Diskriminering
Mannen som vägrade ta chefen för den arbetsplats där han erbjudits praktik i hand, har enligt domstol rätt att få sin önskan att slippa ta i hand respekterad.
Annars utsätts han för diskriminering.
Jag kan tänka mig att köpa resonemanget – OM – och endast om – mannen i fråga låter bli att ta även de manliga kollegegorna i hand.
Annars är det definitivt diskriminering – olika behandling på orättvis grund – av henne för att hon är kvinna.
Tillgänglighet, säkerhet och rimlighet.
Jag läser hos Trollhare om ”rullstolsbråket”.
Två personer vill åka tillsammans i en spårvagn, men nekas. Två permobiler anses vara otillåtet.
Jag är för att man gör samhället tillgängligt. Jag tycker det finns massor av saker som behöver förbättras. En vän till mig hade en liten son som fick en svår sjukdom. Han orkade inte längre gå i skolans många trappor. Vad gjorde skolan?
Satte de in en hiss? – Nej.
Flyttade de hans klassrum till bottenvåningen? – Nej
Pojken fick stanna hemma. Fick hemundervisning nån dag i veckan. Och skolan som lovat att andra elever då skulle följa med, ansåg sedan att detta skulle försämra deras studieresultat, så han fick bara träffa dem vid två tillfällen.
Ett typiskt exempel på eländig tillgänglighet, där åtgärder skulle satts in, med kraft. Oavsett om det kostat en slant. Att byta plats på eleverna mellan två klassrum KAN inte vara omöjligt.
Men… I fallet med spårvagnen i Göteborg, kan jag inte bli lika upprörd. Sådana här regler brukar vara till av säkerhetsskäl. Man ska kunna ha tillgänglighet även för räddningspersonal, inte bara för resenärer. Utrymningsvägar ska kunna vara fria när det behövs.
Det var inte av elakhet man satt upop en gräns för hur många som fick vistas i diskoteksbyggnaden, till exempel. Eller för hur många som får vistas på en båt, i förhållande till antalet flytvästar. Säkerhet är INTE det man ska tulla på för tillgänglighetens skull. Man kan inte bara strunta i regler, utan att ordentligt sätta sig in i varför de finns där..
Spårvagnsprotesten är ett av de fall då jag, tyvärr, spontant säger: Ungefär här kan nog gränsen kännas OK.
En permobil är trots allt inte riktigt samma sak som en lätt rullstol utan el – den är TUNG och tar plats. Med två permobiler får man acceptera att man inte kan ta samma hiss samtidigt, man får åka en i taget, oftast. Att man däremot ska kunna komma IN i hissen och UT ur den, ska vara självklart. Tar hissen inte två permobiler är det inte skäl nog att bygga om och bygga ut.
Att spårvagnen ska kunna ta EN permobil ska vara självklart. Måste den kunna ta två? Jag känner att jag måste svara nej.
Ibland får man acceptera att ens funktionshinder KAN begränsa ens liv en aning. Man SKA kunna ta sig till olika platser. Det här paret har varsin assistent, varsin permobil, och varsin rätt till färdtjänst. Båda har således ofantligt stora möjligheter att ta sig dit de behöver, och: vart de vill.
I alla fall om man jämför med nästan alla med funktionshinder i resten av världen. Du måste ta nästa buss? Ja, sånt händer de flesta av oss, rätt ofta om man bor i en storstad. Tunnelbanan är full, vänta på nästa.
Har man en hel skol- eller dagisklass som ska på utflykt ringer man gärna SL (jag bor i Stockholm) och meddelar det innan: då kan de sätta in en extra buss, och man slipper trassel. De gör nästan alltid det, när de har planerade störningar i trafiken.
Jag tycker världen SKA vara tillgänglig. Men om man är tex fem mammor som vill åka nånstans tillsammans och alla tänker ha med barnvagn, då VET man att man kommer få stiga på olika bussar. Den extra planeringen är inte något extremt. I japan åker ingen någonsin med barnvagn på tunnelbanan. Det bara är så. Däremot finns ”guldsäten” till ”guldmedborgarna” som är de gamla, sjuka, eller i övrigt behövande. Det ser olika ut.
En fråga som kommit upp är medicinsk utrustning och fetma. Väger man 400 kg, kan man inte komma in i en normal magnetröntgenmaskin. Om en sån maskin kostar tio miljoner kronor, som ett exempel, och skulle kosta 40 miljoner om man ska få in en person på 400 kg, måste man då, i förebyggande syfte, lägga 30 miljoner för att det KANSKE kan komma en sån patient? Var går gränsen för tillgänglighet? Hur många liv kan vi rädda med de 30 extra miljonerna, genom att tex förebygga fetman istället? Ja, det är synd om den som drabbas. Men att ta 30 miljoner för att kanske kunna vara ickediskriminerande mot 0.02% av befolkningen, rättfärdigar inte att vi lät andra dö för att vi inte gav dem vård för pengarna.
För mig är vissa saker rätt ”statistiska”. Vi beräknar tex dammars hållfasthet efter statistik. Ska den klara en ”tioårsstorm”? Självklart. En hundraårsstorm? Ja, ska byggnaden / bron eller vad det nu är stå minst 50 år, ska den klara stormar som statistiskt kan uppträda en gång per 100 år. Men en tusenårsstorm? Nej. Det blir för dyrt. Man kan inte garantera sig mot allt. Då skulle tex inga bilar få köras, och inga mediciner få ges.
I min värld är det NORMALT att som döv inte förvänta sig att varje dag ha tillgång till varje radioprogram som sänts i textform. Snart kan det bli möjligt, med taligenkänning och digitalisering, men det är inte självklart. Framför allt: Alla musikkanaler kommer inte att kunna översättas med notblad eller liknande så att ALLT blir tillgängligt för alla.
I min värld är det så, att hjälp till ett fungerande liv ska vara självklar, fram till en viss gräns. Gränsen finns. En gräns där fortsatt ”gnäll” motverkar sitt syfte. För mig går den gränsen vid att bygga om samtliga spårvagnar i Sverige för att en person med rätt till vård, egen assistent, och egen permobil samt rätt till eget bokat färdtjänstfordon, ska slippa vänta på nästa spårvagn.
OM vagnarna klarar transporten: Ja då är det helt underbart bra, men då har någon gjort fel. Då behöver reglerna tydliggöras eller skrivas om. Och personalen utbildas.
Akutmottagning, katastrofmottagning, intygsmottagning.
Det finns nu ett förslag om att sätta en maxtid för hur länge man ska behöva vänta på vård på landets akutmottagningar. Inte mer än fyra timmar, föreslår de.
Kanske har de rätt. Men jag tror att man ska starta med att fundera över vilka som sitter där och väntar.
En bra terminologi finns på förlossningsavdelningar där man genomför kejsarsnitt: Föderskor delas in i tre kategorier.
De mest akuta, heter katastrofsnitt. Babyn måste ut inom ett par minuter. Här släpper man allt för att liv måste räddas.
De näst akutaste akutsnitt. Det betyder att snittet måste göras tidigare än planerat. Men det handlar inte om minuter: Att få vänta några timmar kan vara helt normalt och oproblematiskt.
Tredje gruppen heter planerade snitt. Man vill plocka ut barnet med kejsarsnitt innan förlossningen startar av sig själv, men man har dagar på sig, och kan, om man får in katastrofsnitt och akutsnitt, skicka hem mamman utan större medicinsk risk.
Över till akuten. Akuten är Sveriges ENDA katastrofmottagning. Som sådan ska den kunna ta emot oss när vi riskarar att dö inom några minuter, när vi fått hjärtstopp, blivit påkörda, fallit från fjärde våningen. När blodet sprutar, och när andningsvägar är tilltäppta.
Inom medicinsk terminologi är allt som inte är ”kroniskt” istället ”akut”. Ordet betyder lite FÖR mycket redan, eller hur?
För nu kommer alla som inte fått tid på sin vårdcentral och sätter sig i väntrummet. De har skador, som inte är katastrofer, men som behöver ses om. Om de inte får hjälp orsakar det lidande. En hel hop av dem KAN utan vidare klara sig med en alvedon och gå till vårdcentralen imorgon istället. Andra behöver hjälp nu, och helst, såklart, inom fyra timmar.
Så har vi den tredje kategorin. Det är patienter som INTE behöver vård alls. Som helt enkelt har ett arbete, och fått en sjukdom eller en skada som hindrar arbete, men som passar utmärkt för egenvård. Kanske tom BÄST för egenvård! Den enda anledningen att de sitter här bland svårt sjuka infektionskänsliga människor, är att de behöver ett intyg. Arbetsgivaren har nämligen rätt att kräva sjukintyg, i vissa fall från sjukdag 1. Utan intyg, inga pengar. Om det är en influensa är det fullständigt idiotiskt att dessa människor ska sitta här.
Men: Om nu förslaget skulle gå igenom:
Är det samhällsekonomiskt det bästa vi kan göra för folkhälsan att slänga in fler läkare på akutmottagningarna?
Vi har ju jobbat intensivt med att vänja oss vid att i första hand söka upp vårdcentralerna. Där kan man, helst, få en fast tid, inom någon dag. Om man går ut med att alla som går till akuten har rätt till vård inom fyra timmar, omdirigeras trafiken tillbaka till akuten. Trafiken av icke-katastrofer.
Intygsmottagningen, med de sjuka utan behov av vård – den har ingen anledning att ha nattöppet med läkare som får extra OB-ersättning, och själva blir sjuka av sömnbrist och stress. Vi behöver skydda våra läkare. De slits idag i förtid. Om vi öppnar intygsmottagningar, öppna dagtid, där läkarna får rätt att skriva sina intyg med en dags retroaktivitet, måste krakarna inte sitta där på akuten för att få sitt intyg från samma dag. De kan få träffa läkare, och få eventuella recept, i lugn och ro utan att ta upp akutplats. På bokade tider. Utan att behöva sitta i sina max fyra timmar.
Så länge vi tvingar folk att söka akuten för ekonomiska problem är det inte bästa lösningen att slänga in fler läkare på akuten.
Kund-icke-support: Exemplet Tele2
Hej och välkommen till Tele2! Du pratar med Stefan XXXX. Vad kan jag hjälpa till med?
13:21 Jag vill ändra mitt abonnemang! Har bredband+telefoni. Vill ha bara bredband. Men jag vill veta om jag då behåller nuvarande villkor? Har nu ingen bindningstid. Vill fortsätta så!
13:22 Vilket telefonnummer?
13:23 Har xxxxxxxx hem. Aldrig använt bredbandstelefonen!
13:24 Vilken typ av förändring vill du göra?
13:24 Men jag vill altså ha samma bredd, men inte telefon, ingen bindningstid, och kort uppsägningstid
13:24 Öh… Läs ovan…?
”13:21 Jag vill ändra mitt abonnemang! Har bredband+telefoni. Vill ha bara bredband. Men jag vill veta om jag då behåller nuvarande villkor? Har nu ingen bindningstid. Vill fortsätta så!”
13:24 Men jag vill alltså ha samma bredd, men inte telefon, ingen bindningstid, och kort uppsägningstid. Det har jag ju redan skrivit
13:25 Då ringer du in på 0200 25 25 25 för att säga upp bredbandstelefonin.
13:25 Nej tack, de har 10+ min kö. Jag kan inte sitta 20 min. Har ett sjukt barn.
13:26 Varför har ni kundtjänst på internet om ni inte kan utföra kundtjänster?
13:26 Uppsägningar hanteras ej via chatt.
13:26 Endast via telefon.
13:26 För att…?
13:27 Vi har inte de möjligheterna via chatten.
13:27 Finns det någonting annat jag kan hjälpa dig med?
13:28 Notera att dit pris på bredband höjs med 50:- när du säger upp IP-telefonin.
13:29 Nix. Med telefon: 275
13:29 Du har väl inte missat våra erbjudanden? Dessa hittar du på http://www.tele2.se/erbjudande.html
Hejdå, har du fler frågor är du alltid välkommen att kontakta oss igen.
13:29 Utan telefon: 295
13:29 Hur kan det bli 50:- menar du?
13:29 Som det är nu så har du rabatt, den tas bort.
13:29 Ja, men priset höjs ju ÄNDÅ till 295. Vad jag än gör. Enligt ert brev
13:30 Priset på bredband höjs om du tar bort IP-telefonin.
13:30 Ja.
13:30 Ja, så det blir 20 kr
13:30 När förändringen går igenom.
13:30 Och om jag har telefon måste jag betala minst 69:- för telefoni per månad, eller hur?
13:31 Ja, minimidebitering.
13:31 Förändringen sker den 15 november, vännen… (Det är 16 november idag…) Så jag tjänar 40 spänn i månaden, inte förlorar 50.
13:31 Finns det någonting annat jag kan hjälpa dig med?
13:31 Eller hur? From idag?
13:31 Ja, tala om om jag har rätt. Mitt totalbelopp blir 295. Med telefoni: 275+69. Är det korrekt?
13:32 Priset utan IP-telefoni på din adress blir 295 kr.
13:32 Och med?
13:33 Med IP-telefoni blir priset på bredbandet 275 kr, och minimidebiteringen är 69 kr/mån
13:33 Exakt. Så varför varna för en ökning med 50 kr? Det är väl vilseledande? Jag sparar pengar…
13:33 Ökningen hade blivit 50:- före prisförändringen.
13:34 Som gäller from idag.
13:34 Nu blir den 20:-.
13:34 Nix, det blir en minskning.
13:34 Inte på bredbandet.
13:34 Jag SKREV att jag aldrig använt telefonin…
13:34 Men totalt.
13:34 Om du ser ovan så är det priset på bredband jag talar om.
13:35 Dumt att inte läsa vad kunden skriver… Ja, men du skrev 50.
13:35 Och struntade i min uppgift att jag inte använder bredband.
13:35 Före prisförändringen, det är vad som ligger på fakturan. Nu blir det 20:-
13:35 Bredbandstelefoni.
13:35 Vill bara att ni ska ge korrekt info till dem som ringer efter mig…
13:36 Du måste väl ha fått information om att priset ändras from idag…?
13:36 Ja.
13:36 BRA
13:37 Tack för mig. Just på avbeställning kan ni tydligen ringa upp, men inte på ”övriga frågor”, så nu kan jag ta det per telefon.
13:37 Lycka till med läsandet
13:37 Tack detsamma.
13:37 Du har väl inte missat våra erbjudanden? Dessa hittar du på http://www.tele2.se/erbjudande.html
Hejdå, har du fler frågor är du alltid välkommen att kontakta oss igen.
Info: Chatten är avslutad. Du pratade med Stefan xxxx.. Klicka här för att få en kopia av chattsamtalet.
Pengarna tillbaka – hur man bluffar sig rik
En av de bästa affärsbluffarna jag någonsin hittat var ett företag som lovade att du med deras metod skulle få ett barn av önskat kön. Det kostade rätt mycket, men det är väl värt en del att kunna få en liten unge av det kön man saknar i familjen, eller hur? Och det fanns ingen som helst risk för dig: Om barnet föddes med ”fel” kön, fick du hela avgiften tillbaka!!
Det säger sig självt att detta är en helt underbar affär – för den som säljer, och helt värdelös för den som köper. Företaget kan skicka vilken bluffprodukt som helst, 50% av köparna får ”rätt” barn, och de pengarna behåller du. Och eftersom ”produketn” var en lista på ”rätt” datum att ha samlag, kostade den naturligtvis inget att vare sig framställa eller leverera.
Money for nothing, med andra ord.
Jag skrattade gott år det hela, men tänkte att sånt är säkert förbjudet i Sverige.
Tills nu!
På TV går nu en reklamsnutt från ett företag som ”garanterar” att din dator fungerar! Du betalar ”bara” 49 kronor per månad. Om datorn slutar fungera ger de telefonsupport. Om inte det fungerar, gör de ett hembesök. Och om inte det heller funkar:
Då får du pengarna tillbaka!!!
Detta betyder precis som för babykönsbestämningen att företaget kan håva in pengarna, och sen göra ingenting, utom betala tillbaka en summa till de vars datorer krånglar.
588 kronor om året per dator – det är en hel del pengar! Man kan till och med kosta på sig att ha lite personal som svarar på telefon och ett och annat hembesök för att ”reparera” de vanligaste och enklaste felen.
OM man vill betala 588 kronor OCH alla faktureingsavgifter mm, för att ens dator ska fungera, ska man definitivt ha en FÖRSÄKRING istället: där garantin innefattar att om företaget inte kan fixa datorn får du en NY. Inget annat försäkringsbolag i Sverige skulle någonsin våga skriva:
Om du inte blir frisk trots behandling får du pengarna tillbaka!
Det är ju då du behöver få valuta för dina inbetalda pengar. Det är då du ska få miljonbelopp.
Hoppas att ingen går på bluffen.
Konsumentverket har förmodligen ett antal anmälningar att vänta
bäst före
Bäst-före-datum vet ni vad jag tycker om: Man luktar och smakar, om det känns bra, så ÄR det bra. Och samtidigt är det ju helt rätt att bli upprörd över om livsmedel märks om… Kan vi inte bara få veta när den tillverkades, och hur länge de brukar hålla?
Samtidigt var det nåt jag inte riktigt fick klart för mig som for runt i mitt huvud, nåt som sa att jag faktiskt kunde formulera detta lite bättre. Och nu VET jag vad det var!!
Jag är ju inskolad i en värld där man tittat på förväntad livslängd.
Och samma principer som gäller där, gäller självklart även bröd och äpplen.
Så här fungerar det:
En baby föds. Vi räknar då på samtliga som lever i det landet, hur gamla de är i snitt när de dör. Den åldern blir barnets förväntade livslängd. Inte så konstigt. Och alla bäbisar har, i princip, samma förväntade livslängd. I Sverige 70/80 år, i en del fattiga länder bara runt 40.
Men, nu överlever vår baby sina första fem år. Och plötsligt är dennes förväntade livslängd rejält mycket högre, i det fattiga landet! Största risken att dö var just under de där skakiga spädbarnsåren. Överlever man sitt första år, är chansen stor att man klarar sig!
Även svenskens förväntade livslängd ökar såklart ju längre denne överlever. Om medellivslängde är 78 och man hör till den sega grupp som redan blivit 90, är ens egen förväntade livslängd förmodligen runt 95, inte 78 längre.
Detta är kända faktum, och all internationell statistik visar därför överlevnaden i två olika mått: totalt, och för personer över 1 eller fem år.
Det ICA-handlarna gjorde när de märkte om sin köttfärs, var egentligen en anpassning till just detta: ”spädbarnsdödligheten” på kött är hög. Den köttbit som förvarats fel eller hanterats fel, blir snabbt dålig. I SNITT bör de ätas upp efter säg 3 dagar. Men: När man tittat och luktat och kasserat alla som blivit skämda, återstår några pigga spänstiga 90-åringar. Kött hör till de varor som, om rätt bakterier finns där, traditionellt ansetts bli BÄTTRE med tiden om man hänger upp det för att möras. Börjar det lukta: kassera.
Men 90-årige Helge ska inte kasseras för att han inte ”borde” blivit äldre än 87. Han är prima vara. OCH: Hans ”bäst-före-dag” kan, och SKA, justeras uppåt!
Om en skicklig fruktsäljare i Japan märker en melon för 300 kr med exakt ätdag, beundrar jag dennes expertis. När melonerna kom in var antagligen ALLA beräknade att mogna om cirka 6 dagar, typ. Men olika storlek, olika temperatur, olika doft, gör att experten kan avgöra att just DENNA nu ska justeras upp. Den kan, och BÖR, avnjutas först om 11 dagar för att uppnå full arom.
Vinkännarna, och surströmmingsprovarna, vill vi också att de går in och ändrar sig. Det ena vinet ska drickas ungt, det andra inte. Innan det fått mogna, kan man bara gissa.
Nu äter jag inte så gärna kött, men jag har faktiskt inget emot att en duktig charkuterist tar fram en stek i butiken, oavsett vilket datum man GISSAT på, statistiskt, när det kom in i butik, och säger: Detta, min vän, är en prima stek! Den kan du laga till i dag, eller i morgon, men spara den inte längre än så i kylen. Om det sen stod att den borde ätits i förrgår, har ingen betydelse, om detta är stekarnas krutgubben Helge. Som tom blivit bättre av att ligga till sig. Eller: som åtmisntone gör mindre skada av att bli uppäten än av att gå som avfall och kräva energi till förbränning på sophanteringsanläggningen…
Samma sak med mediciner. Släng för mänsklighetens skull inte medicin för att dagen passerat!!! Hur snabbt går kurvan? En medicin som klarat sig i fem år blir inte dålig från en dag till nästa. Jag hatar att dyra läkemedel inte kan återanvändas: är det uttaget från apoteket är det kört. INGEN annan än du kan få bli botad av pillren, även om du bara tog ett och sen inte ska ta fler – du kanske inte tålde dem. Sen ska de ligga till sig tills de blir gamla och sen destrueras hos apoteket, om du är duktig, eller gå ut i miljön om du inte är det…
Jag skulle oerhört gärna låta dig få mina piller, när din läkare sagt vilka du behöver. I fina rena blisterpack, helt orörda av människohand. Samtidigt förstår jag att apoteket inte tar tillbaka dem… Vilken katastrof om nån fick manipulerad medicin. Men ändå: Min ”pool” av vänner räcker inte för att placera ut medicinerna som inte behövs. Jag skulle vilja att världens fattiga fick bli botade av medicinen vi bränner upp. Och: jag skulle absolut kunna köpa alvedon med passerat ”bäst-före” datum till nedsatt pris, precis som mjölken på livsmedelsbutiken!
Snälla apoteket: Kan ni inte sälja mig lite gammal medicin? så kan vi skänka lite ny och fräsch medicin i bistånd. Och inte slänga nån.
Alla vinner.
Alla förtjänar en smärtfri död – efter vecka 22.
Diskussionen om dödshjälp, aktiv eller passiv är viktig.
Rätten / möjligheten för läkare att ge tillräckliga doser smärtlindring, oavsett om dessa doser, för en person som förväntas leva vidare, inte vore acceptabla, borde vara självklar.
Men ända sedan jag var abortmotståndare som tonåring har jag då och då försökt diskutera den fråga ingen velat besvara:
När vi väljer att avsluta livet för ett barn som är kvar i moderlivet, och som vi juridiskt sett har rätt att ge precis vilka läkemedel som helst, dvs för ett barn före vecka 22:
Ger vi tillräcklig smärtlindring till barnen vi aborterar?
Eller har de sämre rättsskydd än tom slaktsvin?
Vi opererade barn, ffa nyfödda, helt utan smärtlindring fram till helt nyligen i tron att de saknade förmåga att känna tolka och uppleva smärta, förutom såklart att det var svårt att dosera.
Idag skulle ingen överhuvudtaget fundera på att skära i ett obedövat barn. Efter vecka 22 alltså. Men innan dess?
Har någon sett till att levande, ofta helt friska, 22-veckorsbarn får samma smärtfria död vi tycker alla andra har rätt till?
En semla är en semla är en … fralla???
Jag har skrivit om namnskyddade matvaror tidigare, och just postat min första reklamation så jag kan lika gärna fortsätta, inte sant?
Min fantastiska livsmedelsbutik, där jag inte vågar köpa kött och djupfryst mat, men som har ALLT och underbart omöjliga priser på det dessutom, sålde ”semlor”.
Jag hade just ätit årets första, och den var exakt det jag hoppats: bulldegen var smaksatt med lagom mycket kardemumma, och den var pinfärsk, och inte ens för stor. Och kom från ett konditori, och var en uppskattning från min syster, vilket gjorde den ÄNNU godare.
Så, när butiken sålde dagsfärska semlor, 4 st för 20:-, så slog jag till!
Man kan ju ha det som förevändning till att bjuda över nån på en fika!
Men nu undrar jag om inte semlan, om det inte redan skett, behöver namnskyddas.
En franskbrödbulle med kardemumma, smakar just som det. Matbröd. Även om man lägger på en klick mandelmassa och nyvispad grädde. Upplevelsen blev… originell. Ingen jag känner har nånsin föreslagit mandelmassa som smörgåspålägg, och jag förstår varför. Det… gör sig inte. Kanske är det en vanesak. Kanske förstår jag att uppskatta det bättre om jag tränar varje år. Eller…nä. Måste man ha socker på sin macka tar jag hellre de kända varianterna marmelad eller chokladkräm. Och jag lärde mig äta vegemite i Australien; med ost, och bara en pyttegnutt vegemite är det samma effekt som den lilla kaviaren eller saltet på ägget, för er som ätit ägg.
Men nästa år köper jag inte semmelfranskan igen. Om de inte byter namn på den till just detta så man vet vad man väljer! 
Och jag TROR det kan vara dem jag hittade här vilket jag inte tycker är så himla illa; kackerlackorna är i städer, och definitivt där det finns mat, men jag funderar på om de kanske vill veta hur man bakar bullar med bulldeg? Jag är utan jobb… Konsult i livsmedelsbranschen kanske?
Språkservice i Malmö – Reklamation
Utnyttjar skamligt min plats i etern till att hänga ut dåliga företag!
Språkservice levererar till bla landsting mm, men gör ett dåligt arbete. Polisen i Stockholm har sagt upp sitt avtal med dem. Jag pratade med deras upphandlingschef och fick mer än ett exempel på sånt som gjorts fruktansvärt fel av just detta företag, och passar därför på att varna folk som eventuellt kan behöva översättningar – ta nån annan!!!
Och eftersom jag jobbat med en duktig och samvetsgrann översättare – hon kontaktade tex mig för fackgranskning av medicinsk text trots att hon redan översatt allt korrekt, för att ha en extra försäkring om att det var helt korrekt, vilket ju kostar henne tid och därmed pengar – såna människor gillar jag!!!
Så vet jag ju att det finns de i branschen som kan sitt jobb och gör det bra.
Hyr nån av dem.
Rata dem som inte sköter sina uppdrag!
Om ljus och mörker
Trollhare skriver en bra text om ljus och mörker.
Här kommer en text om ljuset jag aldrig sjöng rätt:
Gud är ljus, av Ingemar Olsson, min gamle stadsgranne.
Textremsan som återkom i min hjärna var:
”Ljuset vet allting om alla
Det kanske skrämmer en del
Som föredrar att gå kvar i mörkret
Hellre än avslöjas hel”
Jag tyckte det var så fint att det man var rädd för var att det skulle upptäckas att man var HEL.
Att gud inte står där och dömer ut en. Att ljuset visar att man är. Den man är. En… hel människa. Med allt det innebär.
Fast, jag satte inte en massa ord på det, bara njöt av att veta att det var så det var, att Guds goda ljus avslöjar mig HEL. Man kanske BLIR hel av att få bli avslöjad, och slippa dölja en hel massa?
Men sen visade det sig att det var jag som läst / hört / sjungit fel.
Som föredrar att gå kvar i mörkret
Hellre än avslöjas heltMen om vi vill vandra i ljuset
Kommer vi närmare varann
Det smälter bort allting stelt och fruset
Det gör gemenskapen sann
Fortfarande är det en fin sång, tycker jag, även om min hjärna nog alltid kommer fortsätta sjunga HEL.
Se mig i ögonen när vi talar
Imme skriver om ögonkontakt.
Han har lärt sig hur man kan hantera ögontittandet även om man är autist. Själv tror jag att jag tittar rätt lagom, men det går inte automatiskt!
Anekdot ett:
Jag hade läst att kvinnor inte ”får” möta en mans blick särskilt länge innan hon anses vara ”intresserad”. Man måste lite blygt titta bort för att vara fin flicka.
Jag testade det på jobbet en dag: Jag tittade en kollega, man, i ögonen UTAN att vika undan med blicken, medan vi fikade. På eftermiddagen erbjöd han sig att köra mig hem, vi var sist kvar, och i bilen undrade han om jag ville ha sex med honom. Nu hade jag inte ”tittat” för att bjuda ut mig, utan för att jag tyckte att det verkade orättvist att kvinnor inte skulle få titta vart de vill!
Ett enkelt nej räckte bra, och han förklarade att han hade frågat just för att jag hade tittat på honom. Typ ”som att du ville nåt särskilt”.
Så att INTE titta för mycket i ögonen är en rätt bra strategi för autister!
Anekdot två:
Jag har ägnat massor av ”se nån i ögonen när man talar”-tid åt att försöka komma på HUR det ska gå till om man som jag skelar och byter ledande öga med jämna intervall. Jag menar så här:
Ska ditt vänstra öga se in i den andras högra, och ditt högra i hens vänstra? Eller ska man titta med båda ögonen in i den andres ena? och i så fall i vilket? Jag känner mig inte riktigt lugn med att titta i det ena, det är ju bara ”halva” personen. Så då byter jag mellan ögonen. Så känns det jättekonstigt: flacka mellan deras ögon, det tror jag inte folk gör..? Så tittar jag på nästippen för att försöka ha min blick täckande båda deras ögon…
Detta blir mycket mer påtagligt om man sitter riktigt nära så att ens egen blick måste flytta sig flera millimeter i sidled för att fånga ”andra” ögat. På håll spelar det iongen roll, då ser man ju båda automatiskt!
Mera matte!
Jag skrev förut om bra sätt att räkna matte.
Nu måste jag lägga till en video på youtube som visar hur man använder händerna till att kolla upp svaret på alla räkna ut alla multiplikationstal från 5*5 till 10*10:
här.
Smidigt va?
Och så en som visar grafiskt hur multiplikation går till:
här eller här
Om nån behöver få det förklarat på svenska, säg till så skriver jag en förklaring!
Lycka till!
Lite ansiktsblind
Jag läser Immes blogginlägg om ansiktsblindhet, och börjar fundera. Mina problem med att sortera och minnas ansikten påverkade säkert hurdan jag blev som person. Men det speciella är nog, att man som liten inte är medveten om att man saknar en förmåga andra har.
Det jag nu som vuxen upplever som det största problemet är att jag i vanliga fall TROR att jag vet vem jag pratar med. I normalfallet känner jag igen folk, de jag brukar möta. Så plötsligt står jag där igen och har helt haft fel, missat nån viktig, eller hittar aldrig igen den jag pratade med om det där viktiga jag ville veta mer om.
Som killen på jobbet jag satt med i säkert två timmar en dag efter lunchen. Jag ville prata mer, men hittade aldrig igen honom. Sånt är jäkligt irriterande: Det fanns verkligen inte en enda ledtråd i mitt synminne till hur han såg ut, som kunde skilja ut honom från de andra. Vi satt där, och jag lyssnade, frågade, och hans kropp inklusive ansikte fanns där herla tiden framför mig, och jag följde minspelet, förstod kroppsspråket, och kände att jag kände honom JÄTTEVÄL. Men bland alla ansikten på folk i ”normal” ålder med ”normalt” utseende på mitt jobb, kunde jag inte för mitt liv peka ut för mig själv vem som var han. Jag kunde säga fullkomligt säkert om de jag umgås med, att det inte var en av dem. Men de där perifera, som jag inte lyckats para ihop med ansikten… Omöjligt.
En gång lyckades jag förrvirra mig på en knapp. En kille på jobbet hade en skjorta med en alldeles speciell knapp. Den gjorde mig lycklig. Antagligen hade originalknappen ramlat av, och de satte dit en ny, hemma. Den var isydd med tråd av helt annan färg, fantastiskt bra för lilla mig. Men: Nån dag senare kom en av tjejerna i HANS skjorta. Och jag hade ju förstått att hon var förlovad med en av killarna på jobbet, men… det var ju en helt ANNAN kille…? Jag gick till Anna, min inofficiella sociala mentor och frågade: Anna, är inte Katja ihop med Olof..? Hon hade på sig Martins skjorta idag? Den med knappen..?
Nähä. Knappen var ett varumärke som ALLA känner till, och sys dit med flit, och Katja hade haft en alldeles egen skjorta, troligen i helt annan färg och helt annan stil, och annan storlek. Men med samma märkesmarkerande knapp. Och där hade jag byggt upp ett litet universum av kunskap kring en knapp…
Mina kunskapsuniversum drabbas ofta av jordbävningar, och också detta påverkar min inställning till livet: kartor ritar man om. Man tror hela tiden saker, men man får tänka om och radera. Man KAN inte vara helt inflexibel med en sån föränderlig värld omkring sig.
Jag vet numera hur mina kära ser ut, men be mig inte notera om du gått upp eller ner i vikt. Eller skaffat glasögon. Om det inte är nåt speciellt med dem, som tråden i den finurliga knappen!
Månadens syndom – bostadsproblem
Jag funderar över alla synd-om-reportage… Oftast räcker det att man läser hela för att det ska bli uppenbart att det nog inte var så väldans synd om. Vad det intervju-”offrets” egen vilja att bli personligt utpekad som just offer, eller ville de bara få lite ljus över nåt de ser som ett viktigt problem?
Förra månadens stora ”syndom” i vår lokaltidning, var den unga kvinnan som av olyckliga omständigheter blev stående helt hemlös. Och hänvisades av soc till en lista över härbärgen och campingar. Camping!!! På vintern!!! Och härbärge, bland alla de hemlösa???
Ja. Precis. Och det är nu jag måste säga att jag faktiskt är glad att soc inte sitter och tjuvhåller på 600 trivsamma lämpliga lägenheter. Det är väl bättre att alla läghenheter går till dem som står i kö, utom några specialvarianter för övergångsboende där de hyrande behöver extra stöd och hjälp?
Campingen var ju inte ett tips om att sätta upp ett tält: en stuga på en camping är faktiskt ett helt OK sätt att ta sig igenom en period mellan lägenheter. Särskilt om man är utan barn. Förmodligen var det så att kvinnan ifråga hade kunnat ta en lägenhet med en hyra på typ 11.000, för såna finns faktiskt, men inte hade råd för att hon inte hade nåt jobb ännu. Och då kan man ju vara ledsen över att soc inte vill gå med på att betala ut en sån hyra. Och hennes irritation handlade delvis om bristen på engagemang från dem innan det blev akut.
Men det känns svårt att bli riktigt engagerad eller riktigt upprörd över att soc hävdar att ”det kan anses vara normalt att inte ha ett eget boende under en övergångsperiod här i Stockholm”. Alla vet väl att det är så..?
Men sen läser jag en presentationstext på ett forum. ”Ägget” har nu, citat: ”Pga den svenska bostadspolitiken tvingats flytta hem till min mamma”. Åhå. Tja, det var en annan variant, men jag tror inte jag gillar den bättre… Det är fortfarande ”nåns” fel…
Men, finns det inga egna lösningar att ta till..? Ingen chans att starta ett kollektiv i en stor lägenhet, och dela på hyran? Ingen chans att bo i ett lite mindre attraktivt område? Handlar det om hur mycket pengar man vill lägga på sitt boende, hur många timmar av sitt liv man vill jiobba för att få högre boendestandard? Kan man inte säga det då?
”Jag flyttade hem till mamma, hellre än att betala svindyr hyra nån annanstans”.
Det känns mer… ansvarigt för ditt liv, Ägg?
Varken ”bostadspolitiken” eller ”soc” sitter och tjuvhåller på lägenheter. Men det finns det privatpersoner som gör. Som råkat ha turen att vara boende just när man erbjudit en försäljning, tex, till rabatterat pris, och kunnat få miljoner i vinst, och då undrar jag: Känner de att de behöver nån annan att skylla på, eller var de ”smarta” när de hade tur (och goda kontakter) snarare än otur?
Min cytostatika i ditt dricksvatten
Svenska dricksvatten visar spår av läkemedel. Det vet vi. Att det är ett problem är självklart.
Det går inte att filtrera bort sånt när det redan finns i naturen.
Det mesta av dessa oönskade kemikalier kommer dit efter att vi först intagit dem, och helt enkelt kissat ut dem i toaletten. Reningsverken gör vad de kan för att få bort allt skadligt, men innan läkemedlen kommit dit är de för utspädda för att kunna åtgärdas.
Men under hela det här året har jag och mina medföräldrar på landets barncanceravdelningar noggrannt samlat upp våra barns urin. Det hanteras med största försiktighet som riskavfall, enligt särskilda förordningar, och för behandlingens skull tas olika prover. Blöjor förseglas i riskkärl för cytostatika.
Men de större barnen, som inte behöver blöjor, och de vuxna. De bär troget sina pottor till sköljrummet.
Och där blir plötsligt detta oerhört skarpa gift helt vanligt kiss och hälls i sköljen, späds ut, och kan aldrig fångas upp igen. Rakt ned i ditt dricksvattenglas, om du så vill.
Jag har pratat med olika ledningspersoner för Karolinska Sjukhuset. De har bläddrat, konstaterat att cytostatika-urin ÄR riskavfall, men likafullt ska det spolas ut i vanliga avloppet. Inget annat företag skulle komma undan med att hälla ut samma ämnen i toaletterna. En dam i ansvarig position trodde helt felaktigt att all cytostatika bröts ner över tid om det bara fick stå… Hon hade missförstått och blandat ihop halveringstid för kemikalien, med utsöndringstiden ur kroppen.
Nu bygger Stockhoilm ett stort påampigt nytt sjukhus. Kan jag då få hälla min giftiga urin i ett särskilt system, där man kan hantera det medan det är koncentrerat, och slippa förgifta naturen?
Hinner vi vara världsförst med urinsepareransde toaletter på ett svenskt sjukhus?
