Så jag är tacksam för att flera ber för mig när jag möter en förtvivlad situation. Eftersom vi lever i en fallen värld, där enligt Bibeln satan visserligen är besegrad genom Jesu verk på Golgat men fortfarande har mandat att styra i världen, så är ”hela världen i den ondes våld”. Med uppror mot Gud, sjukdomar, splittring, hat, våld, misshandel och mord och förräderi…. allt som den onde planterat.
    Bara Guds kraft kan bryta genom det mörkret. satan har tusentals tusentals demoner i sin tjänst, men Gud har ännu fler änglar. Det är alltså ett veritabelt krig som har trappats upp nu inför Jesu återkomst. Fattar man inte det fattar man inget och då är världen och Gud obegriplig. Men Bibeln talar klarspråk.
    När det är mörker som råder finns inget annat än Guds ljus som kan bryta igenom, när kristna troende börjar ropa till Gud. Gud hör den som ropar högt! Då vet Han att man menar allvar. Han hör även en trött viskning i ens innersta när man inte förmår mer,för det kan vara ett mäktigt rop från ett förkrossat hjärta.
    I västerlandet är Jesu kyrka till stor del sovande, bedövad, fylld av kristna som är det till namnet men som inte på allvar gett sina hjärtan till Jesus. Eftersom Guds makt uppenbarar sig genom hängivna kristnas bön och åkallan, ser man färre mirakler här än i andra länder där man är mer beroende av Gud.
    Någon kristet troende måste ta auktoritet över personens sjukdom, och i Jesu namn gå emot den och befalla den lämna henne/honom. En kristet troende har rätt att åberopa Jesu blod, det starkaste vapen i universum, med vilket Han friköpte oss från evig död.
    Bestryk dig själv och dina familjemedlemmar med Jesu blod, vilket är ett beskydd mot ondskan. Det finns inget magiskt i detta utan är livets realitet.
    Sen kan man även ringa anonymt om man vill till t ex församlingen Arkens förbönstelefon 08 – 489 80 00 vx ( man slår sedan 2 till förbönsjouren och 2 igen) eller till Livets Ords förbönstelefon 018 – 489 80 08, jag tror båda jourerna har förmiddagsöppet mestadels. Där vet man vad det gäller och kan be i TRO, ropa till Gud. En människa som ber i tro har mer verksam effekt än hundra som ber lite lojt och kanske utan att våga förvänta sig resultat.
    Man måste ge sig tid med Gud, studera Ordet (Bibeln) och vara med Gud, tacka och ära Honom, låta sig tröstas av Honom. Men först av allt bestämma sig för att satsa på detta, tro på Jesus Guds son, omvända sig från ett syndfullt liv (inte att själv prestera en massa och lagiskt följa någon syndakatalog) och ta emot Jesus i sitt hjärta. Då ska Han vara Herre i mitt liv, inte ”världen” och ens ego.
    Det är en våldsam kamp, det medges, men grejen är att ju mer vi överlämnar oss i Guds hand, desto större frid och vila och förtröstan får vi. Och så efter detta jordeliv evigt liv i himmelen.
    Det är ett viktigt val. Förkastar vi Jesus återstår en dom där människor själva väljer mörker. Det är allvarligare än något annat. Livet är kort men evigheten är lång.
    Jesus säger: ”Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på Honom som har sänt mig. Jag är ljuset Läs som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.”
    Läs fortsättningen i Johannes evang. 12 slutet av kapitlet.
    För den som vill se en spännande dokumentär om en kille som var på Mauritius och dök, hade ett liv i sus och dus men blev bränd av en jättemanet..
    Gå in på http://www.google.se och sök på Ian McCormack, jag tror filmen heter En glimt av evigheten…
    Gud välsigne dig!
    Och Gud KAN hela sjuka människor, men Han är beroende av lydiga kristna och en atmosfär av tro. Det förlöser Guds makt.
    Fader i himmelen, jag ber i Jesu namn att Du ska ingripa i den här familjens liv och visa att Du sannerligen är Gud! Jag åberopar Lammets sår och blod för denna familj, till frälsning, helande och beskydd!
    Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden!
    I Jesu namn, amen

  6. meknow replied:

    Eva:
    Du säger det själv: Det står i Bibeln att inte ens en liten sparv faller till marken utan att Gud vet om det.
    Eller, tom: faller med den (annan översättning).

    Oavsett om inte en enda ”kristet troende” ber henne om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: