Barnen kan få ha kvar sina julklappar..

Lång och ointressant text för en uppgift jag jobbat med. 

Om en gåva är helt rätt.

Jag vill ge dig något du önskar dig. Eller behöver. Eller allra helst: något som du inte ens kommit på själv att det finns och är PRECIS det där som gör ditt liv ännu en aning mer roligt och innehållsrikt.

För att välja rätt söker jag inåt i vår relation. Minns det du sagt, det du pratat om, sett uppskattande på. Försöker komma nära din själ och sätta mig i din sits, för att se vad du kan tänkas behöva.

Om jag känner dig tillräckligt väl, kan jag hitta på en gåva som faktiskt betyder nåt. Gör jag inte det ändå, för att du är svår att ge presenter, försöker jag ändå komma så nära som möjligt.

Sen skaffar jag din present. Det kan kosta en del,men det är på ett sätt en del av kärleksgesten: Att göra dig glad får kosta mig något. Tid, energi, pengar, besvär..

Sen ger jag dig gåvan.
Du tittar på den.
Om du slänger den betyder det något:
Att min omtanke inte var värd något i dina ögon.
Att min tanke att jag kunde förstå dig tillräckligt väl för att kunna välja, var fel.
Jag kände dig inte.
Du ville inte ha min gåva.
Du brydde dig inte om att jag ansträngt mig..

Att ta nåt man har hemma och ge vidare kan vara ekologiskt och bra.
Att ge vidare nåt man redan fått i present kan vara enkelt och praktiskt.
I relationer som inte är viktiga, kan man i princip skicka runt samma vas eller bok mellan varandra hur länge som helst, då behövs bara en symbol för ömsesidigheten:
Kolla, jag mindes din födelsedag, här får du en bok! Åh, är det den jag gav Johan när han fyllde, som han gav dig? Japp!

Men om man betyder något för någon får man vara betydligt försiktigare just för att saken inte längre är en visp eller en motorcykel utan ett kärleksbevis.

Att ge bort boken jag köpte åt dig i Japan när jag använde en hel dag av mina 5 dagar där till att leta rätt på den, till din jobbarkompis, sårar min känsla. Jag offrade något och det betydde inget.. Att skicka den stickade tröjan jag hållit på med i 8 månader åt dig till Myrorna, för att du redan har tröjor, är en kränkning.

Det kan vara svårt att acceptera att det kan vara så.eftersom en sak, när den har givits, faktiskt tillhör mottagaren. Men så fungerar det med symboler. En symbol är mer än det minne eller föremål som laddats.

Man kan få för många saker. Man kan få dubletter. Man kan behöva göra sig av med föremål. Ibland är gåvor då så betydelsebärande att man faktiskt har en skyldighet att lämna tillbaka den till det sammanhang den hört hemma. Ryggsäcken i läder som farfar sydde.. Den slänger man inte utan att ha kollat om nån annan som farfar lika gärna hade kunnat ge den till vill bevara minnet av farfar.

Om jag ber min dotter ge bort nåt hon fått i gåva men inte behöver till ett annat barn på någon högtidsdag, får jag kolla av först..

Vill mitt barn helst få behålla gåvan själv, och har laddat den med gåvosymbolik?
Önskar sig det andra barnet verkligen detta?
Behöver mitt barn få öva sig i att fundera över vad det andra barnet egentligen vill få?
Om det andra barnet vet att det är en present till mitt barn:
Undrar det inte då varför mitt barn inte ville ha det? För att det var för fult och dåligt? Så då ger du det till mig..?
Kommer den som gav mitt barn presenten ta illa upp för att den menade något med att ge det?

………………
…själv är jag inge bra på presenter. Jag köper saker när de kostar halva reapriset, och tänker att det blir bra presenter till barnkalasen, sen går inte ungen på kalas och jag sitter men två lådor fulla med presentbarnböcker. Sen brinner det i källaren där de står och alla blir sotiga. Typ. Ja, det hände precis så.

Fast ibland hittar jag precis rätt.. Och andra gånger har jag suttit hur många dagar som helst och gjoret en miniatyrdocka och låtit dåvarande pojkvännen ge den till sin svåger som inte fattat vad det var för skräp.. Typ.

Mest ger jag inga presenter alls för att jag glömmer bort det..

Vid ett tillfälle hade jag en bekant som gifte sig, och i kvalet mer än valet över present valde jag att inte gå. Det blev så tydligt då att vår relation var ojämlik. Att jag hade investerat så mycket och hon inget. Jag kände att jag redan köpt och skänkt så mycket till henne att jag verkligen inte ville lägga så mycket pengar på en gåva som jag tänkte att ett bröllop motiverade.. Kanske fel av mig, och kanske hade de inte ens noterat vad jag skulle gett eller inte, men det förde upp relationsreglerna mellan oss så tydligt för mig.. Ger man nån fler gåvor som aldrig ger en något tillbaka? Och om inte: får man gå på deras fest utan att ha med en present? 

…frågorna hopar sig…

………………………

Men en del blir upprörda om de inte vetat om att nån tänkt ge nåt så de kan ge nåt tillbaka. Det rubbar ömsesidigheten för dem.

Läste i en bok ung:
”Många människor tror visst att en gåva genast övergår i en skuld”.

Och så länge det finns folk som VILL binda andra till sig med tacksamhet (efter allt vag jag har gjort för dig) så kommer det kunna vara svårt att veta att en gåva bara är just nåt du ger för att du vill det.

Kan skriva om en egen ”ta emot gåvor”-erfarenhet som inte kändes bra..

Vi var två mammor, som båda hade ytterligt begränsad ekonomi.
Hon älskade att shoppa.
Jag älskade att INTE shoppa.
Ofta hittade hon kläder för halva reapriset som hon gav oss i present, till min lilla baby som ännu inte hade några synpunkter på de ärvda, hemsydda eller loppisköpta plagg hon redan hade.

Det var ju snällt. Men allteftersom förmedlade andra mamman att hon förväntade sig gengåvor. Helst då ungefär samma sak: Fina nya kläder till hennes barn, eller bra leksaker, eller..

Och jag kände det inte alls bra. För det betydde att jag tvingades att, indirekt, köpa de här kläderna till mitt barn fast det var mat vi behövde, eller en kursbok, eller en bilbarnstol, hyra, försäkring..
Om gåvan kostade en gengåva jag inte hade råd med var jag hellre, MYCKET hellre, utan.
Och det numer allt mer förekommande julklappskriget: Vi måste visa att vi är bättre än deras [insert lämplig annan släkting]
Tex farmor ska vinna över mormor, mamma över pappa och pappas nya fru, etc. De skrev mycket om det för ett par år sedan, att konflikter kan utspelas under presentpapper..

 

Advertisements

januari 28, 2014. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: