Svårt är det, att slänga saker..

Jag vill gärna ha fria rena ytor.
Men också värna jordens resurser genom att inte kasta något som fortfarande kan användas. Och min gräns för ”går att använda” verkar ligga skyhögt över/under de flesta andras.

Vi bygger ju ihop dräkter till lajv och liknande, och varje gång jag ser nåt som jag borde kunna slänga, ropar prylen att den vore jättebra som material. Nu senast skulle det bla göras fötter: Ett par ko-klövar och ett par vargtassar att ha på sig utomhus, i oberäkneligt väder.

Jag vet inte hur många gånger jag benådat ett par av mina skor, som fått färgfläckar, men som var sköna att gå i.. Mitt rensarduktiga jag har förklarat att antalet gånger jag kommer behöva ha ett par fläckiga dojjor att tex måla i, igen, är typ noll, och att skor som inte används inte har rätt att ta upp livsutrymme..

Ändå kunde jag inte slänga dem. Det var ju BRA skor!! Och man kommer ju göra annat skitigt nån gång i sitt liv om man nu inte ska måla, vilket man väl ändå ska nån gång..?

Nu lever skorna ett bra aktivt liv som lajvtillbehör. Hade de inte fått bo kvar hade ett par bekväma skor kostat minst 300:- att nyinskaffa för att bygga upp tassar eller klövar på.. Hade det varit bättre att slänga dem, och köpt nya nu, och haft en skokartongsvolym mindre att förvara i dessa nu rätt många år? Ja, kanske. För de flesta. Men glädjen över att både dessa hittade en användare, slapp bli sopor, och att vi har 300 kr mer att äta eller betala hemförsäkring för, är inte helt oväsentlig. Det är ju bara det att det gäller så många fler saker..

Jag vill ju faktiskt ha mer tomma rena ytor. OCH äga ett underbart förråd à la Musolles museum: Som en sån där källarcykelverkstad med precis varenda sorts skruv som finns till varje cykelmodell, men smart och effektivt förvarat så att man alltid kan hitta precis rätt sak exakt när den behövs. Och kunna ge bort det som andra kan använda, och känna mig glad över det.

Balansen är svårare när man skapar saker själv, tror jag. I min verklighet är ett lakan som är slitet ett ”toile”-material, som man syr upp vargdräkten i först för att få mönstret rätt innan man syr i betydligt dyrare fuskpäls, och sen blir den remsor att göra tyg-”papier maché” av till masken som hör till..

Sen finns den där önskan om att skicka tygbindor till skolflickor som inte kan gå till skolan för att familjen inte har råd med bindor – jag vet ju hur man syr dem, och vet folk som kan förmedla dem till rätt ställe. Så när jag nu senast skickade ett stort lass bortsorterade T-shirtar till Läkarmissionen, tänker jag att de säkert inte är snygga nog för nyförsäljning, och antagligen kommer kasseras.. Och att jag då egentligen borde haft dem som mellanlager i snygga välsydda tjejbindor..

Nu är de i alla fall borta. Mer plats till de färdiga lajvfötterna. Som behöver plats de med, men som är betydligt enklare för andra att förstå varför man har dem kvar!

🙂

Kämpar alltså en ständig kamp mot överdriven samlarmani, men om jag klarar att hålla nivån på ungefär… En femtedel av dagens volym, är förmågan att återbruka saker något jag kan vara stolt över. Inte ett hinder mot att hitta det man söker.