Månadens syndom – bostadsproblem

Jag funderar över alla synd-om-reportage… Oftast räcker det att man läser hela för att det ska bli uppenbart att det nog inte var så väldans synd om. Vad det intervju-”offrets” egen vilja att bli personligt utpekad som just offer, eller ville de bara få lite ljus över nåt de ser som ett viktigt problem?

Förra månadens stora ”syndom” i vår lokaltidning, var den unga kvinnan som av olyckliga omständigheter blev stående helt hemlös.  Och hänvisades av soc till en lista över härbärgen och campingar. Camping!!! På vintern!!! Och härbärge, bland alla de hemlösa???

Ja. Precis. Och det är nu jag måste säga att jag faktiskt är glad att soc inte sitter och tjuvhåller på 600 trivsamma lämpliga lägenheter. Det är väl bättre att alla läghenheter går till dem som står i kö, utom några specialvarianter för övergångsboende där de hyrande behöver extra stöd och hjälp?

Campingen var ju inte ett tips om att sätta upp ett tält: en stuga på en camping är faktiskt ett helt OK sätt att ta sig igenom en period mellan lägenheter. Särskilt om man är utan barn. Förmodligen var det så att kvinnan ifråga hade kunnat ta en lägenhet med en hyra på typ 11.000, för såna finns faktiskt, men inte hade råd för att hon inte hade nåt jobb ännu. Och då kan man ju vara ledsen över att soc inte vill gå med på att betala ut en sån hyra. Och hennes irritation handlade delvis om bristen på engagemang från dem innan det blev akut.

Men det känns svårt att bli riktigt engagerad eller riktigt upprörd över att soc hävdar att ”det kan anses vara normalt att inte ha ett eget boende under en övergångsperiod här i Stockholm”. Alla vet väl att det är så..?

Men sen läser jag en presentationstext på ett forum. ”Ägget” har nu, citat: ”Pga den svenska bostadspolitiken tvingats flytta hem till min mamma”. Åhå. Tja, det var en annan variant, men jag tror inte jag gillar den bättre… Det är fortfarande ”nåns” fel…

Men, finns det inga egna lösningar att ta till..? Ingen chans att starta ett kollektiv i en stor lägenhet, och dela på hyran? Ingen chans att bo i ett lite mindre attraktivt område? Handlar det om hur mycket pengar man vill lägga på sitt boende, hur många timmar av sitt liv man vill jiobba för att få högre boendestandard? Kan man inte säga det då?

”Jag flyttade hem till mamma, hellre än att betala svindyr hyra nån annanstans”.

Det känns mer… ansvarigt för ditt liv, Ägg?

Varken ”bostadspolitiken” eller ”soc” sitter och tjuvhåller på lägenheter. Men det finns det privatpersoner som gör. Som råkat ha turen att vara boende just när man erbjudit en försäljning, tex, till rabatterat pris, och kunnat få miljoner i vinst, och då undrar jag: Känner de att de behöver nån annan att skylla på, eller var de ”smarta” när de hade tur (och goda kontakter) snarare än otur?

Annonser

december 28, 2008. Uncategorized. Lämna en kommentar.

Min cytostatika i ditt dricksvatten

Svenska dricksvatten visar spår av läkemedel. Det vet vi. Att det är ett problem är självklart.

Det går inte att filtrera bort sånt när det redan finns i naturen.

Det mesta av dessa oönskade kemikalier kommer dit efter att vi först intagit dem, och helt enkelt kissat ut dem i toaletten. Reningsverken gör vad de kan för att få bort allt skadligt, men innan läkemedlen kommit dit är de för utspädda för att kunna åtgärdas.

Men under hela det här året har jag och mina medföräldrar på landets barncanceravdelningar noggrannt samlat upp våra barns urin. Det hanteras med största försiktighet som riskavfall, enligt särskilda förordningar, och för behandlingens skull tas olika prover. Blöjor förseglas i riskkärl för cytostatika.

Men de större barnen, som inte behöver blöjor, och de vuxna. De bär troget sina pottor till sköljrummet.

Och där blir plötsligt detta oerhört skarpa gift helt vanligt kiss och hälls i sköljen, späds ut, och kan aldrig fångas upp igen. Rakt ned i ditt dricksvattenglas, om du så vill.

Jag har pratat med olika ledningspersoner för Karolinska Sjukhuset. De har bläddrat, konstaterat att cytostatika-urin ÄR riskavfall, men likafullt ska det spolas ut i vanliga avloppet. Inget annat företag skulle komma undan med att hälla ut samma ämnen i toaletterna. En dam i ansvarig position trodde helt felaktigt att all cytostatika bröts ner över tid om det bara fick stå… Hon hade missförstått och blandat ihop halveringstid för kemikalien, med utsöndringstiden ur kroppen.

Nu bygger Stockhoilm ett stort påampigt nytt sjukhus. Kan jag då få hälla min giftiga urin i ett särskilt system, där man kan hantera det medan det är koncentrerat, och slippa förgifta naturen?

Hinner vi vara världsförst med urinsepareransde toaletter på ett svenskt sjukhus?

december 15, 2008. Uncategorized. 2 kommentarer.