ROT-avdrag? Är du inte klok, du bor ju i hyresrätt!

Vi fattiga fuskar.
Vaddå, visste ni inte det..?

Vi fuskar så mycket att vi måste kontrolleras noga. Vi fuskar med försäkringskassan, så mycket att man kan minska den budgeten med vad, 10, 20.kanske hela 30 procent? 
– Utom det att när man sen undersökte fusket var det väl så att 3% av utbetalningarna var felaktiga. Och av felaktigheterna hade FK gjort hälften av felen och vi andra 1.5% fel. Varav en del fusk och en del oförstånd – vi försöker inte fuska mer än fk:s anställda, åtminstone..

Likafullt la vi till tusen krångelåtgärder. Dagissjukintyg, tusenfaldiga läkarintyg som underkänns nästan med automatik.

De fattiga och sjuka använder lik förbannat för mycket pengar ur fk:s budget. Så socialbidrag är bättre om vi är sjuka för länge. För det behöver inte ens betalas ut! Inte så länge inte personen och hens partner är helt utblottade. Och partnern slutat plugga och bytt jobb, tex.

Men sen fuskas det ju en massa med svartjobb också..
Vi kan göra dem vita genom att ge rot-avdrag.
Det kan man hemskt enkelt göra tillgängligt för alla så att allas boendeutgifter minskar.
Det gör man inte. Varför?
Och nu kommer det roliga och ologiska:

Detta är anledningen, enligt en radiointervju:
Folk i hyresrätter FUSKAR INTE med svartjobbande hantverkare.
Folk i villa fuskar. 

Ehm.. skulle vi inte straffa dem som fuskar och göra livet jobbigare och mer kontrollerat för alla i motsvarande situation??

Nope.
De fuskar, då ska de få bidrag till billigt renoverat och uppgraderat boende. Hyresgäster, som inte fuskar, ska inte ha nåt bidrag.

Fusk lönar sig. För den som har pengar. För andra ska det ge kollektiv bestraffning, oavsett om det ens var fusk eller inte.

Tack!

januari 28, 2014. Uncategorized. 1 kommentar.

Ny konstig dom: Jag förstod inte att nej nej nej betydde att du inte ville.

Den här mycket omdebatterade våldtäktsdomen.
Jag läste den.

Del 1: 

En sak som inte tagits upp är rätt farlig..

OM kvinnans historia kan verifieras objektivt så kan mannens trovärdighet ifrågasättas.

Kvinnans beteende tydde starkt på att hennes version stämde: 
Hon är hysterisk och gråter och kan inte ens tala med polisen.

Men detta kan man avfärda, säger domslutet:
Kvinnan har ju varit deprimerad och ätit Sobril i två år.
Då är det ju möjligt att hon reagerar ”fel” och alldeles för kraftigt..
Man grinar alltså kanske mer om man är deprimerad, så vi behöver inte bry oss om hur flera vittnen berättar att hon reagerat och mått.

När 50% av Sveriges kvinnor kommer ha en depression någon gång i sitt liv är det ytterst obehagligt att man avfärdas juridiskt pga detta.

För att förstå sin omvärld vill de av oss som vill tro på människors godhet gärna försöka se fler vinklar än vår egen.
Jag blev bestulen på min plånbok en gång när jag gick på en buss. Men jag tänkte:
Det KAN ha varit mitt fel, kanske.
Så till polisen sa jag, när jag förlustanmälde:
Jag kollade sätet noga, för jag hade barnet med mig och de tappar saker hela tiden, man kollar alltid efter vantar och sånt. Så om jag tappade den måste den ha glidit in mellan sätet och väggen..

Försäkringsbolaget ersatte inte förlusten: Jag hade ju sagt att jag tappat den..
Jag kollade bussmodellen vid nästa färd: Det fanns ingen glipa. Jag hade bara _velat_ att ingen var så elak att de stal den.. Och såpass självkritisk att jag ifrågasatte min del i förloppet.

Nästan alla vet att offer för övergrepp skuldbelägger sig själva. Det är en metodik som har överlevnadsvärde för människan som djurart: Om man bränner sig måste man tänka efter om man själv gjort nåt fel så det inte upprepas. Tror man att det var nån annans fel kan man bränna ned hela byn nästa gång, och Darwinismen ser till att dina gener inte för vidare.

Just den här kvinnan gjorde så..
Jag gissar, såklart, för jag har bara sidan med domen.

Hon förstod inte hur det kunde hända, vad gick fel, fattade han inte vad hon sa, var han knäpp, eller hade han bara TOTALT missat allas signaler?
Så hon säger till polisen, och till en bekant: ”Det måste ha blivit nåt stort missförstånd..”

I domen anses det styrka hans version, att han inte förstod att hon inte ville.

Alternativet till att inte fundera på alternativa förklaringar gav den Sverigedemokrat som glömde väskan på restaurangen.

När han inser att den är borta finns bara EN förklaring:
Nån jävla invandrare har snott den!!
Tex de två vänliga själar som hjälpte honom upp på vägen utanför..

Vill vi verkligen att den sortens tvivellösa tvärsäkra vittnesmål skyddar en person, medan ett normalt, psykologiskt fullt förklarat och betydligt ödmjukare förhållningssätt ska omintetgöra din utsaga?

januari 28, 2014. Uncategorized. Lämna en kommentar.

Barnen kan få ha kvar sina julklappar..

Lång och ointressant text för en uppgift jag jobbat med. 

Om en gåva är helt rätt.

Jag vill ge dig något du önskar dig. Eller behöver. Eller allra helst: något som du inte ens kommit på själv att det finns och är PRECIS det där som gör ditt liv ännu en aning mer roligt och innehållsrikt.

För att välja rätt söker jag inåt i vår relation. Minns det du sagt, det du pratat om, sett uppskattande på. Försöker komma nära din själ och sätta mig i din sits, för att se vad du kan tänkas behöva.

Om jag känner dig tillräckligt väl, kan jag hitta på en gåva som faktiskt betyder nåt. Gör jag inte det ändå, för att du är svår att ge presenter, försöker jag ändå komma så nära som möjligt.

Sen skaffar jag din present. Det kan kosta en del,men det är på ett sätt en del av kärleksgesten: Att göra dig glad får kosta mig något. Tid, energi, pengar, besvär..

Sen ger jag dig gåvan.
Du tittar på den.
Om du slänger den betyder det något:
Att min omtanke inte var värd något i dina ögon.
Att min tanke att jag kunde förstå dig tillräckligt väl för att kunna välja, var fel.
Jag kände dig inte.
Du ville inte ha min gåva.
Du brydde dig inte om att jag ansträngt mig..

Att ta nåt man har hemma och ge vidare kan vara ekologiskt och bra.
Att ge vidare nåt man redan fått i present kan vara enkelt och praktiskt.
I relationer som inte är viktiga, kan man i princip skicka runt samma vas eller bok mellan varandra hur länge som helst, då behövs bara en symbol för ömsesidigheten:
Kolla, jag mindes din födelsedag, här får du en bok! Åh, är det den jag gav Johan när han fyllde, som han gav dig? Japp!

Men om man betyder något för någon får man vara betydligt försiktigare just för att saken inte längre är en visp eller en motorcykel utan ett kärleksbevis.

Att ge bort boken jag köpte åt dig i Japan när jag använde en hel dag av mina 5 dagar där till att leta rätt på den, till din jobbarkompis, sårar min känsla. Jag offrade något och det betydde inget.. Att skicka den stickade tröjan jag hållit på med i 8 månader åt dig till Myrorna, för att du redan har tröjor, är en kränkning.

Det kan vara svårt att acceptera att det kan vara så.eftersom en sak, när den har givits, faktiskt tillhör mottagaren. Men så fungerar det med symboler. En symbol är mer än det minne eller föremål som laddats.

Man kan få för många saker. Man kan få dubletter. Man kan behöva göra sig av med föremål. Ibland är gåvor då så betydelsebärande att man faktiskt har en skyldighet att lämna tillbaka den till det sammanhang den hört hemma. Ryggsäcken i läder som farfar sydde.. Den slänger man inte utan att ha kollat om nån annan som farfar lika gärna hade kunnat ge den till vill bevara minnet av farfar.

Om jag ber min dotter ge bort nåt hon fått i gåva men inte behöver till ett annat barn på någon högtidsdag, får jag kolla av först..

Vill mitt barn helst få behålla gåvan själv, och har laddat den med gåvosymbolik?
Önskar sig det andra barnet verkligen detta?
Behöver mitt barn få öva sig i att fundera över vad det andra barnet egentligen vill få?
Om det andra barnet vet att det är en present till mitt barn:
Undrar det inte då varför mitt barn inte ville ha det? För att det var för fult och dåligt? Så då ger du det till mig..?
Kommer den som gav mitt barn presenten ta illa upp för att den menade något med att ge det?

………………
…själv är jag inge bra på presenter. Jag köper saker när de kostar halva reapriset, och tänker att det blir bra presenter till barnkalasen, sen går inte ungen på kalas och jag sitter men två lådor fulla med presentbarnböcker. Sen brinner det i källaren där de står och alla blir sotiga. Typ. Ja, det hände precis så.

Fast ibland hittar jag precis rätt.. Och andra gånger har jag suttit hur många dagar som helst och gjoret en miniatyrdocka och låtit dåvarande pojkvännen ge den till sin svåger som inte fattat vad det var för skräp.. Typ.

Mest ger jag inga presenter alls för att jag glömmer bort det..

Vid ett tillfälle hade jag en bekant som gifte sig, och i kvalet mer än valet över present valde jag att inte gå. Det blev så tydligt då att vår relation var ojämlik. Att jag hade investerat så mycket och hon inget. Jag kände att jag redan köpt och skänkt så mycket till henne att jag verkligen inte ville lägga så mycket pengar på en gåva som jag tänkte att ett bröllop motiverade.. Kanske fel av mig, och kanske hade de inte ens noterat vad jag skulle gett eller inte, men det förde upp relationsreglerna mellan oss så tydligt för mig.. Ger man nån fler gåvor som aldrig ger en något tillbaka? Och om inte: får man gå på deras fest utan att ha med en present? 

…frågorna hopar sig…

………………………

Men en del blir upprörda om de inte vetat om att nån tänkt ge nåt så de kan ge nåt tillbaka. Det rubbar ömsesidigheten för dem.

Läste i en bok ung:
”Många människor tror visst att en gåva genast övergår i en skuld”.

Och så länge det finns folk som VILL binda andra till sig med tacksamhet (efter allt vag jag har gjort för dig) så kommer det kunna vara svårt att veta att en gåva bara är just nåt du ger för att du vill det.

Kan skriva om en egen ”ta emot gåvor”-erfarenhet som inte kändes bra..

Vi var två mammor, som båda hade ytterligt begränsad ekonomi.
Hon älskade att shoppa.
Jag älskade att INTE shoppa.
Ofta hittade hon kläder för halva reapriset som hon gav oss i present, till min lilla baby som ännu inte hade några synpunkter på de ärvda, hemsydda eller loppisköpta plagg hon redan hade.

Det var ju snällt. Men allteftersom förmedlade andra mamman att hon förväntade sig gengåvor. Helst då ungefär samma sak: Fina nya kläder till hennes barn, eller bra leksaker, eller..

Och jag kände det inte alls bra. För det betydde att jag tvingades att, indirekt, köpa de här kläderna till mitt barn fast det var mat vi behövde, eller en kursbok, eller en bilbarnstol, hyra, försäkring..
Om gåvan kostade en gengåva jag inte hade råd med var jag hellre, MYCKET hellre, utan.
Och det numer allt mer förekommande julklappskriget: Vi måste visa att vi är bättre än deras [insert lämplig annan släkting]
Tex farmor ska vinna över mormor, mamma över pappa och pappas nya fru, etc. De skrev mycket om det för ett par år sedan, att konflikter kan utspelas under presentpapper..

 

januari 28, 2014. Uncategorized. Lämna en kommentar.

Jesus helar. Och när han inte gjorde och det var försent för medicinen? Och den ohelade var ett litet barn?

Jag trodde att det bara var enstaka personer som vägrade ge sina barn medicinsk vård av religiösa skäl, med följden att barnen avlidit.

Så var det inte..

Och i USA hänger lagstiftningen definitivt inte med..
”The medical ethics principle of autonomy justifies letting competent adults reject lifesaving medical care for themselves because of their religious beliefs, but it does not extend to rejecting medical care for children. Society has a duty to over-ride parents’ wishes when necessary to protect children from harm. It is not uncommon for the courts to order life-saving blood transfusions for the children of Jehovah’s Witnesses, or cancer treatment against parents’ wishes. 

But 30 states still have religious shield laws, and every state but Mississippi and West Virginia allows religious and/or philosophical exemptions for school vaccination requirements. Those laws should be repealed. The Affordable Care Act (“Obamacare”) requires insurance companies to cover “nonmedical” health care such as prayers by Christian Science practitioners. That provision should be removed.”

Ja, definitivt..

http://www.sciencebasedmedicine.org/faith-healing-religious-freedom-vs-child-protection/

januari 28, 2014. Uncategorized. 1 kommentar.

Om jag skriver ditt namn på ett pappersark. Försluter det med ett sigill. Om Jenny Edlunds sigillbok.

Från Anna Pettersson Skog får jag en länk som berör mig ovanligt starkt, för att vara en länk till en konstutställning.

Konstnärinnan har i en bok skrivit namnen på sina förövare, de som man inte kunde nämna som förövare, för att… för att det inte låter sig göras..
Och låst dem med sigill.
Sigill kan man bryta.
Förstår jag det hela rätt finns boken med sigillen med i utställningen så att de besökande kan göra samma sak.

Vilken oerhört stark manifestation..
Tänker mig om man skriver sitt eget namn och sedan sätter dit det antal sigill som behövs för att täcka alla dem man skyddar och skyddat genom åren..
Så att det syns att många av oss måste skydda många…
Så obehagligt påtagligt..

”De outtalade namnen, sigillboken

En dag när jag funderade över de övergreppen/ofredanden jag själv blivit utsatt för hände något märkligt. Plötsligt förstod jag varför så många kvinnor låter övergrepp passera utan att avslöja förövaren.

Jag listade mina:

En kompis pappa trycker upp mig mot väggen i en hiss där vi är ensamma. Han tar på mina bröst och försöker kyssa mig. Jag var 18 år. Då kunde jag inte säga något till någon, inte heller till min kompis. Jag gick aldrig mer hem till honom. Pappans namn är:

En äldre släkting till min dåvarande pojkvän tafsar på mig under en julfest med familjen. Namn:

Träffar en f.d. pojkvän på krogen, jag är berusad och ledsen att det är slut. Jag vaknar morgonen därpå i en okänd lägenhet, med fragmentariska minnesbilder av sexuella övergrepp. Hans namn är:

De går inte att skriva ut, namnen.

Jag sätter mig själv sist i ledet av de som ska skyddas. Drar mig för att genera. I första fallet, min kompis som skulle skämts något fruktansvärt om han vetat vad hans pappa gjort. De familjer som ingick i bekantskapskretsen, om någon trott mig, hela den gemenskapen skulle ha raseras.

Med den äldre släktingen, min dåvarande relation, familjen vi ingick i, där den vördade patriarken är en förövaren!

Den f.d. pojkvännen, hans nuvarande familj, fru och barn.

Jag gör en bok, där jag skriver namnen. Jag förseglar sidan.

I sigillboken skriver jag ”mina ”namn, där kan du också skriva dina namn. Det är ett sorts hot, innebär en möjlighet att de kan bli avslöjade om någon bryter sigillen.

För det är också skammens tystnad som skyddar dem, som ger dem utrymmet att ofreda och förgripa sig, de vet att deras namn inte kommer att uttalas!

Skriv dina namn, försegla med sigillet. Om du inte vill lämna sidan klipp ut det och ta den med dig. Men lämna ett sigill på insidan av pärmen så delar du din aktion med oss andra.

Jenny Edlund””

http://konsthantverkarna.se/assets/de-outtalade-namnen.pdf
http://konsthantverkarna.se/

januari 28, 2014. Uncategorized. 3 kommentarer.

Dan Gilbert: Why we make bad decisions

En bra föreläsning, man behöver veta det här om sig själv och andra!
Jag har två CD-böcker i ämnet, men detta är en jättebra snabbkurs!
Om varför vi väljer ologiskt.

Men en av anledningarna till att jag postar det, är för att berätta vilken inverkan just jag haft i forskningen om det hela, eller:
”Varför Anna är fel person att ha med i undersökningen”.

Kolla gärna försöket först, från 15.24 i klippet.

Jag sitter där, på psykologiska institutionen, som försöksperson.
”Du kan köpa en vara för 300:- 100 meter bort, eller för 200:- 200 meter bort. Vilket väljer du?”
Ett helt häfte fullt med den typen av frågor.

Om jag vore logisk ska jag enligt föreläsaren svara samma sak på två frågor där jag tjänar samma summa på att gå samma extra sträcka, om jag vore logisk, men olika tankefel ska förleda mig till att gå på procenten istället: Ska jag ändå betala 30.000 ska en femtiolapp inte spela nån roll, men om jag handlar för 55:- ska jag tycka det är värt det.
Samma resa ska vara värd 50 spänn för mig, rent logiskt, tycker föreläsaren.

Först varför jag är helt fel försöksperson:

Jag ser framför mig saker som rimligen KAN kosta de olika summorna i häftet. 
Det som kan kosta 650:- och istället kostar 600:-, hur mycket VÄGER det? Om jag ska GÅ med saken, hur mycket ondare får jag i fingrarna av den tunga kassen?
4.000? Det är min tvättmaskin. Då behöver jag bilskjuts. Då spelar avståndet ingen roll, det är baxandet uppför trapporna som är det jobbiga.. 500? Det bär jag själv, eller förresten, jag tar cykeln, då tar jag den som är längre bort! 

Och hur ofta behöver jag det för för 50:-? Bilen köper jag väl bara en gång i livet. Att tappa 50 spänn då är ingen biggie. Att förlora dem för varenda matkasse varenda dag gör en enorm skillnad. 

I hans exempel undrar de om du köper en stereo för 200 dollar nära eller en för 100 långt bort. Och jämför med en bil som kostar 31.000 dollar nära eller 30.900 borta. ”vinsten” är alltså 50% resp 0.003%

Nu byter vi stereon mot en matkasse för 490 dollar. Som jag får för 390 dollar. Ja, det är en dyr kasse, men vi låtsas.
När jag lagt ut samma 39.000 på mat har jag ju sparat 100 hundralappar, 10.000:-, och då kanske den där extra promenaden, kanske i frisk luft, var värt det, för jag tog ju med mig breven som ändå skulle till posten, som kanske låg där.. 

Och om jag passar på att köpa sakerna för att jag letar ”deals” på lokalsidorna och sedan säljer dem på tradera: Aldrig tar man väl risken att lägga 30.000 för att köpa nåt men sen kan sälja med nästan 0% vinst istället för hundra prylar som vardera ger 10%? Inte skulle jag fara över hela stan för att utsätta mig för den väldigt mycket större risken att ingen köper bilskräpet på blocket?

Jag håller inte med om att man då ska jämföra ”vinsten i dollar på att göra resan”, bara. För ”resan” till mataffären är en annan ”resa” än den till bilförsäljaren. Så börjar min hjärna, som i experimenthäftet jag fick aldrig nämnde en specifik produkt, göra fler jämförelser utifrån vad priserna berättar för mig..

30 spänn kilot för nötköttet eller 299 säger hoppas jag en hel del om uppfödningsvillkoren.. För billigt och jag misstänker bedrägerier, och butiken kommer snart få lägga ned när skatteverket kommer på att de säljer piratkopierat. Nä, där vill jag inte handla.. Så helt ovetenskapligt utifrån hur tunga, hur värdefulla, och hur sällaninköpliga sakerna föreföll utifrån pris, svarar jag förmodligen så att min svarskurva nog ser ut som ett scatterregn.

Köpa bil förresten..
Jag måste väl åka HEM i bilen sen? Hur ska jag få hem bilen jag evt åkte DIT i då? 
Det blir ju, oavsett hur jag tog mig dit, inte samma sträcka som när jag köper stereon?
Tar jag bilen för att köpa stereon, så åker jag bil tur och retur, går jag är det samma sak.
Går jag till bilhandlaren blir det bara till fots ena vägen och i bil tillbaka..
Om jag åkte gammal bil dit och sen ny bil hem, och måste dit igen för att hämta den gamla.. Måste min fru följa med då? Och så ska vi slåss om vem som ska köra vilken bil?

Nog inser man att svaret inte LOGISKT ska vara: Samma sträckas transport för att tjäna lika mycket pengar ska värderas lika högt? 

Men föreläsningen är bra!! 

https://www.youtube.com/watch?v=c-4flnuxNV4

 

januari 28, 2014. Uncategorized. Lämna en kommentar.

Barn gör dig inte lycklig.

Barn gör dig inte lycklig. 

Folk som känner att det inte är deras grej att skaffa barn kan kanske känna viss anledning att le en aning från ca 12.50 till 25.40.
Det är en redogörelse för varför folk som har barn, trots att studier finner att de är olyckligare, tycker att de är väldigt mycket lyckligare..

Orkar man förbi minuten av pålagd simultantolk vid 26 minuter och ända till slutet, så tycker han att det faktum att vi tar hand om ungar fast de egentligen är rätt jobbiga, är nåt lite fint.

Själv tänker jag att vi gör RÄTT som minns och värderar livet efter dess högsta höjder.
Tänk om ens hjärna valde att rensa bort dem ur statistiken som ”outliers”, dvs data som ligger så fel jämfört med de andra mätvärdena att det säkert är felmätta värden, när termometern måste ha pajjat eller nåt..
Hur skulle livet vara då att ha levt? Om det man mindes bara var medelslafsvardagarna?

Jag gillar att min hjärna väljer ut och ramar in, och hänger där jag lätt kan se bilden och påminna mig den, den dagen då dottern efter att ha opererat sin hjärna, och inte blivit kommunicerbar, och jag tänkte, att jag kanske får lov att mata dig och sköta om dig som ett småbarn, och hon plötsligt lägger sig i ett samtal, som om hon aldrig hade varit helt borta… Och är tillbaka.. Den bilden. Om min hjärna varit mer rationell och tyckt att en sån dag är ju så ovanlig och icke-representativ, och utgjorde ju ändå bara en dag av de dittills passerade drygt 5000 dagarna vi hade hunnit leva ihop, så den var liksom inte värd att minnas, kom ihåg alla trötta morgnar på väg till bussen istället, de är mer representativa..

Nä. Jag gillar hjärnor som samlar godbitar.
Det gör väl alla djur..
Ser man ett äppelträd, inte tuggar man i sig lika mycket grenar och blad som äpplen?
Nog är tanken med pulkaåkningen att komma hem med minner främst av åkturen ned, inte slitet för att ta sig upp? Minnas det, visst, men ha fokuset på det?

Nåväl, jag ville länka för att det känns bra att nån gång höra nån säga att det faktiskt, objektivt sett, inte gör folk lyckliga att skaffa barn.. Få vågar säga det. Få klarar av att hantera ens tanken på att det skulle kunna vara ett helt OK val i livet att INTE skaffa barn.

R vill inte ha några.
jag tror inte NÅGON hon mött har sagt: Nähä. Och nöjt sig med det. Eller tom lagt till:
-Inte jag heller.

Istället talar de om att hon kommer ändra sig. Sen. Eller snart.

En kvinna jag känner ytligt försökte försvara för sig själv varför hon inte skaffade FLER barn. Som om det behövde försvaras. Tog upp massa olika saker som ekonomi, hinna ge tillräcklig tid åt varje..

Jag är så fräck att jag säger att hon, som Amerikan, hjälper till att rädda jorden när hon inte skaffar fler. Att vi ofta tycker att en av räddningarna skulle vara om fattiga människor inte skaffade så många. Men att med det våra ungar konsumerar motsvarar en amerikansk genomsnittsunge kanske säg 30 gånger mer av klotets resurser än den där fattiga u-landsmammans barn gör. Så, resursmässigt har hon redan 30. Känns det bättre att ha 60 barn..? 

Jag säger inte att vi inte ska ha barn, att det inte är häftigt att ha dem, att det är moraliskt fel ur hållbarhetsvinkel. Jag säger att de som väljer att ha inga barn eller ett barn eller få barn inte ska kritiseras och ifrågasättas så intensivt. De kan ha valt helt rätt. Och rent statistiskt sett är de lyckligare än vi som har barn. Och eftersom de räddar planeten lite åt oss, genom att spara resurser, medan vi kontrar med att se till att nån föds nu som kan byta näringsdropp åt både dem och oss sen, tycker jag gott vi kan unna dem den lyckan.

https://www.youtube.com/watch?v=BwQFSc9mHyA

januari 28, 2014. Uncategorized. Lämna en kommentar.