Alla förtjänar en smärtfri död – efter vecka 22.

Diskussionen om dödshjälp, aktiv eller passiv är viktig.
Rätten / möjligheten för läkare att ge tillräckliga doser smärtlindring, oavsett om dessa doser, för en person som förväntas leva vidare, inte vore acceptabla, borde vara självklar.

Men ända sedan jag var abortmotståndare som tonåring har jag då och då försökt diskutera den fråga ingen velat besvara:

När vi väljer att avsluta livet för ett barn som är kvar i moderlivet, och som vi juridiskt sett har rätt att ge precis vilka läkemedel som helst, dvs för ett barn före vecka 22:

Ger vi tillräcklig smärtlindring till barnen vi aborterar?
Eller har de sämre rättsskydd än tom slaktsvin?

Vi opererade barn, ffa nyfödda, helt utan smärtlindring fram till helt nyligen i tron att de saknade förmåga att känna tolka och uppleva smärta, förutom såklart att det var svårt att dosera.

Idag skulle ingen överhuvudtaget fundera på att skära i ett obedövat barn. Efter vecka 22 alltså. Men innan dess?
Har någon sett till att levande, ofta helt friska, 22-veckorsbarn får samma smärtfria död vi tycker alla andra har rätt till?

Annonser

mars 22, 2009. Uncategorized. 3 kommentarer.

En semla är en semla är en … fralla???

Jag har skrivit om namnskyddade matvaror tidigare, och just postat min första reklamation så jag kan lika gärna fortsätta, inte sant?

Min fantastiska livsmedelsbutik, där jag inte vågar köpa kött och djupfryst mat, men som har ALLT och underbart omöjliga priser på det dessutom, sålde ”semlor”.

Jag hade just ätit årets första, och den var exakt det jag hoppats: bulldegen var smaksatt med lagom mycket kardemumma, och den var pinfärsk, och inte ens för stor. Och kom från ett konditori, och var en uppskattning från min syster, vilket gjorde den ÄNNU godare.

Så, när butiken sålde dagsfärska semlor, 4 st för 20:-, så slog jag till!
Man kan ju ha det som förevändning till att bjuda över nån på en fika!

Men nu undrar jag om inte semlan, om det inte redan skett, behöver namnskyddas.

En franskbrödbulle med kardemumma, smakar just som det. Matbröd. Även om man lägger på en klick mandelmassa och nyvispad grädde. Upplevelsen blev… originell. Ingen jag känner har nånsin föreslagit mandelmassa som smörgåspålägg, och jag förstår varför. Det… gör sig inte. Kanske är det en vanesak. Kanske förstår jag att uppskatta det bättre om jag tränar varje år. Eller…nä. Måste man ha socker på sin macka tar jag hellre de kända varianterna marmelad eller chokladkräm. Och jag lärde mig äta vegemite i Australien; med ost, och bara en pyttegnutt vegemite är det samma effekt som den lilla kaviaren eller saltet på ägget, för er som ätit ägg.

Men nästa år köper jag inte semmelfranskan igen. Om de inte byter namn på den till just detta så man vet vad man väljer! 😉

Och jag TROR det kan vara dem jag hittade här vilket jag inte tycker är så himla illa; kackerlackorna är i städer, och definitivt där det finns mat, men jag funderar på om de kanske vill veta hur man bakar bullar med bulldeg? Jag är utan jobb… Konsult i livsmedelsbranschen kanske?

mars 20, 2009. Uncategorized. 4 kommentarer.

Språkservice i Malmö – Reklamation

Utnyttjar skamligt min plats i etern till att hänga ut dåliga företag!

Språkservice levererar till bla landsting mm, men gör ett dåligt arbete. Polisen i Stockholm har sagt upp sitt avtal med dem. Jag pratade med deras upphandlingschef och fick mer än ett exempel på sånt som gjorts fruktansvärt fel av just detta företag, och passar därför på att varna folk som eventuellt kan behöva översättningar – ta nån annan!!!

Och eftersom jag jobbat med en duktig och samvetsgrann översättare – hon kontaktade tex mig för fackgranskning av medicinsk text trots att hon redan översatt allt korrekt, för att ha en extra försäkring om att det var helt korrekt, vilket ju kostar henne tid och därmed pengar – såna människor gillar jag!!!

Så vet jag ju att det finns de i branschen som kan sitt jobb och gör det bra.

Hyr nån av dem.

Rata dem som inte sköter sina uppdrag!

mars 20, 2009. Uncategorized. 1 kommentar.

Om ljus och mörker

Trollhare skriver en bra text om ljus och mörker.

Här kommer en text om ljuset jag aldrig sjöng rätt:

Gud är ljus, av Ingemar Olsson, min gamle stadsgranne.
Textremsan som återkom i min hjärna var:

”Ljuset vet allting om alla
Det kanske skrämmer en del
Som föredrar att gå kvar i mörkret
Hellre än avslöjas hel”

Jag tyckte det var så fint att det man var rädd för var att det skulle upptäckas att man var HEL.

Att gud inte står där och dömer ut en. Att ljuset visar att man är. Den man är. En… hel människa. Med allt det innebär.

Fast, jag satte inte en massa ord på det, bara njöt av att veta att det var så det var, att Guds goda ljus avslöjar mig HEL. Man kanske BLIR hel av att få bli avslöjad, och slippa dölja en hel massa?

Men sen visade det sig att det var jag som läst / hört / sjungit fel.

Som föredrar att gå kvar i mörkret
Hellre än avslöjas helt

Men om vi vill vandra i ljuset
Kommer vi närmare varann
Det smälter bort allting stelt och fruset
Det gör gemenskapen sann

Fortfarande är det en fin sång, tycker jag, även om min hjärna nog alltid kommer fortsätta sjunga HEL.

mars 19, 2009. Uncategorized. 1 kommentar.