Alla förtjänar en smärtfri död – efter vecka 22.

Diskussionen om dödshjälp, aktiv eller passiv är viktig.
Rätten / möjligheten för läkare att ge tillräckliga doser smärtlindring, oavsett om dessa doser, för en person som förväntas leva vidare, inte vore acceptabla, borde vara självklar.

Men ända sedan jag var abortmotståndare som tonåring har jag då och då försökt diskutera den fråga ingen velat besvara:

När vi väljer att avsluta livet för ett barn som är kvar i moderlivet, och som vi juridiskt sett har rätt att ge precis vilka läkemedel som helst, dvs för ett barn före vecka 22:

Ger vi tillräcklig smärtlindring till barnen vi aborterar?
Eller har de sämre rättsskydd än tom slaktsvin?

Vi opererade barn, ffa nyfödda, helt utan smärtlindring fram till helt nyligen i tron att de saknade förmåga att känna tolka och uppleva smärta, förutom såklart att det var svårt att dosera.

Idag skulle ingen överhuvudtaget fundera på att skära i ett obedövat barn. Efter vecka 22 alltså. Men innan dess?
Har någon sett till att levande, ofta helt friska, 22-veckorsbarn får samma smärtfria död vi tycker alla andra har rätt till?

Annonser

mars 22, 2009. Uncategorized.

3 kommentarer

  1. kontakt replied:

    Oj oj oj. För att över huvud taget kunna ta upp den frågan måste vi först se aborten som avslutande av ett liv… det tror jag man värjer sig lite för. Nu beror det ju lite på hur gammalt fostret är också, vid en tillräckligt tidig abort borde man kunna utgå från att fostret faktiskt inte kan känna smärta. Och vid en sen abort föds ju fostret i princip fram… vet man huruvida en normal förlossning är smärtfri för barnet?

  2. Minou replied:

    Kontakt:
    ”vid en tillräckligt tidig abort borde man kunna utgå från att fostret faktiskt inte kan känna smärta”
    Tror du det, på riktigt? Dagens forskning visar med tydlighet att exempelvis fiskar och andra organismer känner smärta. Utan smärta, sämre överlevnad… Däremot kanske man saknar ”dödsångest” av smärtupplevelsen, men alla varelser som utsätts för smärta försöker undkomma. Det startar definitivt en stressreaktion, eftersom varelsen, om den bara stannar liknöjd kvar, kommer att skadas eller avlida. Man måste ”fly eller fäkta”, och för att starta detta beteende har man nån form av ”ont” för att inte bara stanna och lida.

    ”vid en sen abort föds ju fostret i princip fram”
    Nej, inte riktigt… Om det skulle ske att ett litet knyte visar livstecken efter en förlossning måste man nämligen försöka rädda dess liv. Just det har lett till en del uppmärksammade ”incidenter”. Man måste därför vara helt säker på att barnet är dött innan det får födas fram. Allt annat vore ju också fruktansvärt grymt för alla andra inblandade: Kvinnan, vårdpersonalen..
    Så en avlivning måste till innan dess.

    Gör det ont att avlivas?
    I bästa fall inte. Inte om det görs på rätt sätt. Och för alla levande födda, nästan (om de är däggdjur eller bruksdjur åtminstone) finns regler för hur avlivning får gå till. Men jag vet alltså inte om det finns samma etiska regler för en levande men ofödd individ?

    Det skulle kännas jobbigt om jag tvingades avbryta en graviditet, att veta att ingen tänkt på att göra processen så smärtfri som möjligt även för lillpyret inuti…

    Om det gör ont att födas?
    Ja, i viss mån. Man knådas, kläms, får syrebrist, etc. Skallen kläms ibland så rejält att skallbensplattorna åker omlott för att minska huvudomfånget. Med flit; annars skulle vi storhjärnade inte alls komma igenom bäckenet på upprättgående mödrar, hos vissa individer.

    Men, samtidigt utsöndras en oerhörd dos hormoner. Deras effekt är att både öka systemets aktivitet, och att orsaka smärtlindring samt glömska… Fråga mammor om deras egen förlossningsupplevelse: babyn får tillgång till i stort sätt samma nivåer av adrenalin och oxytocin etc som mamman, tror jag.

    En del menar att den där tunneln med ljus i änden alla såg förr vid en nära-döden-upplevelse var just förlossningen, lika för nästan alla, var just förlossningskanalens mörker följt av strålkastarljuslik belysning för att förenkla läkararbetet… Undrans om vi som fått födas ”mjukare” har en annan erfarenhet av nära-död?

    Det påstås även att förlossningen (ens egen födelse) är grunden till orgasmiska erfarenheter. Men det kan jag överhuvudtaget inte uttala mig om, bara gissa att det handlar om fysiskt stimuli och hormoner av lyckokaraktär även där? Många bebisar har ju extremt höga könshormonshalter när de föds, och man studerar nu om detta påverkar senare sjukdomsrisk.

    Intressant, hur födelsen påverkar både inblandade parter, mytologi, samhälle och annat!

    Minou

  3. kontakt replied:

    Om jag tror på riktigt att tillräckligt primitiva foster inte känner smärta? Ja självklart, och det gör nog du med.

    Detta såvida du inte tror att ägg känner smärta och spermier känner smärta. Ett befruktat ägg som delat sig en gång till två celler känner knappast smärta. En cellklump om åtta celler som alla är likadana känner knappast smärta. När utvecklas förmågan att känna smärta? Vad som avgör är rimligen hur utvecklade strukturerna – typ kroppens system – hunnit bli. Jag är fullt medveten om att man antagit att spädbarn inte kan känna smärta eftersom den nyföddes nervsystem inte är helt utvecklat; det visar att vi ännu vet för lite om hur smärta alstras, men liknelsen mellan foster och fiskar bör du nog tänka över lite mera. Ett litet foster må se ut som en fisk, men fisken är faktiskt färdigutvcklad, alla strukturerna på plats. För födda djur finns ett överlevnadsvärde i att kunna känna smärta, men inte för ofödda eftersom de varken kan fly eller fäkta.

    Vad gäller huruvida fostret utvecklat förmågan att känna smärta före eller efter den tid när det är realistiskt att börja abortera (man ska ju både hinna märka att man är gravid och planera en abort), det vet jag förstås inte. Tanken var ju intressant, men i avsaknad av fakta väljer du och jag uppenbarligen att tro olika här. Visa mig några fakta som tyder på motsatsen, så ska jag ändra mig.

    Jag kom på det sen, att vid en sen abort ska ju fostret faktiskt avlivas först. Exakt hur går det till? Det är ju faktiskt relevant att känna till, vad gäller huruvida det känner smärta.

    Sen tycker jag den här diskussionen också är relevant: Om det gör ont för ett fullgånget barn att födas (din gissning att smärtgraden skulle vara ”i viss mån” är förstås bara en gissning) och det foster som aborteras får uppleva en smärta av likartad grad – vilket vi inte vet, men låt oss anta det för diskussionens skull. Förmågan att känna smärta är säkerligen mindre utvecklad ju tidigare aborten utförs – så blir ju slutsumman faktiskt noll. Mängden lidande har inte ökat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: