ROT-avdrag? Är du inte klok, du bor ju i hyresrätt!
Vi fattiga fuskar.
Vaddå, visste ni inte det..?
Vi fuskar så mycket att vi måste kontrolleras noga. Vi fuskar med försäkringskassan, så mycket att man kan minska den budgeten med vad, 10, 20.kanske hela 30 procent?
– Utom det att när man sen undersökte fusket var det väl så att 3% av utbetalningarna var felaktiga. Och av felaktigheterna hade FK gjort hälften av felen och vi andra 1.5% fel. Varav en del fusk och en del oförstånd – vi försöker inte fuska mer än fk:s anställda, åtminstone..
Likafullt la vi till tusen krångelåtgärder. Dagissjukintyg, tusenfaldiga läkarintyg som underkänns nästan med automatik.
De fattiga och sjuka använder lik förbannat för mycket pengar ur fk:s budget. Så socialbidrag är bättre om vi är sjuka för länge. För det behöver inte ens betalas ut! Inte så länge inte personen och hens partner är helt utblottade. Och partnern slutat plugga och bytt jobb, tex.
Men sen fuskas det ju en massa med svartjobb också..
Vi kan göra dem vita genom att ge rot-avdrag.
Det kan man hemskt enkelt göra tillgängligt för alla så att allas boendeutgifter minskar.
Det gör man inte. Varför?
Och nu kommer det roliga och ologiska:
Detta är anledningen, enligt en radiointervju:
Folk i hyresrätter FUSKAR INTE med svartjobbande hantverkare.
Folk i villa fuskar.
Ehm.. skulle vi inte straffa dem som fuskar och göra livet jobbigare och mer kontrollerat för alla i motsvarande situation??
Nope.
De fuskar, då ska de få bidrag till billigt renoverat och uppgraderat boende. Hyresgäster, som inte fuskar, ska inte ha nåt bidrag.
Fusk lönar sig. För den som har pengar. För andra ska det ge kollektiv bestraffning, oavsett om det ens var fusk eller inte.
Tack!
Ny konstig dom: Jag förstod inte att nej nej nej betydde att du inte ville.
Den här mycket omdebatterade våldtäktsdomen.
Jag läste den.
Del 1:
En sak som inte tagits upp är rätt farlig..
OM kvinnans historia kan verifieras objektivt så kan mannens trovärdighet ifrågasättas.
Kvinnans beteende tydde starkt på att hennes version stämde:
Hon är hysterisk och gråter och kan inte ens tala med polisen.
Men detta kan man avfärda, säger domslutet:
Kvinnan har ju varit deprimerad och ätit Sobril i två år.
Då är det ju möjligt att hon reagerar ”fel” och alldeles för kraftigt..
Man grinar alltså kanske mer om man är deprimerad, så vi behöver inte bry oss om hur flera vittnen berättar att hon reagerat och mått.
När 50% av Sveriges kvinnor kommer ha en depression någon gång i sitt liv är det ytterst obehagligt att man avfärdas juridiskt pga detta.
För att förstå sin omvärld vill de av oss som vill tro på människors godhet gärna försöka se fler vinklar än vår egen.
Jag blev bestulen på min plånbok en gång när jag gick på en buss. Men jag tänkte:
Det KAN ha varit mitt fel, kanske.
Så till polisen sa jag, när jag förlustanmälde:
Jag kollade sätet noga, för jag hade barnet med mig och de tappar saker hela tiden, man kollar alltid efter vantar och sånt. Så om jag tappade den måste den ha glidit in mellan sätet och väggen..
Försäkringsbolaget ersatte inte förlusten: Jag hade ju sagt att jag tappat den..
Jag kollade bussmodellen vid nästa färd: Det fanns ingen glipa. Jag hade bara _velat_ att ingen var så elak att de stal den.. Och såpass självkritisk att jag ifrågasatte min del i förloppet.
Nästan alla vet att offer för övergrepp skuldbelägger sig själva. Det är en metodik som har överlevnadsvärde för människan som djurart: Om man bränner sig måste man tänka efter om man själv gjort nåt fel så det inte upprepas. Tror man att det var nån annans fel kan man bränna ned hela byn nästa gång, och Darwinismen ser till att dina gener inte för vidare.
Just den här kvinnan gjorde så..
Jag gissar, såklart, för jag har bara sidan med domen.
Hon förstod inte hur det kunde hända, vad gick fel, fattade han inte vad hon sa, var han knäpp, eller hade han bara TOTALT missat allas signaler?
Så hon säger till polisen, och till en bekant: ”Det måste ha blivit nåt stort missförstånd..”
I domen anses det styrka hans version, att han inte förstod att hon inte ville.
Alternativet till att inte fundera på alternativa förklaringar gav den Sverigedemokrat som glömde väskan på restaurangen.
När han inser att den är borta finns bara EN förklaring:
Nån jävla invandrare har snott den!!
Tex de två vänliga själar som hjälpte honom upp på vägen utanför..
Vill vi verkligen att den sortens tvivellösa tvärsäkra vittnesmål skyddar en person, medan ett normalt, psykologiskt fullt förklarat och betydligt ödmjukare förhållningssätt ska omintetgöra din utsaga?
Barnen kan få ha kvar sina julklappar..
Lång och ointressant text för en uppgift jag jobbat med.
Om en gåva är helt rätt.
Jag vill ge dig något du önskar dig. Eller behöver. Eller allra helst: något som du inte ens kommit på själv att det finns och är PRECIS det där som gör ditt liv ännu en aning mer roligt och innehållsrikt.
För att välja rätt söker jag inåt i vår relation. Minns det du sagt, det du pratat om, sett uppskattande på. Försöker komma nära din själ och sätta mig i din sits, för att se vad du kan tänkas behöva.
Om jag känner dig tillräckligt väl, kan jag hitta på en gåva som faktiskt betyder nåt. Gör jag inte det ändå, för att du är svår att ge presenter, försöker jag ändå komma så nära som möjligt.
Sen skaffar jag din present. Det kan kosta en del,men det är på ett sätt en del av kärleksgesten: Att göra dig glad får kosta mig något. Tid, energi, pengar, besvär..
Sen ger jag dig gåvan.
Du tittar på den.
Om du slänger den betyder det något:
Att min omtanke inte var värd något i dina ögon.
Att min tanke att jag kunde förstå dig tillräckligt väl för att kunna välja, var fel.
Jag kände dig inte.
Du ville inte ha min gåva.
Du brydde dig inte om att jag ansträngt mig..
Att ta nåt man har hemma och ge vidare kan vara ekologiskt och bra.
Att ge vidare nåt man redan fått i present kan vara enkelt och praktiskt.
I relationer som inte är viktiga, kan man i princip skicka runt samma vas eller bok mellan varandra hur länge som helst, då behövs bara en symbol för ömsesidigheten:
Kolla, jag mindes din födelsedag, här får du en bok! Åh, är det den jag gav Johan när han fyllde, som han gav dig? Japp!
Men om man betyder något för någon får man vara betydligt försiktigare just för att saken inte längre är en visp eller en motorcykel utan ett kärleksbevis.
Att ge bort boken jag köpte åt dig i Japan när jag använde en hel dag av mina 5 dagar där till att leta rätt på den, till din jobbarkompis, sårar min känsla. Jag offrade något och det betydde inget.. Att skicka den stickade tröjan jag hållit på med i 8 månader åt dig till Myrorna, för att du redan har tröjor, är en kränkning.
Det kan vara svårt att acceptera att det kan vara så.eftersom en sak, när den har givits, faktiskt tillhör mottagaren. Men så fungerar det med symboler. En symbol är mer än det minne eller föremål som laddats.
Man kan få för många saker. Man kan få dubletter. Man kan behöva göra sig av med föremål. Ibland är gåvor då så betydelsebärande att man faktiskt har en skyldighet att lämna tillbaka den till det sammanhang den hört hemma. Ryggsäcken i läder som farfar sydde.. Den slänger man inte utan att ha kollat om nån annan som farfar lika gärna hade kunnat ge den till vill bevara minnet av farfar.
Om jag ber min dotter ge bort nåt hon fått i gåva men inte behöver till ett annat barn på någon högtidsdag, får jag kolla av först..
Vill mitt barn helst få behålla gåvan själv, och har laddat den med gåvosymbolik?
Önskar sig det andra barnet verkligen detta?
Behöver mitt barn få öva sig i att fundera över vad det andra barnet egentligen vill få?
Om det andra barnet vet att det är en present till mitt barn:
Undrar det inte då varför mitt barn inte ville ha det? För att det var för fult och dåligt? Så då ger du det till mig..?
Kommer den som gav mitt barn presenten ta illa upp för att den menade något med att ge det?
………………
…själv är jag inge bra på presenter. Jag köper saker när de kostar halva reapriset, och tänker att det blir bra presenter till barnkalasen, sen går inte ungen på kalas och jag sitter men två lådor fulla med presentbarnböcker. Sen brinner det i källaren där de står och alla blir sotiga. Typ. Ja, det hände precis så.
Fast ibland hittar jag precis rätt.. Och andra gånger har jag suttit hur många dagar som helst och gjoret en miniatyrdocka och låtit dåvarande pojkvännen ge den till sin svåger som inte fattat vad det var för skräp.. Typ.
Mest ger jag inga presenter alls för att jag glömmer bort det..
Vid ett tillfälle hade jag en bekant som gifte sig, och i kvalet mer än valet över present valde jag att inte gå. Det blev så tydligt då att vår relation var ojämlik. Att jag hade investerat så mycket och hon inget. Jag kände att jag redan köpt och skänkt så mycket till henne att jag verkligen inte ville lägga så mycket pengar på en gåva som jag tänkte att ett bröllop motiverade.. Kanske fel av mig, och kanske hade de inte ens noterat vad jag skulle gett eller inte, men det förde upp relationsreglerna mellan oss så tydligt för mig.. Ger man nån fler gåvor som aldrig ger en något tillbaka? Och om inte: får man gå på deras fest utan att ha med en present?
…frågorna hopar sig…
………………………
Men en del blir upprörda om de inte vetat om att nån tänkt ge nåt så de kan ge nåt tillbaka. Det rubbar ömsesidigheten för dem.
Läste i en bok ung:
”Många människor tror visst att en gåva genast övergår i en skuld”.
Och så länge det finns folk som VILL binda andra till sig med tacksamhet (efter allt vag jag har gjort för dig) så kommer det kunna vara svårt att veta att en gåva bara är just nåt du ger för att du vill det.
Kan skriva om en egen ”ta emot gåvor”-erfarenhet som inte kändes bra..
Vi var två mammor, som båda hade ytterligt begränsad ekonomi.
Hon älskade att shoppa.
Jag älskade att INTE shoppa.
Ofta hittade hon kläder för halva reapriset som hon gav oss i present, till min lilla baby som ännu inte hade några synpunkter på de ärvda, hemsydda eller loppisköpta plagg hon redan hade.
Det var ju snällt. Men allteftersom förmedlade andra mamman att hon förväntade sig gengåvor. Helst då ungefär samma sak: Fina nya kläder till hennes barn, eller bra leksaker, eller..
Och jag kände det inte alls bra. För det betydde att jag tvingades att, indirekt, köpa de här kläderna till mitt barn fast det var mat vi behövde, eller en kursbok, eller en bilbarnstol, hyra, försäkring..
Om gåvan kostade en gengåva jag inte hade råd med var jag hellre, MYCKET hellre, utan.
Och det numer allt mer förekommande julklappskriget: Vi måste visa att vi är bättre än deras [insert lämplig annan släkting]
Tex farmor ska vinna över mormor, mamma över pappa och pappas nya fru, etc. De skrev mycket om det för ett par år sedan, att konflikter kan utspelas under presentpapper..
Jesus helar. Och när han inte gjorde och det var försent för medicinen? Och den ohelade var ett litet barn?
Jag trodde att det bara var enstaka personer som vägrade ge sina barn medicinsk vård av religiösa skäl, med följden att barnen avlidit.
Så var det inte..
Och i USA hänger lagstiftningen definitivt inte med..
”The medical ethics principle of autonomy justifies letting competent adults reject lifesaving medical care for themselves because of their religious beliefs, but it does not extend to rejecting medical care for children. Society has a duty to over-ride parents’ wishes when necessary to protect children from harm. It is not uncommon for the courts to order life-saving blood transfusions for the children of Jehovah’s Witnesses, or cancer treatment against parents’ wishes.
But 30 states still have religious shield laws, and every state but Mississippi and West Virginia allows religious and/or philosophical exemptions for school vaccination requirements. Those laws should be repealed. The Affordable Care Act (“Obamacare”) requires insurance companies to cover “nonmedical” health care such as prayers by Christian Science practitioners. That provision should be removed.”
Ja, definitivt..
http://www.sciencebasedmedicine.org/faith-healing-religious-freedom-vs-child-protection/
Om jag skriver ditt namn på ett pappersark. Försluter det med ett sigill. Om Jenny Edlunds sigillbok.
Från Anna Pettersson Skog får jag en länk som berör mig ovanligt starkt, för att vara en länk till en konstutställning.
Konstnärinnan har i en bok skrivit namnen på sina förövare, de som man inte kunde nämna som förövare, för att… för att det inte låter sig göras..
Och låst dem med sigill.
Sigill kan man bryta.
Förstår jag det hela rätt finns boken med sigillen med i utställningen så att de besökande kan göra samma sak.
Vilken oerhört stark manifestation..
Tänker mig om man skriver sitt eget namn och sedan sätter dit det antal sigill som behövs för att täcka alla dem man skyddar och skyddat genom åren..
Så att det syns att många av oss måste skydda många…
Så obehagligt påtagligt..
”De outtalade namnen, sigillboken
En dag när jag funderade över de övergreppen/ofredanden jag själv blivit utsatt för hände något märkligt. Plötsligt förstod jag varför så många kvinnor låter övergrepp passera utan att avslöja förövaren.
Jag listade mina:
En kompis pappa trycker upp mig mot väggen i en hiss där vi är ensamma. Han tar på mina bröst och försöker kyssa mig. Jag var 18 år. Då kunde jag inte säga något till någon, inte heller till min kompis. Jag gick aldrig mer hem till honom. Pappans namn är:
En äldre släkting till min dåvarande pojkvän tafsar på mig under en julfest med familjen. Namn:
Träffar en f.d. pojkvän på krogen, jag är berusad och ledsen att det är slut. Jag vaknar morgonen därpå i en okänd lägenhet, med fragmentariska minnesbilder av sexuella övergrepp. Hans namn är:
De går inte att skriva ut, namnen.
Jag sätter mig själv sist i ledet av de som ska skyddas. Drar mig för att genera. I första fallet, min kompis som skulle skämts något fruktansvärt om han vetat vad hans pappa gjort. De familjer som ingick i bekantskapskretsen, om någon trott mig, hela den gemenskapen skulle ha raseras.
Med den äldre släktingen, min dåvarande relation, familjen vi ingick i, där den vördade patriarken är en förövaren!
Den f.d. pojkvännen, hans nuvarande familj, fru och barn.
Jag gör en bok, där jag skriver namnen. Jag förseglar sidan.
I sigillboken skriver jag ”mina ”namn, där kan du också skriva dina namn. Det är ett sorts hot, innebär en möjlighet att de kan bli avslöjade om någon bryter sigillen.
För det är också skammens tystnad som skyddar dem, som ger dem utrymmet att ofreda och förgripa sig, de vet att deras namn inte kommer att uttalas!
Skriv dina namn, försegla med sigillet. Om du inte vill lämna sidan klipp ut det och ta den med dig. Men lämna ett sigill på insidan av pärmen så delar du din aktion med oss andra.
Jenny Edlund””
http://konsthantverkarna.se/assets/de-outtalade-namnen.pdf
http://konsthantverkarna.se/
Dan Gilbert: Why we make bad decisions
En bra föreläsning, man behöver veta det här om sig själv och andra!
Jag har två CD-böcker i ämnet, men detta är en jättebra snabbkurs!
Om varför vi väljer ologiskt.
Men en av anledningarna till att jag postar det, är för att berätta vilken inverkan just jag haft i forskningen om det hela, eller:
”Varför Anna är fel person att ha med i undersökningen”.
Kolla gärna försöket först, från 15.24 i klippet.
Jag sitter där, på psykologiska institutionen, som försöksperson.
”Du kan köpa en vara för 300:- 100 meter bort, eller för 200:- 200 meter bort. Vilket väljer du?”
Ett helt häfte fullt med den typen av frågor.
Om jag vore logisk ska jag enligt föreläsaren svara samma sak på två frågor där jag tjänar samma summa på att gå samma extra sträcka, om jag vore logisk, men olika tankefel ska förleda mig till att gå på procenten istället: Ska jag ändå betala 30.000 ska en femtiolapp inte spela nån roll, men om jag handlar för 55:- ska jag tycka det är värt det.
Samma resa ska vara värd 50 spänn för mig, rent logiskt, tycker föreläsaren.
Först varför jag är helt fel försöksperson:
Jag ser framför mig saker som rimligen KAN kosta de olika summorna i häftet.
Det som kan kosta 650:- och istället kostar 600:-, hur mycket VÄGER det? Om jag ska GÅ med saken, hur mycket ondare får jag i fingrarna av den tunga kassen?
4.000? Det är min tvättmaskin. Då behöver jag bilskjuts. Då spelar avståndet ingen roll, det är baxandet uppför trapporna som är det jobbiga.. 500? Det bär jag själv, eller förresten, jag tar cykeln, då tar jag den som är längre bort!
Och hur ofta behöver jag det för för 50:-? Bilen köper jag väl bara en gång i livet. Att tappa 50 spänn då är ingen biggie. Att förlora dem för varenda matkasse varenda dag gör en enorm skillnad.
I hans exempel undrar de om du köper en stereo för 200 dollar nära eller en för 100 långt bort. Och jämför med en bil som kostar 31.000 dollar nära eller 30.900 borta. ”vinsten” är alltså 50% resp 0.003%
Nu byter vi stereon mot en matkasse för 490 dollar. Som jag får för 390 dollar. Ja, det är en dyr kasse, men vi låtsas.
När jag lagt ut samma 39.000 på mat har jag ju sparat 100 hundralappar, 10.000:-, och då kanske den där extra promenaden, kanske i frisk luft, var värt det, för jag tog ju med mig breven som ändå skulle till posten, som kanske låg där..
Och om jag passar på att köpa sakerna för att jag letar ”deals” på lokalsidorna och sedan säljer dem på tradera: Aldrig tar man väl risken att lägga 30.000 för att köpa nåt men sen kan sälja med nästan 0% vinst istället för hundra prylar som vardera ger 10%? Inte skulle jag fara över hela stan för att utsätta mig för den väldigt mycket större risken att ingen köper bilskräpet på blocket?
Jag håller inte med om att man då ska jämföra ”vinsten i dollar på att göra resan”, bara. För ”resan” till mataffären är en annan ”resa” än den till bilförsäljaren. Så börjar min hjärna, som i experimenthäftet jag fick aldrig nämnde en specifik produkt, göra fler jämförelser utifrån vad priserna berättar för mig..
30 spänn kilot för nötköttet eller 299 säger hoppas jag en hel del om uppfödningsvillkoren.. För billigt och jag misstänker bedrägerier, och butiken kommer snart få lägga ned när skatteverket kommer på att de säljer piratkopierat. Nä, där vill jag inte handla.. Så helt ovetenskapligt utifrån hur tunga, hur värdefulla, och hur sällaninköpliga sakerna föreföll utifrån pris, svarar jag förmodligen så att min svarskurva nog ser ut som ett scatterregn.
Köpa bil förresten..
Jag måste väl åka HEM i bilen sen? Hur ska jag få hem bilen jag evt åkte DIT i då?
Det blir ju, oavsett hur jag tog mig dit, inte samma sträcka som när jag köper stereon?
Tar jag bilen för att köpa stereon, så åker jag bil tur och retur, går jag är det samma sak.
Går jag till bilhandlaren blir det bara till fots ena vägen och i bil tillbaka..
Om jag åkte gammal bil dit och sen ny bil hem, och måste dit igen för att hämta den gamla.. Måste min fru följa med då? Och så ska vi slåss om vem som ska köra vilken bil?
Nog inser man att svaret inte LOGISKT ska vara: Samma sträckas transport för att tjäna lika mycket pengar ska värderas lika högt?
Men föreläsningen är bra!!
https://www.youtube.com/watch?v=c-4flnuxNV4
Barn gör dig inte lycklig.
Barn gör dig inte lycklig.
Folk som känner att det inte är deras grej att skaffa barn kan kanske känna viss anledning att le en aning från ca 12.50 till 25.40.
Det är en redogörelse för varför folk som har barn, trots att studier finner att de är olyckligare, tycker att de är väldigt mycket lyckligare..
Orkar man förbi minuten av pålagd simultantolk vid 26 minuter och ända till slutet, så tycker han att det faktum att vi tar hand om ungar fast de egentligen är rätt jobbiga, är nåt lite fint.
Själv tänker jag att vi gör RÄTT som minns och värderar livet efter dess högsta höjder.
Tänk om ens hjärna valde att rensa bort dem ur statistiken som ”outliers”, dvs data som ligger så fel jämfört med de andra mätvärdena att det säkert är felmätta värden, när termometern måste ha pajjat eller nåt..
Hur skulle livet vara då att ha levt? Om det man mindes bara var medelslafsvardagarna?
Jag gillar att min hjärna väljer ut och ramar in, och hänger där jag lätt kan se bilden och påminna mig den, den dagen då dottern efter att ha opererat sin hjärna, och inte blivit kommunicerbar, och jag tänkte, att jag kanske får lov att mata dig och sköta om dig som ett småbarn, och hon plötsligt lägger sig i ett samtal, som om hon aldrig hade varit helt borta… Och är tillbaka.. Den bilden. Om min hjärna varit mer rationell och tyckt att en sån dag är ju så ovanlig och icke-representativ, och utgjorde ju ändå bara en dag av de dittills passerade drygt 5000 dagarna vi hade hunnit leva ihop, så den var liksom inte värd att minnas, kom ihåg alla trötta morgnar på väg till bussen istället, de är mer representativa..
Nä. Jag gillar hjärnor som samlar godbitar.
Det gör väl alla djur..
Ser man ett äppelträd, inte tuggar man i sig lika mycket grenar och blad som äpplen?
Nog är tanken med pulkaåkningen att komma hem med minner främst av åkturen ned, inte slitet för att ta sig upp? Minnas det, visst, men ha fokuset på det?
Nåväl, jag ville länka för att det känns bra att nån gång höra nån säga att det faktiskt, objektivt sett, inte gör folk lyckliga att skaffa barn.. Få vågar säga det. Få klarar av att hantera ens tanken på att det skulle kunna vara ett helt OK val i livet att INTE skaffa barn.
R vill inte ha några.
jag tror inte NÅGON hon mött har sagt: Nähä. Och nöjt sig med det. Eller tom lagt till:
-Inte jag heller.
Istället talar de om att hon kommer ändra sig. Sen. Eller snart.
En kvinna jag känner ytligt försökte försvara för sig själv varför hon inte skaffade FLER barn. Som om det behövde försvaras. Tog upp massa olika saker som ekonomi, hinna ge tillräcklig tid åt varje..
Jag är så fräck att jag säger att hon, som Amerikan, hjälper till att rädda jorden när hon inte skaffar fler. Att vi ofta tycker att en av räddningarna skulle vara om fattiga människor inte skaffade så många. Men att med det våra ungar konsumerar motsvarar en amerikansk genomsnittsunge kanske säg 30 gånger mer av klotets resurser än den där fattiga u-landsmammans barn gör. Så, resursmässigt har hon redan 30. Känns det bättre att ha 60 barn..?
Jag säger inte att vi inte ska ha barn, att det inte är häftigt att ha dem, att det är moraliskt fel ur hållbarhetsvinkel. Jag säger att de som väljer att ha inga barn eller ett barn eller få barn inte ska kritiseras och ifrågasättas så intensivt. De kan ha valt helt rätt. Och rent statistiskt sett är de lyckligare än vi som har barn. Och eftersom de räddar planeten lite åt oss, genom att spara resurser, medan vi kontrar med att se till att nån föds nu som kan byta näringsdropp åt både dem och oss sen, tycker jag gott vi kan unna dem den lyckan.
Om konsten att förlora 62.000:- på två månader och bli spelberoende på kuppen: Casino på nätet
Hej!
Jag är ett nätcasino. Vill du spela?
Hm, OK. Kostar det nåt?
Nope! Du får låna låssaspengar, men det du vinner med dem får du behålla, och kan fortsätta spela med. Kul va?
OK. Jag spelar. Jag vinner. €100, det är ju tusen spänn! Kul!
Japp! Nu kan du ju vinna mer riktiga pengar!
Fast… Du måste sätta in minst €50 euro i riktiga pengar för att få de här bonuspengarna.
OK. Det verkar ju helt OK, för om jag då har €150 euro på kontot borde jag ju rimligen kunna spela lite, se om jag vinner nåt, och sen ta ut pengarna, och ha minst min insats på €50 kvar. Tack! Fast, jag gissar att jag inte får ta ut €150 på en gång, utan måsta spela nåt spel först va? Satsa €10 eller så?
Mm… Fast inte €10. Lite mer..
Nej, det fanns ingen liten röst som sa det där, det är små mejl, som företaget skickar ut, och annonser på olika sidor som gör reklam för samma erbjudande. Du ”får” pengar, får spela en timme, och ”vinner” en bonus på mellan €50 och €150 som du får ”behålla”.
Företagen har på sin hemsida en policy om ansvarsfullt spelande, och rekommenderar att du funderar ut hur mycket du är beredd att förlora innan du börjar. Att du tar ut vinst när du ligger på plus, och inte börjar satsa allt vildare när du går med förlust.
Jag testade, för jag har ju läst lite spelteori och ville testa hur några av systemen ser ut i praktiken. Och hade den där timmen över, för jag tänkte ändå lyssna på en CD-bok.
Men ”spelar” gör jag annars inte. Jag köper inte lotter, satsar inte pengar, spelar inte på trav. Men tävlar. Tävlingar kan vara kul, och att vinna saker i verkligt gratis lotterier. Och att få saker gratis, som vinstpengar på ett casino utan insats!
Men sådana här sajter brukar vara rätt luriga. Allt som oftast finns det dolda paragrafer…
Och några 500 kronor tänker jag inte ge dem utan vidare, ens om de lockar med en vunnen tusenlapp. Så jag kontaktar deras kundtjänst. Och det är nu det börjar bli roligt!
Det jag vill veta är:
Kommer jag få tillbaka mina 500, och ha en rimlig statistisk chans att dessutom vinna något?
Sakta men säkert kryper det fram en helt annan bild än den av gratis pengar..
Kort sammanställt fungerar det såhär:
Om du tackar jag till bonusen, hamnar den på ett bonuskonto. Dina insatta egna pengar hamnar på ett ”cashkonto”. Och, och det är här det finurliga ligger:
Du kan inte ta ut några riktiga pengar alls från ditt cashkonto förrän bonuskontot är tomt!!
Och hur tömmer jag det då?
Det finns bara ett sätt. Att spela. Och att spela MYCKET.
Du måste ”omsätta” summan på bonuskontot 30 gånger innan de ”omvandlas” till riktiga pengar på ditt cashkonto. Om bonusen var på €100, måste du alltså satsa 30*€100 i olika spel innan du får ta ut några pengar från casinot. Oavsett hur spelandet går för dig. Oavsett om du fått 100.000 i vinst. De är låsta. Det där om att sluta när man evt står på plus, eller sluta för att man märker att man börjar bli för besatt, det gäller alltså inte. Pengarna sitter där, och din irriterande gratis bonus, som du ju FÅTT, som är DIN, och som all ekonomisk psykologi hävdar att du därför inte vill förlora. Ge upp gratis pengar? Aldrig!
Så, du måste alltså satsa vidare tills du totalt kommit upp i €3000 innan du får röra dina egna pengar. Det är 30.000:-. Inte illa för ett spel som är gratis och pengar du fått som gåva i bonus…
Har man en liten speldjävul i sig som väntar på chansen att få ta över är 30.000:- en rätt bra start att satsa. Nu är det ju så att du normalt inte faktiskt förlorar 30.000:- om du satsar det. Varje casino har en vinstprocent, som går tillbaka till spelarna.
Just det här casinot hävdar bestämt att de bara behåller 2% av pengarna du spelar för. Med andra ord tänker de, i snitt, behålla 0.02*30.000:- från de spelare som fått en bonus på €100. Det är 600:-.
De kräver med andra ord att du sätter in och förlorar i snitt 600:-, för att kunna få de ca 100 eurosarna. Näväl, det är ju ändå rimliga chanser, tänker jag… En snittvinst på 400 spänn..
Tills jag ber om adressen till villkorssidorna.
Och hittar den verkliga vinstprocenten..
Det visar sig att de tar in 4.2% i vinst. I snitt. Inte 2%.
Ja, det finns ett spel som ger 98% tillbaka, men det är ett som nästan ingen spelar. Men ”vi har valt att presentera den siffran” säger kundtjänst. Ja, det förstår jag att ni väljer..
Så nu är min snittförlust över en tusenlapp istället. 1260 kronor, för att få ut min bonus på 1000:-.
Inte riktigt lika bra odds. En snittförlust på 260:- låter inte riktigt lika bra..
Kundtjänst är upprörd. Statistik?? Du kan ju inte använda STATISTIK!!!
Det handlar ju om hur du spelar, på vad du spelar, hur mycket du satsar…. Om TUR!!
Och ja, det är ju självklart. Men lika självklart är att i snitt förlorar de som nappar på erbjudandet om gratis pengar 260 kronor var. Att några få sedan istället vinner är en bisak. Snittförlusten finns där som ett statistiskt faktum.
Men nu när jag ändå börjat bläddra bland faktasidorna hittar jag en till villkorstext. En ännu roligare!
Det räcker inte att du omsätter dina pengar 30 gånger..
För man har lagt in en liten extra ”faktor”..
Den heter ”contributing percentages”. Med detta menas att de flesta spelen inte räknas riktigt. Eller, knappt alls. För rouletten, som jag lekte med för att se hur spelstrategierna föll ut, är ”inräkningsprocenten” bara 2. Ja, du läste rätt, TVÅ procent.
När jag har satsat 30.000:- på roulette, har jag bara ”omsatt” 0.02*30.000:- enligt den här extra regeln.
För att få ner bonusen till noll och få ut min bonustusenlapp, och alltså kunna röra de eventuella vinstpengar som troligen inte finns på kontot, måste jag alltså satsa mina 30.000:- femtio gånger.
Vänta nu… 1.500.000? En och en halv miljon??
Ja. Om jag inte räknar helt fel, måste jag, om jag vill spela roulette hos dem, satsa 1.5 miljoner kronor för att få min tusenlapp överförd till reda pengar.
Nu börjar talet om ”ansvarsfullt spelande” låta rätt orimligt, tycker jag.
Innan man har satsat 1.5 miljoner kronor har man spelar en hel del.
Med deras vinstandel på 4.2% kommer de då ha dragit in 63.000:- från mig.
Min ”vinst” av att ha fått spela gratis och fått en bonus på en tusenlapp, stannar alltså på minus 62.000 kronor..
Och, sedan vet jag inte om ni vill veta att det finns ett par villkor till..
Som att du måste ha omsatt bonusen inom två månader. Och att om du spelar alltför sunt, tex följer en spelplan som minimerar förluster, tar de ifrån dig bonusen. Du måste ju spela på ”riktigt”, dvs riskera dina pengar. Såklart.
Jaha.
Vill ni veta om jag tackade ja till bonusen?
Ni inser att jag måstade skynda mig. Erbjudandet om att få en ”gratis” förlust på 62.000:-, och en press på att satsa en och en halv miljon inom två månader genom att spela mycket och satsa stort, hos spelbolaget med policyn om ansvarsfullt spel, det gällde bara i sju dagar.
Attans…
😀
Den nyförbjudna barnnakenheten
Kan nån förklara det där med pedofili för mig? Ja, jag vet VAD det är. Men kan nån förklara varför småbarn inte kan få bada nakna längre?
Om föräldrar ser efter sina barn och ser till att inget händer dem, vad är det folk tror ska hända? Att pedofiler SER barnen – är det farligt?
Tror folk att pedofiler plötsligt drabbas av ovillkorliga behov av att skada nån för att det går ett naket barn på badplatsen?
Det är ju inte OK idag med en massa saker som var helt normalt ”förr”, och jag undrar varför. Vad händer i dina tankar och känslor om du tittar i ett fotoalbum från tiden när vi var små, och du ser alldeles vanliga nakna ungar vid en plaskpol –
Blir du rädd? För de här barnens skull? För andra barns skull? Blir du arg? Tänker du att nån borde klätt på dem?
Det känns som att existensen av enstaka personer med avvikande sexuell preferens plötsligt fått begränsa folks liv på ett sätt som inte alls förefaller proportionellt mot hotet? Eller är det risken att andra ska kunna misstänka att man själv är pedofil som gör att man måste skyla allt i sin närhet?
Jag förstår inte. Kan nån som förstår det förklara?
Pollen existerar! Fantastisk upptäckt..
Från tiden som student har jag lärt mig att det är mina ögon som ger upp först när jag blir trött. Jag slutar kunna läsa, rent fysiskt. Då var det lika bra att gå och lägga sig..
Därför är min ”naturliga reaktion” sedan dess, att anta att jag behöver sova när ögonen slutar funka. Man kan ju ändå inte göra mycket annat..
I år är första året (jag är rätt trögfattad) som jag äntligen begripit att ont i ögonen kan betyda pollenallergireaktion och hävas med lämplig antihistamin..
Till mitt försvar kan jag anföra att det var först för två år sedan som jag gjorde ett pricktest (inför kattköp) och först då fick reda på att jag är allergiker. Gräs, björk, och nåt annat jag glömt..
Jag har trott att jag haft väldans långdragna förkylningar..
Undrar så här i efterhand hur många gånger jag hade kunnat läsa klart kapitlen i läroböckerna om jag varit LITE klyftigare och haft bättre självobservatoriska förmågor! 🙂
Fast å andra sidan var antihistaminerna då så trötthetsframkallande att det nog var en mycket bättre idé att sova när det var som värst och vaklna utvilad och kunna plugga utan att somna av immunförsvarsuppror!
Nu tar jag en aerius istället och har bett R påminna mig om att jag inte tål pollen nästa gång jag ”måste sova”! 🙂
Svårt är det, att slänga saker..
Jag vill gärna ha fria rena ytor.
Men också värna jordens resurser genom att inte kasta något som fortfarande kan användas. Och min gräns för ”går att använda” verkar ligga skyhögt över/under de flesta andras.
Vi bygger ju ihop dräkter till lajv och liknande, och varje gång jag ser nåt som jag borde kunna slänga, ropar prylen att den vore jättebra som material. Nu senast skulle det bla göras fötter: Ett par ko-klövar och ett par vargtassar att ha på sig utomhus, i oberäkneligt väder.
Jag vet inte hur många gånger jag benådat ett par av mina skor, som fått färgfläckar, men som var sköna att gå i.. Mitt rensarduktiga jag har förklarat att antalet gånger jag kommer behöva ha ett par fläckiga dojjor att tex måla i, igen, är typ noll, och att skor som inte används inte har rätt att ta upp livsutrymme..
Ändå kunde jag inte slänga dem. Det var ju BRA skor!! Och man kommer ju göra annat skitigt nån gång i sitt liv om man nu inte ska måla, vilket man väl ändå ska nån gång..?
Nu lever skorna ett bra aktivt liv som lajvtillbehör. Hade de inte fått bo kvar hade ett par bekväma skor kostat minst 300:- att nyinskaffa för att bygga upp tassar eller klövar på.. Hade det varit bättre att slänga dem, och köpt nya nu, och haft en skokartongsvolym mindre att förvara i dessa nu rätt många år? Ja, kanske. För de flesta. Men glädjen över att både dessa hittade en användare, slapp bli sopor, och att vi har 300 kr mer att äta eller betala hemförsäkring för, är inte helt oväsentlig. Det är ju bara det att det gäller så många fler saker..
Jag vill ju faktiskt ha mer tomma rena ytor. OCH äga ett underbart förråd à la Musolles museum: Som en sån där källarcykelverkstad med precis varenda sorts skruv som finns till varje cykelmodell, men smart och effektivt förvarat så att man alltid kan hitta precis rätt sak exakt när den behövs. Och kunna ge bort det som andra kan använda, och känna mig glad över det.
Balansen är svårare när man skapar saker själv, tror jag. I min verklighet är ett lakan som är slitet ett ”toile”-material, som man syr upp vargdräkten i först för att få mönstret rätt innan man syr i betydligt dyrare fuskpäls, och sen blir den remsor att göra tyg-”papier maché” av till masken som hör till..
Sen finns den där önskan om att skicka tygbindor till skolflickor som inte kan gå till skolan för att familjen inte har råd med bindor – jag vet ju hur man syr dem, och vet folk som kan förmedla dem till rätt ställe. Så när jag nu senast skickade ett stort lass bortsorterade T-shirtar till Läkarmissionen, tänker jag att de säkert inte är snygga nog för nyförsäljning, och antagligen kommer kasseras.. Och att jag då egentligen borde haft dem som mellanlager i snygga välsydda tjejbindor..
Nu är de i alla fall borta. Mer plats till de färdiga lajvfötterna. Som behöver plats de med, men som är betydligt enklare för andra att förstå varför man har dem kvar!
🙂
Kämpar alltså en ständig kamp mot överdriven samlarmani, men om jag klarar att hålla nivån på ungefär… En femtedel av dagens volym, är förmågan att återbruka saker något jag kan vara stolt över. Inte ett hinder mot att hitta det man söker.
När jobbet inte blir klart
Migrationsverkssanställd skötte inte sitt jobb, varför många ända från 2008 och framåt kan ha fått helt fel beslut. Förfärligt, och oförlåtligt. Det ska finnas rutiner som gör att man kan fånga upp sånt mycket mycket tidigare..
Jag tänker på de bönder som blir sjuka och inte orkar sköta sina djur. Det blir större och större högar, och rätt snart är man förbi gränsen där man ännu kunde bett om hjälp – the point of no return…
Djuren blir vanvårdade nog att svälta ihjäl eller avlivas av tillkallade myndigheter.. Istället för hjälp i tid till människan, och friska djur har vi lidande trasiga djur och en dom.
Hur får man folk att be om hjälp i tid när de inte klarar det de borde? Innan det får gå så långt? Om människan på migrationsverket velat fuska på riktigt, medvetet, hade hen säkert använt dokumentförstörare. Fuskat med viss finess. I alla fall inte lagt buntar med handlingar där man kunde hitta dem..
Det här påminner obehagligt mycket om mina egna fåniga försök att ”sopa under mattan” innan man ska ha gäster: Göm alla papper man borde ha blivit färdig med idag så inte chefen ser dem i in-korgen när hen kommer förbi, liknar rätt mycket mina kassar med ”allt som låg på köksbordet men inte skulle ligga där” som trycks in i en garderob om nån ska hälsa på.. Och som man apsolut ska ta tag i. Alldeles strax. Med skillnaden att i mitt fall blir ingen människa utvisad om jag fuskar. Och inga djur svälter ihjäl.
Jag hoppas att efterdyningarna hos myndigheterna inte BARA blir ett avskedande, en rättssak, och skärpt kontroll, utan istället ökat utrymme att få be om hjälp, stötta varann, göra en del arbete tillsammans med andra, dela ansvaret. Och, inte minst:
Att man kräver att arbetet ska få ta den tid, och kräva de resurser, som behövs. Man kan inte bara avskeda den sjuksköterska som ger fel medicin om man gett henom dubbelt så många patienter och färre timmar. Eller stämma förskolläraren som tappar bort ett av barnen när barngruppen blivit 5 barn större och det är förbud på att ta in vikarier.
Ja, jag blir arg på migrationsverket.
Men känner sorg över de allt fler små anställda som börjar försöka skyla över sina tillkortakommanden när det ska sparas, skäras, och effektiviseras.
Det går att skyla över ett tag. Det går att fuska ett tag. Men jag önskar att ingen behövde ta det där första steget att ens tänka tanken. Blev det inte klart idag?
Då GÅR JAG TILL CHEFEN!
Och säger att det behövs MER tid. Och mer personal.
Jag ska inte behöva låtsas att det inte finns gränser för vad jag kan klara av.
Intelligent species.
Isn’t it odd how, when a pet gladly repeats a game one thousand times, we find them pretty stupid and easily amused?
Whereas when we do the same things we don’t think we are.
And isn’t it odd how, when an animal can’t communicate in our ”highly sofisticated and abstract” verbal language it means they are mentally inferior, yet we (the more intelligent) are unable to speak even ONE of the languages of the ”inferior” beings?
Are we not logically supposed to be better than them at learning languages?
Same thing happened during colonization: Indiginous people were unintelligent for not being able to speak english. The intelligent Brits were, somehow, just unable to learn more words those incomprehensible utterings of the barbarians.
Det exceptionella USA
I dagens radioanalys fick jag en ledtråd till varför USA ibland är så… tja, fyll i själv.
Det kallas exceptionalism. Att de själva tror att USA är totalt annorlunda än alla andra.
Det har jag vetat, men de gav mig en ny bild i huvudet:
De har TRE testamenten i sin bibel!
Gamla testamentet
Nya testamentet
Konstitutionen.
”De” tror på allvar att konstitutionen är given av Gud, orubblig, och unik.
Att ifrågasätta USA är att ifrågasätta konstitutionen är att ifrågasätta Gud, hans ord och hans vilja..
”De” är det utvalda folket, som en gång Israelerna…
Det gör det lättare för mig att förstå varför det skapar så starka reaktioner hos de högerkonservativextremreligiösa varje gång man kritiserar något USA gör…
Allowed happiness
I went to a group therapy session.
The psychologist told us about the basic feelings people can experience.
I hated the version of it they offered:
A ton of negative feelings, two neutral ones, and only TWO positive feelings.
A group of people in need of therapy:
Would it not make more sense to offer them a whole bunch of positive alternatives??
I have a lot of positive feelings, all of which are not included.
If these people were given a checklist of positive feelings, would that not make them more inclined to possibly start feeling better??
I’d start with the basic physical needs:
I’m not freezing or boiling hot:
I actually feel quite comfortably warm. Tick!
I’m not starving:
I feel comfortably full. Tick!
I’m not thirsting:
When I felt thirsty I drank something. Tick!
I am not in immediate danger:
There is not a war going on where I live.
I feel safe. Tick!
When I am tired I hava a bed indoors and a door that I can lock.
I feel pretty rested and safe at night. Tick!
I have a body that isn’t severely injured and hurting:
I feel painfree or just bearably annoyed. Tick!
I have reasons to believe that also tomorrow, I will have food, water, a warm bed, and freedom from immediate danger:
I feel safe. Tick!
Then, I would move to feelings we can at least mentally get myself to agree on feeling…
In my case, I feel stuff they don’t acknowledge:
safe, comfortable, healthy, calm, grateful
(And wow, don’t we all have lots to be grateful for???
I still can’t ”get over” the fact my daughter’s life has been saved twice from deadly cancers. )
I feel happy lots of the time, interested, curious, proud (of others as well as me), hopeful, expectant, invigorated, pleased, giggly, confident, relaxed, relieved, and I even get hugs now and then making me feel physically well and apreciated.
Instead, they serve this list:
Anger
Annoyance
Contempt
Disgust
Irritation
…
I should get them to at least TRY looking up this page;
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_emotions
where at least there is this table of opposites of them:
Basic emotion Basic opposite
Joy Sadness
Trust Disgust
Fear Anger
Surprise Anticipation
Sadness Joy
Disgust Trust
Anger Fear
Anticipation Surprise
Långsamma tankar 