Akutmottagning, katastrofmottagning, intygsmottagning.

Det finns nu ett förslag om att sätta en maxtid för hur länge man ska behöva vänta på vård på landets akutmottagningar. Inte mer än fyra timmar, föreslår de.

Kanske har de rätt. Men jag tror att man ska starta med att fundera över vilka som sitter där och väntar.

En bra terminologi finns på förlossningsavdelningar där man genomför kejsarsnitt: Föderskor delas in i tre kategorier.
De mest akuta, heter katastrofsnitt. Babyn måste ut inom ett par minuter. Här släpper man allt för att liv måste räddas.

De näst akutaste akutsnitt. Det betyder att snittet måste göras tidigare än planerat. Men det handlar inte om minuter: Att få vänta några timmar kan vara helt normalt och oproblematiskt.

Tredje gruppen heter planerade snitt. Man vill plocka ut barnet med kejsarsnitt innan förlossningen startar av sig själv, men man har dagar på sig, och kan, om man får in katastrofsnitt och akutsnitt, skicka hem mamman utan större medicinsk risk.

Över till akuten. Akuten är Sveriges ENDA katastrofmottagning. Som sådan ska den kunna ta emot oss när vi riskarar att dö inom några minuter, när vi fått hjärtstopp, blivit påkörda, fallit från fjärde våningen. När blodet sprutar, och när andningsvägar är tilltäppta.

Inom medicinsk terminologi är allt som inte är ”kroniskt” istället ”akut”. Ordet betyder lite FÖR mycket redan, eller hur?

För nu kommer alla som inte fått tid på sin vårdcentral och sätter sig i väntrummet. De har skador, som inte är katastrofer, men som behöver ses om. Om de inte får hjälp orsakar det lidande. En hel hop av dem KAN utan vidare klara sig med en alvedon och gå till vårdcentralen imorgon istället. Andra behöver hjälp nu, och helst, såklart, inom fyra timmar.

Så har vi den tredje kategorin. Det är patienter som INTE behöver vård alls. Som helt enkelt har ett arbete, och fått en sjukdom eller en skada som hindrar arbete, men som passar utmärkt för egenvård. Kanske tom BÄST för egenvård! Den enda anledningen att de sitter här bland svårt sjuka infektionskänsliga människor, är att de behöver ett intyg. Arbetsgivaren har nämligen rätt att kräva sjukintyg, i vissa fall från sjukdag 1. Utan intyg, inga pengar. Om det är en influensa är det fullständigt idiotiskt att dessa människor ska sitta här.

Men: Om nu förslaget skulle gå igenom:
Är det samhällsekonomiskt det bästa vi kan göra för folkhälsan att slänga in fler läkare på akutmottagningarna?

Vi har ju jobbat intensivt med att vänja oss vid att i första hand söka upp vårdcentralerna. Där kan man, helst, få en fast tid, inom någon dag. Om man går ut med att alla som går till akuten har rätt till vård inom fyra timmar, omdirigeras trafiken tillbaka till akuten. Trafiken av icke-katastrofer.

Intygsmottagningen, med de sjuka utan behov av vård – den har ingen anledning att ha nattöppet med läkare som får extra OB-ersättning, och själva blir sjuka av sömnbrist och stress. Vi behöver skydda våra läkare. De slits idag i förtid. Om vi öppnar intygsmottagningar, öppna dagtid, där läkarna får rätt att skriva sina intyg med en dags retroaktivitet, måste krakarna inte sitta där på akuten för att få sitt intyg från samma dag. De kan få träffa läkare, och få eventuella recept, i lugn och ro utan att ta upp akutplats. På bokade tider. Utan att behöva sitta i sina max fyra timmar.

Så länge vi tvingar folk att söka akuten för ekonomiska problem är det inte bästa lösningen att slänga in fler läkare på akuten.

Annonser

januari 17, 2010. Etiketter: , , , . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: